Så ska de va

Bild tagen från ett köpcentrum i vietnam. Tyvärr är detta olagligt i mjukissverige. Det är till och med olaglig att sätta upp internt i personalrummet. Butiker har överhuvudtaget i sverige en förjävlig situation visa  a vi snattare. En snattare får inte portas. Som butiksägare får du yttra orden "du är portad härifrån", men du har inte rätt att fysiskt hindra personen tillträde till butiken. Ingenting, förutom skammen och vetskapen om att butiksägaren/personal som var på plats och såg dig snatta, hindrar snattaren från att återvända.  

The military man

The military man is someone who benefits from using violence. The state is the group of people hiring the military man. 

So, if we concede, that the military man is someone who benefits from violence, we also have to concede that the state benefits from violence, otherwise it wouldn't have payed the military man to create it. 

So, the state is a group of people that benefits from violence. 

Question: is a group that benefits from X taking place less or more likely to create X happening? 

Question: is a group that benefits from violence really the entity whe should put in charge of violence? 

What if there were other groups who could protect us, because that's what we want from a military, right? But who did NOT benefit from violence happening? Who would in fact turn a loss if it were to occur? And who would therefore work tirelessly to PREVENT it from happening?

Aktivkvinna diskriminerar män, och det är rätt

Stödjer helhjärtat aktivkvinna.se:s rätt att diskriminera män. Precis som jag stödjer andras rätt att diskriminera kvinnor, blonda, korta, långa, homosexuella eller personer som tillhör en etnicitet. Eller X godtycklig anledning. Anledning behövs i själva verket inte uppges övh. Privat mark är privat mark. 

Om du inte vill släppa in mig i ditt hus, behöver du inte uppge anledning. Sen kan man tycka att det är fel, men att tvinga på den värderingen på någon annan och dennes egendom genom att göra det olagligt, det är ett angrepp som är vida värre än den diskriminerande handlingen. Vi diskriminerar alla på en vardaglig basis.

"Skatt är den sanna girigheten" - Lena Andersson briljerar och överraskar igen

Hon har gjort det förut, och idag gjorde hon det igen.

"Att staten precis som fursten och hallicken med förorättad stämma påminner om hur mycket han gjort för en, att man inte skulle klarat sig utan honom, hur missunnsam och självisk man är fastän han varit så generös, är inte skälig grund. Det är försåt."

Läs och njut. 

ZAP: Zero Aggression Project

Bakgrund

Det finns dem som befinner sig i en relation där den ena personen pressar och tjatar för att få den andra personen att göra som den vill, vilket ger upphov till en högst obehaglig känsla. Dessa två betecknas PP (pressande person) respektive PUP (person utsatt för press).

I vissa av dessa relationer går PP steget längre. Om PUP kommunicerat ett klart “nej” använder PP våld för att få PUP att skicka signaler till sin kropp att gå den där promenaden eller se den där filmen. Detta kan ske genom att PP tar tag i PUP, slår PUP, eller tar fram ett vapen som hot eller explicit säger "gör det, annars skadar jag dig". Efter ett eller ett par få tillfällen räcker det med att PP verbalt eller icke-verbalt hintar åt vad PUP ska göra, och så lyder denne, för att undvika smärta. Men det skulle fortfarande vara en fråga om hot om våld dvs tvång: båda vet vad som sker annars.

Allteftersom åren går i en sådan relation skulle PUP bli så van att denne knappt tänkte på det, men den obehagliga känslan skulle alltid finns närvarande där vid varje sammanhang där PP signalerat att PUP ska lyda, även om den är knappt förnimbar och begravd under en hög rationaliseringar till varför PP tillåter sig bli behandlad på ett sätt denne vet och känner är fel. Det skulle statistiskt sett, vid observation av tillräckligt många relationer, leda till en förhöjd psykisk ohälsa hos PUP.

Det finns gott om initiativ för att hjälpa människor som utsatts för detta och de psykologiska skador som dem drabbats av. Offer utsatta för tvång i andra sammanhang har övh mycket stöd och hjälp att få. Kvinnofridslinjer, stödgrupper, terapi osv finns i överflöd.

Men hur är det med det tvång som kommer från samhället i liknande manér? Hur är det med samhällsmässigt accepterade tvångshandlingar – SAT -? Här finns det ett tomrum. Detta tomrum söker ZAP – zero aggression project – börja fylla.

Visionen är att kartlägga några av dessa tillfällen, minska skadorna samt öka motståndskraften inför framtida situationer. ZAP kommer utreda skador från tvång, som SAT faller under, specifikt: ångest, sömnproblem, stress, ilska, negativ självbild samt frustration – betecknat om psykologiska skador från tvång (PST).  

Samhällsdiagnos

I dagens samhälle blir i princip alla ”vanliga” människor utsatta för ett osynligt tvång – tvångsspöket – på en daglig basis flera gånger om av tusentals lagar, lagar som, definitionsmässigt, upprätthålls med tvång. Det är en ständigt närvarande press som människor ofta inte är medvetna om, men känner och är medvetna om på någon nivå vid olika situationer. Vid dessa situationer, eller vid föreställningar av dessa situationer, skulle ett beteende som stred mot aktuell lag medföra en risk till ett scenario där tvång användes mot individen.

För den som till exempel skulle ignorera att föra över pengar till specificerat konto från en parkeringsbot och var konsekvent i sitt icke-lydande, skulle en spiral som någonstans slutar med tvång mot vederbörande, tvångsspiralen, påbörjas.  Den förhindras genom att lyda mot sin egen vilja, i det här fallet att skiljas från egendom, pengar som individen har på sitt konto. Konsekvent icke-lydande i det här fallet skulle leda till ungefär följande scenario:

Påminnelse brevledes -> ignoreras -> ytterligare påminnelse, med fördröjningsavgift -> ignoreras -> brev om att bli kallad till rättslig lokal -> ignoreras -> två eller fler människor i speciell uniform knackar på bostadsdörren -> ignoreras -> de bryter upp dörren -> ignoreras -> vederbörande blir fysiskt bortburen, eller värre, mot sin vilja.

Tvång, hot om våld, har alltså använts mot personen i scenariot. Det har sedan verkställts med faktiskt våld.  Strukturen och framför allt slutet av detta scenario spelas upp ett flertal gånger i alla (vuxna) människors huvuden varenda dag, fast med olika lagar som grund tex köra över hastighetsbegränsning. Samma struktur kan användas för att visa att alla möjliga sorters lagar, åtminstone i teorin, upprätthålls med tvång.

Det är en undermedveten rädsla, kanske en av de vanligaste sådana, som gör att människor väljer att följa dem. De flesta säger åt sina händer att föra över pengar till kontot specificerat på parkeringsböter, efter det initiala svärandet. Hur många hade betalat den om de inte visste att det fanns någon som i slutändan tvingade dem? Detta visar att det tvång backar upp parkeringsböter vid icke-lydnad.

För det mesta väljer människor att inte ta denna risk, men de blir fortfarande psykologiskt drabbade då blotta hotet av tvång och bilderna det ger upphov till är skadligt och stressigt för psyket. Då samhället genomsyras av det kan tillfällen adderas och ge upphov till en samlad effekt som kan ha en märkbar negativ effekt.

Målet med är att samla underlag för att kunna visa på att detta sker och tillräckligt frekvent för att det ska ge upphov till PST. Detta kan sedan förhoppningsvis leda till en attitydförändring mot ett mer tolerant samhälle, som skulle leda till mindre PST. Målet är även att behandla de individer i projektet vi upptäcker värst lider av PST. Vidare att ge verktyg till individerna för att öka motståndskraften.

Aktörer

En stor kraft som säkerligen skulle motverka projektet är de myndigheter inom organisationen, staten, som har hand om lagar, såsom polismyndighet och åklagarmyndighet.

Även ett otal marknadsbaserade entiteter kan komma att motverka projektet, beroende på vilka tillfällen vi skulle upptäcka orsakar skador från SAT. Läkemedelsverket och de läkemedelsföretag som stödjer ett förbud av läkemedel X, skulle tex kunna se rött om vi visade att patienter blir stressade av att tvingas begå olagliga handlingar för att få tag på de mediciner de är övertygade om är rätt för dem, och frustrerade för att detta oftast är betydligt mer omständligt än att gå till närmsta apotek. ”Det borde inte vara såhär”. Eller hur ineffektivt och hur många onödiga procedurer en farmaceut upplever på sitt apotek, för att han är rädd för tvånget bakom lagen som dikterar hur han ska utföra sitt yrke.  Media skulle säkerligen se ett behov på marknaden att göra storys om projektet, helt klart, vilket skulle sätta press på utförarna att sluta eller justera metoderna för att tillmötesgå det publika trycket.

Handlingsplan

5000 personer mellan 25-40 bosatta i en storstad rekryteras som deltagare till projektet, som pågår under 3 år. Intervjuer utförs, med en uppföljning efter ytterligare 6 månader.

Målgrupp

Ovanståendes skador från SAT kommer mätas vid intervjuer mha en egenutvecklad skattningsskala – KVIF – som alltså ska användas för att definiera upplevelsen av tvång. Flera frågor om deras erfarenhet från avsaknad av kontroll, val, inflytande och frihet ställs i anslutning till situationer som involverar SAT. Skattningsskalan leder till en poäng mellan 1-100. Om poängen går över 15, har de blivit utsatta fär tillräckligt med tvång för att vi ska välja ut och gå vidare med dessa individer. De som lider av någon av skadorna i PST är vår målgrupp.

Målet är att minst hälften av dessa ska ha haft en minskning på KVIF-skalan med 20 %.

Inom kartläggningen är det ett mål att föra statistik över följande: Vilka är de vanligaste SAT? Hur många gånger sker de för individerna per dag? Vilka SAT är effektmässigt de värsta? Finns det någon skillnad mellan individer i deras motståndskraft? Finns det något samband mellan de olika individerna i relation till hur mycket de blev skadade? Finns det något samband bland dem som har högst motståndskraft?

Resurser

Tid behövs för intervjuer, samt en monetär ersättning till deltagarna. Även monetära resurser behövs för att hyra lokaler där intervjuerna tar plats.

Åtgärder

Utredning kring vilka andra PST de lider av och till vilken grad. Behandling av skadorna sker genom att ställa utforskande frågor så att de blir medvetna om att det är tvångsspöket som orsakat skadan; steg ett i att lösa ett problem är att identifiera orsaken. Sedan får patienten prata ut om upplevelsen.

Behandlaren kommer även förklara och medvetandegöra tvångsspiralen för deltagarna, så att de förstår mönstret och kan känna igen det i framtiden, för att kunna stålsätta sig i framtida situationer.  

Genomförande

5000 personer som passar profilen kontakts genom brev.  Annonserar via internetkanaler används också. Projektet beskrivs kortfattat och en monetär ersättning utlovas. Intervjuerna sker i hyrda lokaler någorlunda centralt.  

Vidmakthållande

Huvudmannen som skapat projektet kommer mycket sannolikt bibehålla sin motivation. För att ge incitament till rekryterad personal att stanna kvar under hela projektet samt att hålla motivationen uppe, kommer bitcoinnätverket att användas. Utbetalningar programmeras in i nätverket så att det automatiskt för över en summa, baserat på att vissa villkor uppfyllts. För projektet betyder det att om ordet ”zero aggression project” förekommer på någon av de stora nyhetssidornas hemsidor, betalas en bonus ut till en adress endast den enskilda personalen har nyckeln, och därmed kontrollen, till. Huvudmannen har en nyckel han kan använda för att avaktivera den framtida betalningen, skulle någon av personalen välja att avsluta relationen innan projektet är slut. När triggern väl utlösts, kan inte ens huvudmannen stoppa utbetalningen från att ske. Detta ger incitament till huvudmannen att vårda relationen till personalen väl, och vice versa.

Utvärdering

ZAP utvärderas veckorna efter uppföljningen genom intervjuer. Hur mår patienterna nu; hur mycket har den PST de led av minskats? Har den gått upp? Har den kommit tillbaka om den var helt eliminerad? Hur upplever de att deras motståndskraft är och har varit efter projektet?

Fick vi svar på kartläggningens frågor? Var det tillfredställande svar eller krävs vidare forskning?

Namnbyte

Cruelty är nu §tringen§. Samtliga inlägg som bar avsändaren Cruelty ändrades automatiskt av systemet vid namnbytet.

“Vikingarna hade ingen stat i ryggen”

Berättarröst: "Och det i en tid långt innan ett rike som Sverige ens existerade berättar arkeologen Charlotte Hegenjärna Jonsson"

Arkeologen: "ännu mer fascinerande är kanske att det är på en så hög organisatorisk nivå ändå när man inte har en stat i ryggen utan det här är nått nått någonting som dem hära lösa grupperna skapar på egen hand och alldeles utmärkt dessutom, det är en väloljad maskin" 

Den gudomliga mätningen

Tänk dig att du var i en nära relation med en person. Varje gång du inte ville göra som den, pressade han dig och tjatade. Håll den känslan inuti dig en stund. En av de mest obehagliga och oattraktiva som finns, inte sant?

Tänk dig nu ovanstående förutom att när du säger ett klart “nej” använder den våld för att få dig att säga åt din kropp att gå den där promenaden eller se den där filmen. Detta sker genom att personen tar tag i dig, slår dig, tar fram en pistol eller kanske bara verbalt säger "gör det, annars slår jag dig". Efter ett par få tillfällen räcker det med att han bara verbalt antyder, och du lyder. Men det skulle fortfarande vara en fråga om hot om våld: ni vet båda vad som sker annars.

Allteftersom åren går blir du så van att du knappt tänker på det, men känslan finns ändå närvarande där vid varje tillfälle, även om den är ack så liten och begravd under en hög rationaliseringar. Det skulle statistiskt sett, vid observation av många par, leda till psykisk ohälsa hos vissa.

Det skulle vara intressant med en gudomlig mätning.

Hur många gånger per dag får människor den beskrivna känslan per dag? 

Hur många minuter/timmar totalt per dag?

Och hur många gånger är det sprunget av organisationen vi kallar staten?

Collectivist rhetoric

“We” is, if anything, a relationship between individuals. A relationship cannot act, only actual humans can. To say that “we” are building roads, schools or hospitals, therfore, doesn’t mean anything. It’s just a snakey rhetorical trick to make people feel a false sense of community, or to take credit for something that the speaker has not done. 

Recently I visited Angkor Wat, a famous temple in South East Asia. The tour guide said “king X” built this. He didn’t. He payed others to build it. If he built it, I built the smartphone I bought recently. I also built the laptop I’m writing this one, and the pipe that I smoke my weed from. 

Den politiskt neutrala staten?

Det händer att etatister kallar opposition till initierandet av våld, och Sokratiska frågor som visar att att staten sysslar med detta, för politik. Politik är ett vagt ord med olika definitioner men de flesta vet intuitivt och håller med om att det har något med makt och vem som ska bestämma, vilka beslut som skall bestämmas om osv, att göra. De flesta etatister verkar också hävda att staten är neutral.

Till detta skulle jag i framtiden vilja att följande scenario spelades ut:

- Är statsanställda politiskt neutrala?

- Ja

- Och det är politik att vilja avskaffa staten?

- Ja

- Om det är politik att propagera mot statens existens, vilket jag gör enligt dig, är det också politik att propagera för dess existens. Om 99% av alla lärare och byråkrater och andra sådana individer som jobbar för staten eller inom skattefinansierad verksamhet stödjer statens existens, kan staten då verkligen sägas vara neutral?

Det enda rimliga svaret är nej.