Några tankar om abort, barn och djur

Abortfrågan är en som delar libertarianer. Den är tätt sammankopplad med frågan om barn. När blir ett foster en människa? Och när erhåller ett barn sina fulla negativa rättigheter (hädanefter NR), eller snarare, när upphör föräldrarnas skyldigheter gentemot barnet? Dessutom är denna fråga sammankopplad med djurrätt; varför skulle det vara fel att döda en befruktad människocell (som inte kan känna smärta och inte har något medvetande) men inte en vuxen schimpans (som både kan känna smärta och har ett medvetande)!? Jag påstår mig inte ha svaret på dessa svåra frågor, men jag har kritik mot de som hävdar sig ha svaret.

Rothbards åsikter

Murray Rothbard löser dessa problem, i The Ethics of Liberty, genom att påstå att det inte är några problem. Det är, så vitt jag vet, den ståndpunkten i frågan som är minst godtycklig. Enligt honom så erhålls NR vid befruktningen, dvs ett befruktat mänskligt ägg är en människa, en person, med fulla NR. Dessutom menar han att föräldrarna inte har några skyldigheter gentemot barnet öht. Detta innebär att en kvinna har den fulla rätten att, med resonligt våld, tvinga barnet att lämna hennes kropp, likt en husägare avlägsnar en ovälkommen gäst; det är oresonligt att döda gästen för att få bort den, men ok att "kasta ut" den. Alltså menar Rothbard att en kvinna inte får döda fostret (om det inte är nödvändigt för att få ut det), men avlägsnar hon det från kroppen så har hon heller inga skyldigheter att hålla det vid liv. Och detta gäller även efter födseln. Ingen får slå ihjäl barnet, men att sluta mata det är ok då inga skyldigheter till barnet existerar. Eftersom barnet har fulla negativa rättigheter så skulle det vara fel för föräldrarna att tvinga det att inte leka när motorvägen osv.

För att sammanfatta hans ståndpunkt så använder jag följande notation

1. Gräns för att erhålla "rätten till liv": befruktning/mänskligt DNA.
2. Gräns för att erhålla NR: befruktning/mänskligt DNA.
3. Föräldrar har inga skyldigheter gentemot barnet.

där jag menar att "rätten till liv" innebär att det är fel att döda embryot. I detta fallet dock implicerar ju 2. även 1., vilket gör det något redundant, men jag kommer argumentera för att dessa två gränser inte borde sammanfalla.

Jag skulle säga att hans "lösning" inte är en lösning alls. När rättighetsteorin inte stämmer med verkligheten så är det verkligheten som har fel, enligt honom. För de första så håller jag inte med om hans gräns till rätt till liv, inte om den ska vara generell iaf. Arten människa är en godtycklig gräns. Jörgen Kratz har skrivit om detta i hans mycket läsvärda inlägg Rättigheter och djur, men jag kan inse att evolutionärt så är vi programmerade till att känna mer för den egna arten. Och som jag skrev i inledningen; varför skulle det vara fel att döda en befruktad människocell (som inte kan känna smärta och inte har något medvetande) men inte en vuxen schimpans (som både kan känna smärta och har ett medvetande)!? För det andra så är det för mig intuivt galet att ge barn kompletta NR; ska en förälder kunna bli straffad för att ha burit iväg ett barn som lekte vid motorvägen men inte för att ha låtit sitt barn svälta ihjäl? Att komma fram till dessa slutsatser innebär för mig att premisserna är fel; och jag håller inte med honom på några av punkterna i listan ovan.

Vanlig anti-abortståndpunkt

Inte många håller med Rothbard så vitt jag vet. En vanlig hållning är att kvinnan medvetet tagit risken att bli gravid (förutom vid våldtäkt) och iom det har en skyldighet gentemot barnet. Hon har försatt sig själv i denna situation där barnet är totalt beroende av henne, och att låta barnet svälta ihjäl vore att begå mord/dråp. Deras ståndpunkt skulle kunna sammanfattas ungefär som följande.

1. Gräns för att erhålla "rätten till liv": befruktning/mänskligt DNA.
2. Gräns för att erhålla NR: nån gång i tonåren/myndighetsålder eller dylikt.
3. Modern har skyldigheten att hålla barnet vid liv när det befinner sig i henne. Föräldrarna (eller några de överlåtit ansvaret till) har skyldigheten att hålla barnet vid liv osv fram tills att det erhåller fulla NR.

Denna ståndpunkt är hårdare mot abort än Rothbard var och innehåller en mer godtycklig gräns för när man erhåller fulla NR. Dock ligger den mer i linje med vad många intuitivt tycker är rätt, åtminstone efter barnet fötts. Självklart finns det de som menar att endast 3. borde ändrats i Rothbards argument, men jag har inte stött på dessa så jag skippar den ståndpunkten då den inte tillför något nytt. Positiva rättigheter till barn är fortfarande något som diskuteras bland liberatarianer, och bara det ämnet kan bli ett långt inlägg.

Vanlig abortståndpunkt

Skillnaden mellan de flesta abortförespråkare och de beskrivna ovan är att de inte håller med om punkt 1., utan menar att gränsen går vid födseln, som tex Ayn Rand (om jag inte är ute och cyklar), eller någon annan tidpunkt under graviditeten. Alltså:

1. Gräns för att erhålla "rätten till liv": födseln eller annan tidpunkt under graviditeten.
2. Gräns för att erhålla NR: nån gång i tonåren/myndighetsålder eller dylikt.
3. Modern har skyldigheten att hålla barnet vid liv när det befinner sig i henne. Föräldrarna (eller några de överlåtit ansvaret till) har skyldigheten att hålla barnet vid liv osv fram tills att det erhåller fulla NR.

Ungefär detta är vad som står i de flesta västerländska lagböcker (även om de inte ger fulla NR ens till vuxna). Ett problem med den här gränsen till rätt till liv här är att den är otroligt suddig. Det skiljer ingenting mellan ett foster 5 min innan födseln och 5 min efter, mer än att det har kommit ut. Detsamma gäller för andra gränsdragningar; det skiljer inget mellan ett foster 5 min före slutet på 12e veckan och 5 min efter början av 13e veckan.

Mina tankar
Jag, liksom många (om inte de allra flesta) libertarianer, är intresserade av universella rättigheter; är det fel för mig att göra X så är det fel för alla att göra X. Det som jag stör mig på med en gräns för rätt till liv som åberopar arttillhörighet är att det inte är en universell egenskap. Det finns de som tycker att det är ok att döda en vuxen schimpans men inte ett encelligt mänskligt embryo. Men om vi går tillbaks bara några få hundra tusen år så existerade flera människoarter samtidigt. Skulle alla haft rätten till liv? Om inte, varför? Och går vi ännu längre tillbaks så suddas skillnaden mellan människa och schimpans ut. Om man redan från början endast pratar om människor så håller jag med om att befruktningen är en mindre godtycklig gräns än tex födseln. Men om vi endast pratar om människor så har vi ickeuniversella premisser och vi kan inte komma fram till något universellt svar.

Om man startar med premissen att det endast är människor som har rätten till liv så har man missat hela frågan. Varför skulle endast människor ha rätten till liv? När denna frågan ställs så brukar svaren bli något i stil med att endast människor har den kognitiva kapaciteten att ens förstå begreppet rättigheter. Men då kommer man genast in på kollektiva kriterier för rättigheter. Alla människor förstår inte begreppet rättigheter, tex gravt handikappade och embryon tex. Precis som Jörgen Kratz skriver i sitt mycket läsvärda inlägg Rättigheter och djur (jo jag vet att jag länka ovan, men den är bra) så kan man lika gärna dra gränsen vid allt liv; för levande varelser förstår begreppet rättigheter, men inte alla. Precis på samma sätt som vissa människor förstår begreppet, men inte alla.

Dessutom missar "mänskligt DNA = rätt till liv" alla komplikationer med utomjordingar och artificiell intelligens. För utomjordingar och AIn skulle också förstå begreppet rättigheter (antar jag).

Jag är av åsikten att rätten till liv inte kommer ur arttillhörighet utan snarare från förmågan att känna smärta mm (tex ha medvetande osv). Detta innebär att även andra djur, AIn och utomjordingar kan behandlas inom samma ramverk. Dock är självklart gränsen där ett system blir tillräckligt avancerat och kan känna smärta och/eller få medvetande, något som ingen riktigt vet än. Men när den mänskliga hjärnan reverseengineerats så har vi antagligen svaren till dessa frågor. Fram tills dess så skulle jag tycka det var acceptabelt att tillåta abort fram till en viss vecka där fostret inte har så avancerat nervsystem. Dessutom tycker jag att vegetarianism är mer moraliskt än köttätande.

Jag har som sagt inget svar på abortfrågan (eller barn- eller djurfrågan) men dom kan inte behandlas var för sig. Och om man ska kunna komma fram till ett universellt svar så kan man inte börja med ickeuniversella premisser.

Vill ni läsa mer om abort och grejer så läs gärna Carl Jakobssons recension av Ron Pauls bok Abortion & Liberty (boken hittad via bloggen ronpaul.se). Dessutom är youtubevideon The Libertarian Case Against Abortion ganska sevärd.