Jag pluggade i tyskland för två år sen och pluggar i england nu. Av nån anledning så omgås jag med väldigt mycket tyskar. Det är väldigt intressant hur tyskarna reagerar på nazi- och fascismskämt. Visst att de är osmakliga, men skillnaden mellan italienares reaktion på fascismskämt och tyskarnas är typ varandras motsatser.
Skillnaden känns som en mellan individualism och kollektivism. Som individualist så försöker jag aldrig säga att "vi" svenskar slogs i ryssland tex. Jag var aldrig där, Karl XII var aldrig min kung. När svenska landslaget vinner i någon sport så försöker jag inte bry mig; jag har inte spelat eller tränat laget, jag har inget med det att göra. Att säga att "vi" vann är nationalistiskt och kollektivistiskt. Doug Stanhope säger det bra:
När dagens tyska ungdom känner skuld och anser att nazism är inget att skämta om så får jag känslan att de fortfarande har det nationalistiska kollektivism-tänket; dvs de tänker att "de" (tyskarna) utförde dessa hemska dåd och liksom de känner stolthet när tyska fotbollslandslaget vinner en match så känner de skuld att tyska soldater mördade miljoner. Denna skuld verkar andra europeiska axelmakter sakta, åtminstone till den grad att de kan skämta om det.
Att inte kunna skämta om något är för mig ett tecken på att man tar detta något på alltför stort allvar. Att inte kunna acceptera ett naziskämt alls är i mina ögon att faktiskt ta nazismen på allvar. Nazismen är så urbota dum att den förtjänar all förlöjling den kan få. Det ironiska är att ju mer skuld tyska ungdomar känner desto mer är den berättigad; inte för vad deras förfäder gjorde utan för att de fortfarande tänker i termer av "vi" tyskar, som var den viktigaste faktorn till att nazisterna kunde ta över.
När dagens tyska ungdom känner skuld och anser att nazism är inget att skämta om så får jag känslan att de fortfarande har det nationalistiska kollektivism-tänket; dvs de tänker att "de" (tyskarna) utförde dessa hemska dåd och liksom de känner stolthet när tyska fotbollslandslaget vinner en match så känner de skuld att tyska soldater mördade miljoner. Denna skuld verkar andra europeiska axelmakter sakta, åtminstone till den grad att de kan skämta om det.
Att inte kunna skämta om något är för mig ett tecken på att man tar detta något på alltför stort allvar. Att inte kunna acceptera ett naziskämt alls är i mina ögon att faktiskt ta nazismen på allvar. Nazismen är så urbota dum att den förtjänar all förlöjling den kan få. Det ironiska är att ju mer skuld tyska ungdomar känner desto mer är den berättigad; inte för vad deras förfäder gjorde utan för att de fortfarande tänker i termer av "vi" tyskar, som var den viktigaste faktorn till att nazisterna kunde ta över.
Varför ska man inte ta nazismen på allvar? Tycka vad man vill om nationalsocialismen, men Hitler skapade ett av världens mäktigaste länder med den.
SvaraRaderaAsså, man kan ju ta den på allvar och "allvar". Jag kan ju bara tala för mig själv, men att inte kunna skämta om något är i mina ögon att ge detta något respekt och anse de vara "heligt" nästan.
SvaraRaderaDet jag ville få sagt var att de borde sluta vara kollektivistiska och anse att det var "de" som var ansvariga för WW2. De var ju inte ens födda. Och att kunna skämta om det är iaf ett steg i den riktningen.