Decentralisering låter fler leva som de vill

Ankdammen - Om EU

I detta av Ankdammen diskuterar vi EU. Framförallt att EU inte är en demokrati i vanlig bemärkelse och problemen detta medför. Länkar till det vi tar upp finns på youtubesidan för videon och i Calles inlägg om avsnittet.

Marknadslag: Minoriteter

Det finns många problem med demokrati, tex väljarignorans och politikers korta tidshorisont bla. Ett av dom som jag tänkt ta upp idag problemet med att att allas röster är lika mycket värda. Jag kritiserar det inte utifrån det perspektivet att vissa personers röster borde väga mer eller mindre, utan att med en individ - en röst så ignorerar man att olika personer tycker att frågan är olika viktig. Låt mig illustrera de med ett litet räkneexempel.

Låt oss säga att en stad har en omröstning om hurvida lag X ska klubbas igenom. 90% skulle få det  1% bättre, dock skulle de resterande 10%en få det 50% sämre (% i nån slags subjektiv mening). Demokratiskt så skulle lagen gå igenom men samhället i stort skulle försämras med 1 - (0.9*1.01 + 0.1*0.5) = 4.1%. Detta helt och hållet pga att rösterna inte vägdes i förhållande till hur viktig frågan var för de enskilda individerna.

Med marknadslag så skulle det inte handla om lagförslag utan vilken lag som skall gälla vid konflikt mellan skyddsbolag. Låt oss för enkelhets skull säga att alla 90% av samhället är kunder hos skyddsbolag A, och resten hos bolag B. Bolag A vill att lag X skall gälla vid konflikter mellan A och B, B vill det inte. Hur ska man lösa denna konflikt? Vems lag skall gälla?

Det första som krävs är att både A och B kvantifierar hur mycket de värderar att få sin vilja igenom. För enkelhets skull säger vi att varje kund hos A värderar att X följs till 100 kr, och B värderar att slippa X till 5000 kr. Isf skulle det vara ekonomiskt effektivt att B tex betalar 1000 kr/person vilket ger kunderna till A 111 kr/person. Detta ger att X inte kommer följas i en konflikt mellan A och B.

Om B endast värderar att slippa X till tex 500 kr/person så kommer betalningen att ske i motsatt riktning. Då är det effektivt för A att betala tex 60 kr/person vilket ger kunderna till B 540 kr/person, vilket innebär att X kommer gälla vid konflikter.

Även när det är majoriteten som värderar X högre per person än minoriteten så kommer inte minoriteten att köras över helt och hållet. Om vi säger att kunderna till A (dvs 90% av befolkningen i samhället) värder X till 5000 kr/person och B endast till 100 kr/person så är det ekonomiskt effektivt för A att betala tex 15 kr/person till B som då får 135 kr/person; och X kommer att gälla.

Den enda gången minoriteter kommer att köras över helt och hållet utan att deras medgivande köps är när kostnaden för att gå i "krig" för att tvinga den andra gruppen att acceptera X är lägre än den nödvändiga "mutan". Tex om det bara är jag som tycker att X är skit så kommer kostnaden per person för resten av samhället att tvinga med mig vara näst intill noll. Minoriteter har det med andra ord bättre under marknadslag än under demokrati.

Exempel: X = Drogförbud

Vi ser alltså att så länge en minoritet inte är alldeles för liten så kommer de inte att köras över så som sker i en demokrati, utan majoriteten kommer behöva kompensera dem monetärt. Detta har dock både fördelar och nackdelar ur ett libertarianskt perspektiv.

Är majoriteten för ett drogförbud under demokrati så kommer den libertarianska minoriteten att köras över; under marknadslag kommer antingen libertarianerna kompenseras för att behöva acceptera drogförbudet; eller kanske tom få sin vilja igenom genom att betala majoriteten att acceptera att drogbruk och försäljning inte är ett brott. Alltså kommer kommer lagen vara mer frihetlig (om än kanske densamma fast med en kompensation inkluderad) än under demokrati.

Om däremot libertarianerna är i majoritet så gäller samma logik fast omvänt; i en demokrati kommer frihetlig lag råda medans förbudsivrarna kommer behöva betalas av av libertarianerna under marknadslag. Så naivt skulle man kunna komma till slutsatsen att demokrati är att föredra över marknadslag, för godtycklig grupp, om man är i majoritet (om vi också antar idealiserad demokrati). Detta är dock inte riktigt fallet (tror jag).

Lagar som implicerar existensen av offerlösa brott kommer per definition inte ha något offer, och utan offer saknar man individer med starka incitament att driva målet till domstol, att få fast brottslingen och att bli kompenserad. En individ som blivit rånad och misshandlad har helt andra incitament än en någon som sett en annan använda eller köpa droger. Dessutom är ett drogförbud (och andra former av förtryck) ett sk public good (i brist på svensk term så använder jag ordet allmänvara from nu); dvs man tar del av förmånen att leva i ett drogfritt samhälle oavsett om man bidrigit till kostnaden att upprätthålla förbudet eller inte. Så ett drogförbud under marknadslag lider inte enbart av brist på incitament för personer att driva målet, utan även av att förbudsivrarna lider av fångarnas dilemma; det är rationellt för varje individ att sluta betala för förbudet och börja snylta på dom andra som betalar. Detta innebär att kostnaderna för de resterande förbudsivrarna stiger och att förbudet inte går att upprätthålla.

Den här sista utläggningen är dock något jag (eller någon smartare och/eller med mer fritid) borde tänka lite mer på. Har du eventuella kommentarer eller åsikter om marknadslag så tar jag mer än gärna emot dom!

EDIT: Har iofs rekommenderat dessa videor innan men dom är bra. Law without government: 1 2 3.

Lite David Friedman på onsdagskvällen

Sitter och programmerar och gör beräkningar ensam på kontoret och oftast när jag gör monotona saker som inte kräver min absolut fulla koncentration så brukar jag lyssna på föreläsningar av nåt slag. Ibland evolution, astronomi etc, men väldigt ofta blir det om politik och ekonomi; framförallt anarkokapitalism.

Jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst någon av Friedmans böcker, men efter att ha sett några föreläsnignar med honom så kommer jag definitivt att göra det. Den första föreläsningen handlar om marknadsmisslyckanden. Den är inte särskilt avancerad (och därför på en alldeles lagom nivå att lyssna på medans man gör något annat) och han visar att även om marknadsmisslyckanden är ett argument mot fri marknad så är det ett ännu bättre argument för fri marknad.

Den andra föreläsningen handlar lagar i anarki. Inte heller så avancerad men väl värd att lyssna på.

Och en fördel med att bara lyssna, och göra nåt annat samtidigt, är att man slipper störa sig på att han guppar fram och tillbaks hela tiden när han pratar! :)

"Demokrati" är inte demokrati

 I en flashbacktråd angående begreppet demokrati så skrev Carl Jakobsson något som jag tänkt tidigare men inte definierat:

"Om jag får vara språkpolis skulle jag hellre se att man försöker skilja mellan de olika typer av demokratier som finns, så att språket samtidigt blir finare. Alltså:

• Statsdemokrat: en som förespråkar att 50%+1 av befolkningen skall få styra i alla frågor.
• Republikansk demokrat: en som förespråkar att 50%+1 av befolkningen skall få styra i alla frågor, förutom i några frågor där vissa rättigheter skall vara orubbliga (som tryckfrihet)
• Individualistisk demokrat: en som förespråkar att varje individ skall få bestämma över sig själv, så att folket endast (eller "alltid") får bestämma i vad de gör frivilligt"

Jag har använt ordet demokratisk såsom i bemärkelsen statsdemokrati, och har stört mig på folk som säger att tex internet är demokratiskt. Det intressanta är dock att George Orwell skrev om politik och det engelska språket, och ordet demokrati i synnerhet, redan 1946. Han skriver

"In the case of a word like democracy, not only is there no agreed definition, but the attempt to make one is resisted from all sides. It is almost universally felt that when we call a country democratic we are praising it: consequently the defenders of every kind of regime claim that it is a democracy, and fear that they might have to stop using that word if it were tied down to any one meaning. Words of this kind are often used in a consciously dishonest way. That is, the person who uses them has his own private definition, but allows his hearer to think he means something quite different."

Det är detta som är problemet. Internet är inte demokratiskt i samma bemärkelse som sverige är demokratiskt. Internet är "indivudaldemokratiskt" medan sverige är statsdemokratiskt (även yttrandefrihet inskränktas på så jag skulle inte kalla det republikdemokratiskt). Jag tycker att man måste vara mycket noggrannare i vilken defintion man använder, allt annat är ohederligt.

Läs gärna hans artikel! Den är kort och väldigt bra. Och tänk på att alltid definiera vad ni menar med politiska ord, och be alla ni diskuterar med att definiera orden, frihet, demokrati, anarkism, kapitalism, fascism och socialism mf.

Den falska dikotomin demokrati-diktatur

Det är något som stör mig ganska ofta, och nu senast  i DNs skriverier här, här och här, och det är den falska dikotomin demokrati-diktatur. Att vara emot demokrati behöver inte betyda att man är för diktatur! Jag är emot att demokratiskt bestämma vad alla ska äta. Betyder det då att jag är för att en person ska bestämma detta istället? Nej, självklart inte! Det finns ett tredje alternativ, och det alternativet är frihet, dvs anarki. Låt folk leva sina liv som de önskar. Varken en majoritet eller minoritet har rätt att trycka ner sina åsikter och värderingar i halsen på individer, med våld.

Att ungdomar är ointresserade av demokrati är en bra sak. Att några är för diktatur är däremot dåligt. Att vara beredd att rösta på den politiker som erbjuder pengar eller gåva är väl det varenda en gör i Sverige och i alla andra stater för den delen?

"The State is the great fiction through which everyone endeavours to live at the expense of everyone else." -- Frédéric Bastiat

Se gärna Bryan Caplans föreläsninganteckingar.

Recension av No Treason

Jag har nyligen läst färdigt Lysander Spooners essä "No Treason, The Constitution of No Authority". Det är ett alster på ca. 45 sidor som skrevs till försvar av var individs rätt att secessera republiken USA. Spooner gav ut essän i samband med att de konfedererade staterna besegrats av nordstaterna och stod inför krigsrätt ankalagde för myteri - därav titeln. Spooner är förövrigt samme man som konkurrerade med amerikanska statens postverksamhet till ett billigare pris, men som tvingades lägga ned under hot.

No Treason inleds med ett fullständigt ogiltigförklarande av av den amerikanska konstitutionen, det dokument som nordstaterna menade band sydstaterna till unionen. Spooner visar hur absurt det är att hävda rätt med ett kontrakt som ingen av de åtlydande lämnat sitt explicita medgivande till, och hur det inte heller vinner större legitimitet genom att delar av befolkning tillåts rösta i val. Det är med detta i åtanke han myntar den kända frasen "A man is none the less a slave because he is allowed to choose a new master once in a term of years". Kontentan av Spooners argumentation kan sammanfatas som följer: Ett kontrakt kan i juridisk mening och enligt sunt furnuft, inte anses giltigt med mindre än att det upprättas med samtliga åtlydande individers explicita samtycke på en informerad och frivillig basis. Ett kontrakt mellan fiktiva entiteter så som "folket" och "regeringen" äger ingen möjlighet till laga kraft.

  Om att staten påstår sig ha upprättats med människors samtycke skriver Spooner så här:

The only idea they have ever manifested as to what is a government of consent, is this - that it is one to which everybody must consent or be shot.

Kopplingen mellan Spooners kritik av konstitutionen och moderna samhällskontrakt i västerländska demokratier är slående, för att inte säga helt analog. Inte på en enda punkt av de som Spooner belyser har någonting fundamentalt förbättrats. Enda skillnaden är att en större andel av befolkning fått rösträtt, men rösträtt har som sagt ingenting med statens frivillighet att göra. Det faktum att secession är olagligt, tydliggör bortom alla tvivel att staten inte är av frivillig natur.

  

Spooner försvarade den konfedereade befolkningens rätt att träda ur unionen och republiken, men ställde sig på intet sätt bakom de slavägande parternas ändamål med kriget - att upprätthålla det ekonomiska system som innefattade slaveri. Han förklarar också bestämt att, till skillnad från den gängse uppfattningen, så var inte nordstaternas främsta ändamål med kriget att upphäva slaveriet. Det var i första hand materiella och inte moraliska motiv som föranledde ett fullskaligt krig mellan nord och syd. Handeln i sydstaterna var en betydande skatteresurs för nordstaterna och att förlora denna del vore som för bonden att förlora stora delar av sitt boskap. Spooner genomskådade krigspropagandan och skriver bl.a. så här:

And why did these men abolish slavery? Not from any love of liberty in general - not as an act of justice to the black man himself, but only "as a war measure," and because they wanted his assistance, and that of his friends, in carrying on the war they had undertaken for maintaining and intensifying that political, commercial, and industrial slavery, to which they have subjected the great body of the people, both white and black.

Och så här...

There was no difference of principle - but only of degree - between the slavery they boast they have abolished, and the slavery they were fighting to preserve...     

Spooner beskriver också i sin essä, relationen mellan stat och kapital. Till största del utmålar han på ett väldigt träffande sätt dynamiken av tjänster och gentjänster som kännetecknar denna symbios. Dock menar han att staten vid denna tid, endast var nickedockor till stora långivare som t.ex. Rotschilds och att dessa i själva verket var i kontroll över statlig policy. Utan dessa menar han, skulle staten aldrig ha råd att hålla befolkningen i schack. Det är nog sant att statsskulder är nödvändiga för att uppräthålla en stor stat och att storkapitalets ord väger tungt, men har man till sitt förfogande en väloljad sedelpress och kasernen full av vapen, så blir det en överflödig fråga att ställa, vem det är som bestämmer. Om Spooner föraktade dåtida medel för att fordra resurser till statskassan hade han tappat andan om han fått se hur dagens effektiviserade system fungerar.

För de många Libertarianer som försvarar och drömmer sig tillbaka till den amerikanska konstitutionen torde No Treason vara en väckarklocka. Det dröjde blott 80 år innan dess att konstitutionen, som skrevs i enda syfte att säkerställa invånarnas frihet från förtryck, visade sig vara endast det dasspapper på vilket den stod skriven. Amerikanska konstitutionen är inget annat än ett samhällskontrakt som ingen någonsin givit sitt explicita medgivade till, och kanske ännu viktigare, som ingen någonsin tillåtits avsäga sig. Hur liten och frihetelig staten än börjar, växer den sig den oundvikligen över alla gränser tills dess att den står inför sin egen kollaps.     

Efter att ha läst No Treason slås jag av hur väl Spooner verkar ha förstått sig på statens moraliska natur, redan då den var en bråkdel i storlek av vad den är idag och såpass liberal som den amerikanska staten ändå var vid denna tidpunkt. Han tycks också för sin tid ha haft ett ovanligt liberalt förhållningsätt i sociala frågor och förmedlar en känsla av medmänsklig insikt. Han är en av de få 1800-tals författare - i samtliga kategorier - som jag tycker håller måttet etiskt, även i ett modernt sammanhang. Tråkigt bara att Lysander Spooner år 1869, förmedlade idéer som kunde ha inneburit ett fritt samhälle långt innan 1900-talet.

Här följer lite passade stämningsmusik till en historisk redogörelse som denna: