fredag 10 februari 2012

Anarkism hos ABF



I tisdags hölls en paneldiskussion om anarkism i ABF's (folkets hus) lokaler vid järntorget i Göteborg. Anordnare var ABF Göteborg och till panelen var tre deltagare inbjudna: Kajsa Ekis Ekman, Ann Ighe samt Joakim Fagerström från svenska Ludwig von Mises Institutet.

De två förstnämnda var tänkta att representera lite olika varianter av vänseranarkism, medan Joakim såklart representerade anarkokapitalism eller frimarknads-anarkism.

Tyvärr visade det sig att de två förstnämnda inte alls var anarkister i praktiken, och rent allmänt saknade annat än sentimentala argument för vad de framförde. Speciellt tydligt blev det när en utav de två vänsteranarkisterna inte ville göra skillnad på staten och samhället. Detta är ungefär som för en taxonom att inte göra skillnad på en kaktus och en igelkott, bara för att båda har taggar.

Hur som helst var det inte otrevlig stämmning i lokalen, och frågorna var balanserade och bra. Det enda jag störde mig starkt på var reaktionen när Joakim förespråkade föräldrarna som ett barns primära och generellt sett bäst lämpade vårdnadsgivare. Hela rummet reagerade som om han sagt nåt i stil med att han brukar köra över uteliggare på övergångsställen och skicka notan för bucklorna till de anhöriga. Alla barn är tydligen samhällets barn och har inget egentligt behov av sina föräldrar, speciellt inte mamman, som om hon spenderar mycket tid med sitt barn, är förslavad av både barnet och patriarkatet. Inte undra på att många inom vänstern är så "fucked up" när detta är attityden de har mot sina barn.

Här finns en oredigerad ljudupptagning från evenemanget. Den går även att ladda ner under "download now" efter det att man har klickat på filen så att spelaren dyker upp. 

4 kommentarer:

  1. "Jag vill inte ha nån jävla frihet!"
    - Kajsa Ekis Ekman, i sanning en före detta anarkist. :-)

    SvaraRadera
  2. Hon formulerade sig bra i början i alla fall, det där om att man upptäcker att man kan säga nej till auktoriteter.

    Etatist: "Man bara göra inte så"
    anarkist: "Det skiter jag i, jag gör det ändå!"

    Härligt härligt, men farligt farligt ;)

    SvaraRadera
  3. Vart rätt besviken. Joakim Fagerström var duktig som vanligt och fick fram friheten budskap väldigt bra. Damerna hade emellertid inget där att göra - demokratiska socialister som till och med var emot frihetlig utbrytning.

    SvaraRadera
  4. I min mening var de övriga deltagarna två gammaldags ärkesocialister som inte hade något nytt att tillföra diskussionen. Idag måste man kunna annat än att upprepa gamla socialistiska schibboletter för att stå sig mot konkurrensen, t.ex. använda sig av definitioner och syllogismer. Men att vänsterideologin i sin gamla 1900-tals skepnad var död visste man ju iofs redan. Frågan är vad för strömningar som kommer att utgöra det nya frihetsmotståndet, i skenet av systemets pågående självdestruktion. Först trodde jag det var ekofascismen, men folk verkar ha tröttnat på miljön som ständigt "behöver räddas". Köns och klasskampen är fortfarande stark, men så himla opragmatisk och hatisk att den inte verkar få nått djupare fäste. Kanske blir det den "ondskefulla globaliseringen" som blir ny boogeyman..."vi expanderade för snabbt, drivna av kortsiktighet, girighet och konsumtion. Mer protektionism och lokalproducerat löser arbetslösheten..." Nått nonsens inslaget i psuedovetenskap och eggande krönikor blir det i alla fall.

    SvaraRadera