"De surrogatbyråer som DN har talat med tillåter inte att kvinnor som “behöver pengarna för att överleva” blir surrogatmammor. I USA får en surrogatmamma i genomsnitt en summa mellan 18 000 dollar (125 000 kronor) och 40 000 dollar (277 000 kronor) per graviditet. Summan varierar beroende på var hon bor, vilken erfarenhet hon har och vilka andra krav hon har.Men kära nån, Puh.
– Jag vill inte nedvärdera värdet av kompensation. Det är för viljan att hjälpa som vi gör det här, men kompensation är ändå viktigt eftersom man tar en stor risk och avsätter mängder av tid, säger Adrienne.
– Jag behöver inte pengarna och det finns inte en enda byrå som jobbar med dig om du gör det. Då blir det exploatering, för då har kvinnan inget val."
För det första - det är inte exploatering sålänge det är ett frivilligt utbyte. Påminner mig om en utekväll nyligen, då en av personerna i sällskapet klämde till med "Norge utnyttjar svenskar som billig arbetskraft, de får dem att göra skitjobben", sagt i en offerton. Och jag bara var tvungen att gå in. "Nej, du går med på det, då är du inte utnyttjad".
För det andra - om en byrå INTE vill göra affärer med en person som verkligen behöver det, tar den ju bort den möjligheten, således får den personen ett MINDRE val när det kommer till inkomst.
Mån tro att det egentligen handlar om att de helt enkelt inte vill befatta sig med personer i denna lägre stående socialgrupp? Då är den där socialistklyschan en ursäkt som går hem.
