Vägra följa gruppen

Den inringade mannen på bilden (hittad här) vägrar göra nazihälsningen. Han står upp för sina åsikter i en tid då det är farligt att göra det. Jag kan slå vad om att det är många, om inte de flesta, som inte är nazister på bilden, men endast en säger ifrån. Grupptryck är farligt. Vi borde alltid säga ifrån när folk runtomkring oss uttrycker sina dåligt underbyggda etatistiska åsikter. Vi måste visa att "alla" inte tycker så; att det finns ett alternativ; att man inte behöver följa med fårskocken.

I ett berömt psykologiexperiment deltog ett antal högskolestudenter i ett fejkat syntest. De skulle titta på bilder som den nedan och avgöra vilken av linjerna till höger som är lika lång som den till vänster.

Men experimentet gick inte ut på att testa synen utan att testa hur man reagerar på grupptryck. Alla utom en av de tillfrågade var skådespelare och hade fått instruktioner att att svara fel på ett visst antal av frågorna. Alla skådespelarna hade samma svar. Den ensamme killen i varje grupp som inte var skådespelare var de egentliga försökspersonerna. En kontrollgrupp, utan något grupptryck, svarade rätt på nära 100% av frågorna. Så hur blev svaret för de som utsattes av grupptryck att svara fel? Förvånansvärt många böjde sig.

"Solomon Asch thought that the majority of people would not conform to something obviously wrong, but the results showed that 24% of the participants did not conform on any trial. 75% conformed at least once, and 5% conformed every time (37% conformity over subjects averaged across the critical trials)."

Grupptryck är något väldigt kraftfullt. Men det går att knäcka. Samma test visar att det räcker med att en enda av skådespelarna avviker från gruppen för att försökspersonen ska göra detsamma. Den avvikande skådespelaren behöver inte ens ha samma åsikt som försökspersonen, det räcker med att han avviker.

"When the confederates are not unanimous in their judgment, even if only one confederate voices a different opinion, participants are much more likely to resist the urge to conform (only 5-10% conform) than when the confederates all agree. This finding illuminates the power that even a small dissenting minority can have. Interestingly, this finding holds whether or not the dissenting confederate gives the correct answer. As long as the dissenting confederate gives an answer that is different from the majority, participants are more likely to give the correct answer."

Det är detta som jag menar med att vi måste stå upp för våra åsikter, även när det kan kännas jobbigt. Vi kan vara de ensamma rösterna som får andra tvivlare att också säga emot. Så, stå upp för vad du tycker och vägra följa gruppen!

Tyskarnas kollektiva skuld

Jag pluggade i tyskland för två år sen och pluggar i england nu. Av nån anledning så omgås jag med väldigt mycket tyskar. Det är väldigt intressant hur tyskarna reagerar på nazi- och fascismskämt. Visst att de är osmakliga, men skillnaden mellan italienares reaktion på fascismskämt och tyskarnas är typ varandras motsatser.

Skillnaden känns som en mellan individualism och kollektivism. Som individualist så försöker jag aldrig säga att "vi" svenskar slogs i ryssland tex. Jag var aldrig där, Karl XII var aldrig min kung. När svenska landslaget vinner i någon sport så försöker jag inte bry mig; jag har inte spelat eller tränat laget, jag har inget med det att göra. Att säga att "vi" vann är nationalistiskt och kollektivistiskt. Doug Stanhope säger det bra:

När dagens tyska ungdom känner skuld och anser att nazism är inget att skämta om så får jag känslan att de fortfarande har det nationalistiska kollektivism-tänket; dvs de tänker att "de" (tyskarna) utförde dessa hemska dåd och liksom de känner stolthet när tyska fotbollslandslaget vinner en match så känner de skuld att tyska soldater mördade miljoner. Denna skuld verkar andra europeiska axelmakter sakta, åtminstone till den grad att de kan skämta om det.

Att inte kunna skämta om något är för mig ett tecken på att man tar detta något på alltför stort allvar. Att inte kunna acceptera ett naziskämt alls är i mina ögon att faktiskt ta nazismen på allvar. Nazismen är så urbota dum att den förtjänar all förlöjling den kan få. Det ironiska är att ju mer skuld tyska ungdomar känner desto mer är den berättigad; inte för vad deras förfäder gjorde utan för att de fortfarande tänker i termer av "vi" tyskar, som var den viktigaste faktorn till att nazisterna kunde ta över.