Sam Harris är någon som jag har börjat gilla allt mer på sistone. För några år sen så kände jag bara till honom som religionskritiker efter att ha läst hans bok A Letter to a Christian Nation. Men efter att hört och läst mer av honom (se tex min recension av hans bok Free Will) så måste jag säga att jag delar väldigt många av hans åsikter (dock inte politiska då han inte verkar vara så påläst om ekonomi och public choice mm, men det skulle vara väldigt intressant och höra vad han skulle ha att säga om tex Bryan Caplans väldigt bra föreläsning Less Than the Minimum: Rethinking the Night Watchman State).
I The Moral Landscape argumenterar Harris för att vetenskapen kan (eller åtminstone kommer kunna) ha nåt att säga om mänsklig moral. Argumentet är som följer:
- Moral kan destilleras till att handla om medvetna varelsers välbefinnande.
- Dualism är falskt, dvs välbefinnande är ett eller flera fysiska tillstånd hos en medveten varelse som i princip kan mätas.
- Alltså är det, åtminstone i princip, möjligt att objektivt säga att ett moraliskt system är bättre än ett annat genom att mäta de inblandades mentala tillstånd.
Vissa kanske hakar upp sig på punkt 1., men ärligt talat, ingen moralisk filosofi är helt likgiltig inför lidande och välbefinnande av medvetna varelser. En sådan likgiltig filosofi skulle tex argumentera att både stenar och gravida kvinnor består av materia, alltså ska de behandlas lika; att spräcka en sten och ett barnkranie är moraliskt ekvivalent. Men ingen argumenterar så (kanske psykopater iofs), de absolut flesta skulle mena att det är värre att dränka någon än att slänga en sten i ån. Dessutom, allt annat lika så är inte många emot att göra någon lyckligare. Om du fick chansen att dra i en spak som gör att någon i universum blir lyckligare (och alla andras lycka förblir oförändrad), skulle du inte dra i den? I mina ögon är alla moralfilosofier i någon mening utlitaristiska, även deontologiska; varför skall en princip följas om den kan tweakas lite grann så att medvetna varelsers välbefinnande ökar?
För inte så värst länge sen så ansåg jag mig inte vara en utilitarist. Tex så ansåg jag att utilitarismen lider av ett stort fel; även om man kan mäta välbefinnandet, vilken funktion skall maximeras? Men Harris argumenterar för att man inte behöver definiera denna funktion i detalj, det enda man behöver göra är att visa att den existerar. En svältande pojke som våldtas, torteras, och ser sin familj plågas och dödas har det objektivt sämre än en pojke som växer upp i ett fredligt land med älskande välutbildade föräldrar som har det gott ställt. Accepterar vi påståendet ovan så accepterar vi att moraliska system som leder till mycket krig, våldtäkt, tortyr, fattigdom och död, är objektivt sämre än system som leder till fred, frihet och välstånd. Kulturell relativism är således falskt. Sharialagarna är förmodligen objektivt sämre än svenska lagar (som i sin tur förmodligen är sämre än libertarianska lagar).
Frågan om vilken funktion som ska maximeras gäller även över tid. Ska välbefinnandet maximeras i detta ögonblick, eller om 10 år? Eller om 10000 år? Ja, vem vet!? Men bara för att vi inte kan svara på frågan så betyder inte det att det inte existerar ett, eller flera, svar. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet i samhället, tex genom att tvingsgifta sin pre-pubertala dotter med nån skäggig 40-åring som kommer våldta och slå henne och kasta syra i ansiktet på henne om hon vill skiljas (som sker i indien), istället för att låta henne leka och utbilda sig och inom sinom tid dejta och kanske gifta nån hon älskar; så finns det sätt att förbättra det. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet på så finns det sätt att förbättra det. Tyvärr så beror välbefinnandet på väldigt många variabler, och ju fler variabler desto större är sannolikheten att ett givet samhälle inte befinner sig på en topp i det moraliska landskapet. Fast å andra sidan så inger det lite hopp; vi befinner oss förmodligen långt från en moralisk topp, och livet är rätt bra i västvärlden för många, men tänk då hur mycket bättre det kan bli.
Frågan om vilken funktion som ska maximeras gäller även över tid. Ska välbefinnandet maximeras i detta ögonblick, eller om 10 år? Eller om 10000 år? Ja, vem vet!? Men bara för att vi inte kan svara på frågan så betyder inte det att det inte existerar ett, eller flera, svar. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet i samhället, tex genom att tvingsgifta sin pre-pubertala dotter med nån skäggig 40-åring som kommer våldta och slå henne och kasta syra i ansiktet på henne om hon vill skiljas (som sker i indien), istället för att låta henne leka och utbilda sig och inom sinom tid dejta och kanske gifta nån hon älskar; så finns det sätt att förbättra det. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet på så finns det sätt att förbättra det. Tyvärr så beror välbefinnandet på väldigt många variabler, och ju fler variabler desto större är sannolikheten att ett givet samhälle inte befinner sig på en topp i det moraliska landskapet. Fast å andra sidan så inger det lite hopp; vi befinner oss förmodligen långt från en moralisk topp, och livet är rätt bra i västvärlden för många, men tänk då hur mycket bättre det kan bli.
Tyvärr så har vi ingen matematisk formel för välbefinnande vi kan maximera, men det finns vissa riktlinjer som verkar leda uppåt åtminstone. Tex att inte initiera våld, att inte stjäla, att sprida och skapa kunskap, att hjälpa fattiga, en ren miljö, inte mobbas, osv. Så jag tror att libertarianska lagar är rätt håll att gå åt. Måhända att de inte är perfekta och att vissa inskränkningar är nödvändiga, tex att svältande får stjäla av de mer bemedlade utan staff eller nåt liknande. Dock tvivlar jag på att det skulle finnas svältande människor i ett fritt samhälle pga att människor överlag gärna hjälper sina medmänniskor (och skänker du inte redan pengar, gå till Läkare utan gränser och Röda korset och börja hjälpa till), levnadsstandarden skulle vara högre, folk ha mer pengar att röra sig med och skänka bort samt att privat välgörenhet är mer effektiv än statlig sådan.
Orkar du inte läsa boken så går han igenom många av sina poänger i TED-föreläsningen i klippet nedan.
Orkar du inte läsa boken så går han igenom många av sina poänger i TED-föreläsningen i klippet nedan.
*
Jag har också läst boken och har sett föreläsningen, och det stora problemet med Harris resonemang är mycket riktigt punkt 1.
SvaraRaderaVad är moral? Moral handlar inte om vad som är bästa effekt, utan vad som är bästa handling. En talar om hjr alla människor (eller i förlängningen alla självmedvetna, intelligenta varelser) BÖR handla.
Och att, som Harris gör, definiera moralitet utifrån effekt, gör det omöjligt i praktiken att bedöma en handling som moralisk eller inte. Effekten av en viss handling kan nämligen inte förutses utan total kunskap om allt och alla i hela universum.
Ett annat stort problem som Harris har är att han hävdar att fri vilja inte existerar. Om inte fri vilja existerar så existerar inte alternativa tillstånd. Om allt är deterministiskt så finns det ingenting som man kan väga en viss handling mot. Har man inget val vilken handling man kommer att göra så kan man heller inte säga att en viss handling är moralisk eller omoralisk, därför att det finns inget att jämföra med, man hade inte kunna göra något annat. Moral blir därför ett helt meningslöst begrepp. Moral blir bara meningsfullt om man har fri vilja.
"Och att, som Harris gör, definiera moralitet utifrån effekt, gör det omöjligt i praktiken att bedöma en handling som moralisk eller inte. Effekten av en viss handling kan nämligen inte förutses utan total kunskap om allt och alla i hela universum"
SvaraRaderaDetta är ett problem med utilitarism (att det finns gråzoner där man inte ens sannolikt vet utfallet, men ändå kan påstå att det är är för allas bästa, t.ex. en hel del av det staten sysslar med).
Ett annat problem, som jag skulle argumentera för är större, är att välbefinnande kommer av olika saker för olika människor, om man skall tillskriva värden och "maxmiera" osv., så kommer man alltid förr eller senare komma till punkten där 10 psykopater väger över ett offer. Moral kräver principer. Man kan möjligen ha utilitarism som riktlinjer men inte som ett etiskt system, jag kallar mig därför inte utilitarist, även om jag i nåt orealistiskt livbåtsscenario antagligen skulle dra i spaken som dödade minst människor...
Vet att det här skrevs för ett bra tag sen, men jag tänkte att det är lika bra att vi undviker massa förvirrande. Om du inte väljer att svara så är det kolugnt, men jag ger dig en liten kommentar iaf :).
RaderaFör det första: oavsett om du är en plikt eller effektetiker så filosofierar du kring effekten av ditt handlande. Anser man att det är fel att döda och vägrar döda i alla sammanhang, kan man ju indirekt ses som en pliktetiker: men varför är det fel att döda? Jo, för att konsekvenserna, eller ''effekten'' av mord är negativa. Folk har plikter för att de ser effekten. Med andra ord, är det effekten eller konsekvenserna som spelar roll och säger du att det inte är sant, så är det du säger snomös.
Problemen med utilitarism är välkända och Harris har gått in på varför han inte kallar sig utilitarist och det har främst att göra med, slutsatsen som du drar nu. Att utilitarister har i traditionen bundit definitionen av ''konsekvenser'' och ''maximera'' på ett sätt som bara är möjligt att ta efter för en autistisk människa. Tänk dig ett klyschigt motargument: ''men om vi bara ska maximera glädje och mänskligt välbefinnande, varför kan vi inte bara döda 20 % av jordens befolkning så får 80 % det bättre?''. Generellt sett har utilitarister inte haft möjligheten att svara på det här, det Harris gör är att ta det ett steg längre; titta på alla pjäser som flyttas när du beslutar dig för att agera ''for the greater good''. Problemet med mänskligt välmående och för djur, är fantastiskt komplicerat. Vi har tusentals variabler som måste ställas in i mer eller mindre perfekt harmoni till varandra. Om vi levde i en värld där polisen kunde stjäla dina organ när du sitter och väntar på ett läkarbesök skulle konsekvenserna helt självklart vara negativa.
Så om man fortsätter tänka såhär och tala ärligt om vårat växande förstående av det mänskliga sinnet, så når vi inte en situation där psykopater tar alla besluten och dödar folk for the greater good.