Recension av The Moral Landscape av Sam Harris

Sam Harris är någon som jag har börjat gilla allt mer på sistone. För några år sen så kände jag bara till honom som religionskritiker efter att ha läst hans bok A Letter to a Christian Nation. Men efter att hört och läst mer av honom (se tex min recension av hans bok Free Will) så måste jag säga att jag delar väldigt många av hans åsikter (dock inte politiska då han inte verkar vara så påläst om ekonomi och public choice mm, men det skulle vara väldigt intressant och höra vad han skulle ha att säga om tex Bryan Caplans väldigt bra föreläsning Less Than the Minimum: Rethinking the Night Watchman State). 

I The Moral Landscape argumenterar Harris för att vetenskapen kan (eller åtminstone kommer kunna) ha nåt att säga om mänsklig moral. Argumentet är som följer:

1. Moral kan destilleras till att handla om medvetna varelsers välbefinnande.
2. Dualism är falskt, dvs välbefinnande är ett eller flera fysiska tillstånd hos en medveten varelse som i princip kan mätas.
3. Alltså är det, åtminstone i princip, möjligt att objektivt säga att ett moraliskt system är bättre än ett annat genom att mäta de inblandades mentala tillstånd.

Vissa kanske hakar upp sig på punkt 1., men ärligt talat, ingen moralisk filosofi är helt likgiltig inför lidande och välbefinnande av medvetna varelser. En sådan likgiltig filosofi skulle tex argumentera att både stenar och gravida kvinnor består av materia, alltså ska de behandlas lika; att spräcka en sten och ett barnkranie är moraliskt ekvivalent. Men ingen argumenterar så (kanske psykopater iofs), de absolut flesta skulle mena att det är värre att dränka någon än att slänga en sten i ån. Dessutom, allt annat lika så är inte många emot att göra någon lyckligare. Om du fick chansen att dra i en spak som gör att någon i universum blir lyckligare (och alla andras lycka förblir oförändrad), skulle du inte dra i den? I mina ögon är alla moralfilosofier i någon mening utlitaristiska, även deontologiska; varför skall en princip följas om den kan tweakas lite grann så att medvetna varelsers välbefinnande ökar?

För inte så värst länge sen så ansåg jag mig inte vara en utilitarist. Tex så ansåg jag att utilitarismen lider av ett stort fel; även om man kan mäta välbefinnandet, vilken funktion skall maximeras? Men Harris argumenterar för att man inte behöver definiera denna funktion i detalj, det enda man behöver göra är att visa att den existerar. En svältande pojke som våldtas, torteras, och ser sin familj plågas och dödas har det objektivt sämre än en pojke som växer upp i ett fredligt land med älskande välutbildade föräldrar som har det gott ställt. Accepterar vi påståendet ovan så accepterar vi att moraliska system som leder till mycket krig, våldtäkt, tortyr, fattigdom och död, är objektivt sämre än system som leder till fred, frihet och välstånd. Kulturell relativism är således falskt. Sharialagarna är förmodligen objektivt sämre än svenska lagar (som i sin tur förmodligen är sämre än libertarianska lagar).

Frågan om vilken funktion som ska maximeras gäller även över tid. Ska välbefinnandet maximeras i detta ögonblick, eller om 10 år? Eller om 10000 år? Ja, vem vet!? Men bara för att vi inte kan svara på frågan så betyder inte det att det inte existerar ett, eller flera, svar. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet i samhället, tex genom att tvingsgifta sin pre-pubertala dotter med nån skäggig 40-åring som kommer våldta och slå henne och kasta syra i ansiktet på henne om hon vill skiljas (som sker i indien), istället för att låta henne leka och utbilda sig och inom sinom tid dejta och kanske gifta nån hon älskar; så finns det sätt att förbättra det. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet på så finns det sätt att förbättra det. Tyvärr så beror välbefinnandet på väldigt många variabler, och ju fler variabler desto större är sannolikheten att ett givet samhälle inte befinner sig på en topp i det moraliska landskapet. Fast å andra sidan så inger det lite hopp; vi befinner oss förmodligen långt från en moralisk topp, och livet är rätt bra i västvärlden för många, men tänk då hur mycket bättre det kan bli.

Tyvärr så har vi ingen matematisk formel för välbefinnande vi kan maximera, men det finns vissa riktlinjer som verkar leda uppåt åtminstone. Tex att inte initiera våld, att inte stjäla, att sprida och skapa kunskap, att hjälpa fattiga, en ren miljö, inte mobbas, osv. Så jag tror att libertarianska lagar är rätt håll att gå åt. Måhända att de inte är perfekta och att vissa inskränkningar är nödvändiga, tex att svältande får stjäla av de mer bemedlade utan staff eller nåt liknande. Dock tvivlar jag på att det skulle finnas svältande människor i ett fritt samhälle pga att människor överlag gärna hjälper sina medmänniskor (och skänker du inte redan pengar, gå till Läkare utan gränser och Röda korset och börja hjälpa till), levnadsstandarden skulle vara högre, folk ha mer pengar att röra sig med och skänka bort samt att privat välgörenhet är mer effektiv än statlig sådan.

Orkar du inte läsa boken så går han igenom många av sina poänger i TED-föreläsningen i klippet nedan.

*

Recension av Free Will av Sam Harris

Jag har länge varit mer eller mindre övertygad om att fri vilja är en illusion pga rent fysikaliska grunder (och har skrivit lite om det tidigare); vi lever i en värld med orsak och verkan eller, om inte superdeterminismen är sann, en värld med orsak och verkan samt kvantmekanisk slump. Men jag hade aldrig egentligen läst vad filosofi och neurologi har att säga om frågan förrän jag läste Free Will av Sam Harris. Den är, som de flesta böcker jag läst på sistone, väldigt kort; endast drygt 70 sidor lång. Men han hinner få fram sin poäng ändå även jag skulle inte ha något emot om den hade varit 100 sidor längre om han beskrivit de intressanta experiment (förutom de han redan nämner) han nämner i källhänvisningen i närmare detalj.

Han börjar med att beskriva några experiment som kraftigt pekar på att vårt medvetande inte är orsaken till vårt medvetna handlande. Tex i Benjamin Libets kända experiment där forskarna kunde se att hjärnan börjar utföra handlingen, ca 300 millisekunder, innan vi blir medvetna om att vi vill utföra den. I andra experiment med fMRI kunde man förutse försökspersonernas vilja med upp till 10 sekunder. Mer om liknande experiment finnes här. Hur kan vi ha fri vilja om det går att utläsa i hjärnan, vad vi kommer att göra, några sekunder innan vi faktiskt utför det? Harris skriver

"Imagine a perfect neuroimaging device that would allow us to detect and interpret the subtlest changes in brain function. You might spend an hour thinking and acting freely in the lab, only to discover that the scientists scanning your brain had been able to produce a complete record of what you would think and do som moments in advance of each event. For instance, exactly 10 minutes and 10 seconds into the experiment, you decided to pick up a magazine from a nearby table and began reading, but the scanner log shows this mental state arising at 10 minutes and 6 seconds - and the experimenters even knew which magazine you would choose. You read for a while and then got bored and stopped; the experimenters knew you would stop a second before you did and could tell which sentence would be the last you read. ... You would, of course, continue to feel free in every present moment, but the fact that someone else could report what you were about to think and do would expose this feeling for what it is; an illusion."

Han går vidare med att såga kompatibilismen som menar att fri vilja är kompatibelt med ett  deterministiskt universum. Kompatibilister menar att oavsett om vi inte är den ursprungliga orsaken till våra handlingar, viljor, drömmar, mål, osv då dessa beror på orsaker ännu längre bak i kedjan av orsak och verkan; så känner vi att vi vill utföra våra handlingar vi utför så är vi fria i deras bemärkelse. Men Harris menar att det är inte det de flesta menar med fri vilja. Om trådarna till en marionettdocka inte gick direkt till handen, utan istället orskade dockan att vilja röra handen, kan man verkligen säga att dockan har fri vilja?

Författaren Sam Harris.

Inte bara menar Harris att fri vilja inte existerar, utan också att det inte går att föreställa sig ett universum där fri vilja faktiskt existerar. Jag, tex, fördrar öl framför vin i nästan alla sammanhang. Så jag väljer öl. Men varifrån kom dessa preferenser? Jag har ingen aning. Jag har inte valt att föredra öl. Men om jag faktiskt valt det, varför valde jag det? Varifrån skulle preferenserna till ölpreferenserna komma? Om ett mentalt tillstånd får mig att välja öl, så för att jag ska vara ultimat ansvarig, så måste jag valt det mentala tillståndet. Men för att ha valt det tillståndet så måste jag varit i ett annat tillstånd osv in i absurdum. Det leder helt enkelt till en oändlig regress. Galen Strawson har också skrivit om detta och hans argument lyder som så att ens handlingar beror på hur man är. Så för att vara ultimat ansvarig för dessa handlingar så måste man vara ansvarig för hur man är. Men ingen har valt sina gener, när och var att bli född osv. Så även utan determinism menar Strawson (och Harris) att idén om fri vilja är absurd.

Ett fel folk gör när de hör att idén om att fri vilja inte existerar, är att säga att deras val inte saknar har någon mening. Om allt är förutbestämt, varför ens gå ur sängen? Dvs de sjunker ner i fatalism, dvs tankegången är ungefär "mina val och handlingar beror på tidigare orsaker utom min kontroll, därför är mina val meningslösa". Det påståendet att fri vilja inte existerar implicerar dock endast detta "mina val och handlingar beror på tidigare orsaker utom min kontroll, men de har också en verkan - jag påverkar fortfarande min framtid". (Parafraserat härifrån.)

Ett slutsats många drar är att om fri vilja inte existerar så är vi inte moraliskt ansvariga för våra handlingar och därför borde mördare gå fria mm. Enligt Harris ligger det ett korn sanning i detta påstående men inte mycket mer. Det som är mest moraliskt avskyvärt är att avsiktligt skada andra människor. Harris menar att vår syn på brottslingar inte behöver ändras särskilt mycket då våra medvetna handlingar speglar i stort de globala egenskaperna av vår hjärna. Breivik planerade sin massaker i flera år och la ut stora summor på att sätta den i verket. Oavsett om han är ultimat ansvarig för sina handlingar eller inte så har han en massmördares hjärna, och måste inte tillåtas utsätta andra för fara igen. Och om möjligt så borde han rehabiliteras och hjälpas, då han faktiskt inte kan rå för hur han är. På samma som någon som förändrar personlighet till det sämre (och kanske blir våldsam mm) pga en tumör, har haft otur, så har även Breivik haft en väldigt otur med blandningen gener, födelseplats och tid, samt livserfarenheter han "gavs". Breivik borde inte hatas och straffas, han borde endast fruktas, låsas in och om möjligt hjälpas och kompensera sina offer. Fanns det en drog som botade mänsklig ondska (och fick honom att följa ickeaggressionsprincipen) så borde han få den och släppas fri, samt kompensera offrena.

Slutligen så vill jag tillägga en tanke jag haft länge och det är när jag känner att jag vill nåt så spelar det ingen roll om denna vilja uppstått magiskt ex nihilo, eller uppstod genom ett deterministiskt fyrande av neuroner i min hjärna som i sin tur beror på ett orsak- och verkan-samband ända tillbaks till Big Bang. Jag kan inte märka skillnaden. (Om jag inte skulle titta på avläsningen av min egen fMRI medans jag gör nåt... hmm... vad fasen skulle hända då? Om jag ser att hjärnan bestämt sig innan jag blir medveten om att "jag" bestämt mig...) Så fatalism är obefogat. Dessutom så har psykiskt störda, uteliggare, och brottslingar (och deras offer såklart) haft en väldig otur; och snygga, smarta, framgångsrika har haft en väldig tur. Ingen är ansvarig för vilka talanger man har, eller inte har. Slutsatsen Harris drar är att de senare inte borde prisas och de förra borde inte hånas.

Som en sista slutkläm, påståendet att fri vilja existerar är inte falsifierbart. Det går inte att spola tillbaks tiden och visa att en individ, med ett helt identiskt universum, neuron för neuron, skulle kunna valt annorlunda än vad hon valde. Fri vilja är inte endast absurt, det är ovetenskapligt också.

För den som inte orkar läsa boken så tar Harris upp mycket av det han berör i den i den här föreläsningen. Så har du en timma över, se den gärna.