Det var ett tag sen jag läste Samuel Konkins
A New Libertarian Manifesto och
Agorist Class Theory (båda finns att ladda ner
här) men tänkte ändå att det kan vara värt att skriva om då jag fick en fråga på Facebook för inte så länge sen om hur man kan göra det surt för staten. Jag svarade att jag egentligen inte vet. Jag försöker bara undvika den så mycket jag kan. Och det är egentligen det
agorism handlar om.
Konkin hävdade att det bästa sättet att nå det statslösa samhället inte är att vänta tills staten avskaffat sig själv och det är fritt fram att bygga de organisationer (privat polis, domstolar mm) som ska "ersätta" dess funktioner. Staten kommer inte avskaffa sig själv utan det är snarare den privata polisen, dvs säkerhetsföretagen, som kommer bekämpa den och ställa statens lakejer inför rätta i de privata domstolarna. Det vi borde göra är alltså att engagera oss i den gråa (lagliga aktiviteter men undvika skatt mm, tex jobba svart) och svarta (olagliga aktiviteter, tex sälja knark) marknaden. Detta för att underminera staten då den enbart beskattar den vita marknaden (per definition) och anarkistiska säkerhetsorganisationer kan bara uppstå i den svartgråa. Alltså minska den vita, och öka den svarta och gråa, marknaden.
När den svartgråa marknaden når kritisk massa kan säkerhetsföretagen bildas och kan skydda sina kunder från staten. Staten minskar i storlek och blir till små öar av förtryck i ett annars fritt hav. Till slut går staten under och vi har nått det statslösa samhället. Så går iaf resonemanget.
Kritik av agorismen
Det som jag tycker saknas i agoristisk teori är frågan om lönsamhet och incitament. För det första så är det en omvänd
allmänningens tragedi. Att leva på den svartgråa marknaden är farligt, och farligare ju färre man är. Dessutom är statens straff oftast väldigt hårda, speciellt när de vill statuera exempel. Alla tjänar på att samarbeta och helt enkelt skita i att betala skatten, det är väldigt låg sannlikhet att man straffas och staten kommer nog gå under rätt snabbt om alla skattevägrar. Men om man tror att alla andra kommer betala sin skatt så gör man bäst i att göra samma sak själv då det är större chans att åka dit om få skattevägrar och det är högt straff. Alltså fallerar strategin att skita i skatten helt och hållet. Att bege sig ut i den svartgråa marknaden i ett slag funkar nog tyvärr inte.
Men lite i taget då? Straffen är lägre för småsaker och staten håller inte koll på dom. Så att jobba svart, röka maja, bränna hemma mm är ju bara att köra på. Och gärna vägra ta emot kvitton på resturanger för att hjälpa dem undkomma skatter. Men tyvärr, är det nog enbart tjänster och små, högt värderade föremål, som droger och juveler tex, som kan handlas med lätthet på den svartgråa marknaden. Den svartgråa marknaden är infinitesimal jämfört med den vita. Hur går en fabriksarbetare över till den svartgråa marknaden gradvis? Fabriksägaren kan betala ut en del av lönen svart, visst, men då är också risken att åka dit stor och h*n har väldigt mycket att förlora om det sker. Hur går ett kärnkraftverk från den vita marknaden? Det är bara egenanställda som egentligen med lätthet kan gå över. Löneanställda har det otroligt mycket svårare.
Till sist så måste lönsamhet vägas in också. Den vita marknaden lider av skattebördan, men åtnjuter å andra sidan ett mer eller mindre fungerande rättssystem. På den svartgråa slipper man skatten, men man kan inte annonsera sin verksamhet, och risken att bli lurad stiger och att staten kommer på en mm. Det är endast när väntevärdet av kostnaden understiger det man sparar in på att inte betala skatt som det ens är värt att gå från den vita. Om det inte är det så kommer inga vanliga Svenssons ens överväga att utsätta sig för risk.
Det statslösa samhället, Ankeborg, kan inte byggas tidigt nog. Men jag tror inte det är den svarta marknaden som kommer göra det. Snarare tror jag att det kommer bli
secession eller
seasteading som klarar biffen.
