Bakgrund
Det finns dem som befinner sig i en relation där den ena
personen pressar och tjatar för att få den andra personen att göra som den
vill, vilket ger upphov till en högst obehaglig känsla. Dessa två betecknas PP
(pressande person) respektive PUP (person utsatt för press).
I vissa av dessa relationer går PP steget längre. Om PUP
kommunicerat ett klart “nej” använder PP våld för att få PUP att skicka
signaler till sin kropp att gå den där promenaden eller se den där filmen.
Detta kan ske genom att PP tar tag i PUP, slår PUP, eller tar fram ett vapen
som hot eller explicit säger "gör det, annars skadar jag dig". Efter
ett eller ett par få tillfällen räcker det med att PP verbalt eller
icke-verbalt hintar åt vad PUP ska göra, och så lyder denne, för att undvika smärta.
Men det skulle fortfarande vara en fråga om hot om våld dvs tvång: båda vet vad
som sker annars.
Allteftersom åren går i en sådan relation skulle PUP bli så
van att denne knappt tänkte på det, men den obehagliga känslan skulle alltid finns
närvarande där vid varje sammanhang där PP signalerat att PUP ska lyda, även om
den är knappt förnimbar och begravd under en hög rationaliseringar till varför
PP tillåter sig bli behandlad på ett sätt denne vet och känner är fel. Det
skulle statistiskt sett, vid observation av tillräckligt många relationer, leda
till en förhöjd psykisk ohälsa hos PUP.
Det finns gott om initiativ för att hjälpa människor som
utsatts för detta och de psykologiska skador som dem drabbats av. Offer utsatta
för tvång i andra sammanhang har övh mycket stöd och hjälp att få.
Kvinnofridslinjer, stödgrupper, terapi osv finns i överflöd.
Men hur är det med det tvång som kommer från samhället i
liknande manér? Hur är det med samhällsmässigt
accepterade tvångshandlingar – SAT
-? Här finns det ett tomrum. Detta tomrum söker ZAP – zero aggression project
– börja fylla.
Visionen är att kartlägga några av dessa tillfällen, minska
skadorna samt öka motståndskraften inför framtida situationer. ZAP kommer
utreda skador från tvång, som SAT faller under, specifikt: ångest, sömnproblem,
stress, ilska, negativ självbild samt frustration – betecknat om psykologiska
skador från tvång (PST).
Samhällsdiagnos
I dagens samhälle blir i princip alla ”vanliga” människor utsatta
för ett osynligt tvång – tvångsspöket – på en daglig basis flera gånger om av
tusentals lagar, lagar som, definitionsmässigt, upprätthålls med tvång. Det är
en ständigt närvarande press som människor ofta inte är medvetna om, men känner
och är medvetna om på någon nivå vid olika situationer. Vid dessa situationer,
eller vid föreställningar av dessa situationer, skulle ett beteende som stred
mot aktuell lag medföra en risk till ett scenario där tvång användes mot
individen.
För den som till exempel skulle ignorera att föra över pengar
till specificerat konto från en parkeringsbot och var konsekvent i sitt
icke-lydande, skulle en spiral som någonstans slutar med tvång mot vederbörande,
tvångsspiralen, påbörjas. Den förhindras genom att lyda mot sin egen
vilja, i det här fallet att skiljas från egendom, pengar som individen har på
sitt konto. Konsekvent icke-lydande i det här fallet skulle leda till ungefär
följande scenario:
Påminnelse brevledes -> ignoreras -> ytterligare påminnelse,
med fördröjningsavgift -> ignoreras -> brev om att bli kallad till
rättslig lokal -> ignoreras -> två eller fler människor i speciell uniform
knackar på bostadsdörren -> ignoreras -> de bryter upp dörren ->
ignoreras -> vederbörande blir fysiskt bortburen, eller värre, mot sin
vilja.
Tvång, hot om våld, har alltså använts mot personen i
scenariot. Det har sedan verkställts med faktiskt våld. Strukturen och framför allt slutet av detta
scenario spelas upp ett flertal gånger i alla (vuxna) människors huvuden
varenda dag, fast med olika lagar som grund tex köra över hastighetsbegränsning.
Samma struktur kan användas för att visa att alla möjliga sorters lagar,
åtminstone i teorin, upprätthålls med tvång.
Det är en undermedveten rädsla, kanske en av de vanligaste sådana, som gör att människor väljer att följa dem. De flesta säger åt sina händer att föra över pengar till kontot specificerat på parkeringsböter, efter det initiala svärandet. Hur många hade betalat den om de inte visste att det fanns någon som i slutändan tvingade dem? Detta visar att det tvång backar upp parkeringsböter vid icke-lydnad.
För det mesta väljer människor att inte ta denna risk, men
de blir fortfarande psykologiskt drabbade då blotta hotet av tvång och bilderna
det ger upphov till är skadligt och stressigt för psyket. Då samhället
genomsyras av det kan tillfällen adderas och ge upphov till en samlad effekt
som kan ha en märkbar negativ effekt.
Målet med är att samla underlag för att kunna visa på att
detta sker och tillräckligt frekvent för att det ska ge upphov till PST. Detta
kan sedan förhoppningsvis leda till en attitydförändring mot ett mer tolerant
samhälle, som skulle leda till mindre PST. Målet är även att behandla de
individer i projektet vi upptäcker värst lider av PST. Vidare att ge verktyg
till individerna för att öka motståndskraften.
Aktörer
En stor kraft som säkerligen skulle motverka projektet är de
myndigheter inom organisationen, staten, som har hand om lagar, såsom
polismyndighet och åklagarmyndighet.
Även ett otal marknadsbaserade entiteter kan komma att
motverka projektet, beroende på vilka tillfällen vi skulle upptäcka orsakar
skador från SAT. Läkemedelsverket och de läkemedelsföretag som stödjer ett
förbud av läkemedel X, skulle tex kunna se rött om vi visade att patienter blir
stressade av att tvingas begå olagliga handlingar för att få tag på de mediciner
de är övertygade om är rätt för dem, och frustrerade för att detta oftast är
betydligt mer omständligt än att gå till närmsta apotek. ”Det borde inte vara
såhär”. Eller hur ineffektivt och hur många onödiga procedurer en farmaceut
upplever på sitt apotek, för att han är rädd för tvånget bakom lagen som dikterar
hur han ska utföra sitt yrke. Media
skulle säkerligen se ett behov på marknaden att göra storys om projektet, helt
klart, vilket skulle sätta press på utförarna att sluta eller justera metoderna
för att tillmötesgå det publika trycket.
Handlingsplan
5000 personer mellan 25-40 bosatta i en storstad rekryteras som
deltagare till projektet, som pågår under 3 år. Intervjuer utförs, med en
uppföljning efter ytterligare 6 månader.
Målgrupp
Ovanståendes skador från SAT kommer mätas vid intervjuer mha
en egenutvecklad skattningsskala – KVIF – som alltså ska användas för att
definiera upplevelsen av tvång. Flera frågor om deras erfarenhet från avsaknad
av kontroll, val, inflytande och frihet ställs i anslutning till
situationer som involverar SAT. Skattningsskalan leder till en poäng mellan
1-100. Om poängen går över 15, har de blivit utsatta fär tillräckligt med tvång
för att vi ska välja ut och gå vidare med dessa individer. De som lider av
någon av skadorna i PST är vår målgrupp.
Målet är att minst hälften av dessa ska ha haft en minskning
på KVIF-skalan med 20 %.
Inom kartläggningen är det ett mål att föra statistik över
följande: Vilka är de vanligaste SAT? Hur många gånger sker de för individerna
per dag? Vilka SAT är effektmässigt de värsta? Finns det någon skillnad mellan
individer i deras motståndskraft? Finns det något samband mellan de olika individerna
i relation till hur mycket de blev skadade? Finns det något samband bland dem
som har högst motståndskraft?
Resurser
Tid behövs för intervjuer, samt en monetär ersättning till
deltagarna. Även monetära resurser behövs för att hyra lokaler där intervjuerna
tar plats.
Åtgärder
Utredning kring vilka andra PST de lider av och till vilken
grad. Behandling av skadorna sker genom att ställa utforskande frågor så att de
blir medvetna om att det är tvångsspöket som orsakat skadan; steg ett i att
lösa ett problem är att identifiera orsaken. Sedan får patienten prata ut om
upplevelsen.
Behandlaren kommer även förklara och medvetandegöra
tvångsspiralen för deltagarna, så att de förstår mönstret och kan känna igen
det i framtiden, för att kunna stålsätta sig i framtida situationer.
Genomförande
5000 personer som passar profilen kontakts genom brev. Annonserar via internetkanaler används också.
Projektet beskrivs kortfattat och en monetär ersättning utlovas. Intervjuerna
sker i hyrda lokaler någorlunda centralt.
Vidmakthållande
Huvudmannen som skapat projektet kommer mycket sannolikt
bibehålla sin motivation. För att ge incitament till rekryterad personal att
stanna kvar under hela projektet samt att hålla motivationen uppe, kommer bitcoinnätverket
att användas. Utbetalningar programmeras in i nätverket så att det automatiskt
för över en summa, baserat på att vissa villkor uppfyllts. För projektet
betyder det att om ordet ”zero aggression project” förekommer på någon av de
stora nyhetssidornas hemsidor, betalas en bonus ut till en adress endast den
enskilda personalen har nyckeln, och därmed kontrollen, till. Huvudmannen har
en nyckel han kan använda för att avaktivera den framtida betalningen, skulle
någon av personalen välja att avsluta relationen innan projektet är slut. När
triggern väl utlösts, kan inte ens huvudmannen stoppa utbetalningen från att
ske. Detta ger incitament till huvudmannen att vårda relationen till personalen
väl, och vice versa.
Utvärdering
ZAP utvärderas veckorna efter uppföljningen genom
intervjuer. Hur mår patienterna nu; hur mycket har den PST de led av minskats?
Har den gått upp? Har den kommit tillbaka om den var helt eliminerad? Hur
upplever de att deras motståndskraft är och har varit efter projektet?
Fick vi svar på kartläggningens frågor? Var det
tillfredställande svar eller krävs vidare forskning?
