Gunnar Andrén - Imperiet slår igen

OBS!, Disclamer för allt som följer nedan.

Tidigare publicerade vi på bloggen ett inlägg om den eminente riksdagsledamoten Gunnar Andréns försök att föra matematiska resonemang i plenisalen - till läsarnas stora förnöjelse och bedrövelse.

Såhär ett knappt år senare har Gunnar valt att kommentera inlägget i en kommentar på vår blogg. Den lyder:

Hej
Tiden går och hr Petzäll har fått andra problem än procenträkning, beklagligt nog - ingen vill ju att han inte skall kunna fortsätta räkna procent.
Likväl: De nedsättande kommentarerna om mig - grattis! - visar bara att det är svårt för samtliga som anser sig kunna räkna procent att kunna skilja mellan flöden och statistiska tillstånd. Hur mycket ni än - allihop - häcklar mig, går det inte att komma ifrån, eftersom invandringen är ett flöde, att antalet invandrare ökar även om man minskar flödet med det föreslagna 90 procent.
Prova med en spann. Sätt på för fullt - och minska sedan flödet med 90 procent. Fortsätter det att rinna in i spannen eller försvinner ökningen helt?
När alla ni som kan räkna procent har klarat ut den frågan: Tänk en gång till.
Och skänk också hr Petzäll, Eder räkneidol, en tanke, en gång var han er hjälte, han behöver nu ert stöd mer än någonsin.

Hälsningar

Gunnar Andrén
29 aug 2012

 
Gunnar som lever och verkar inom den politiska världen, där verklighetens lagar inte applicerar, forsätter att insistera på att hans procenträkning är i sin ordning. Allt relevant kring denna sak har dock redan bemötts i det tidigare inlägget och han tillför inget nytt här. Men egentligen är det inte hans aritmetik vi stör oss på, för då hade vi ju varit lite väl petiga i vårt urval. Det är inte heller till missbruksexperten William Petzälls försvar vi uppmärksammar Gunnars fadäser, nej nej...

Snarare är det för Gunnars många "meriter" vi uppmärksammar honom - för att han med all önskvärd tydlighet visar vad de svenska undersåtarna kan förvänta sig av en väl etablerad statsman. Till Gunnars CV hör ju bland annat:

Riksdagsman(fp) sedan 2002, Ledamot i skatteutskottet sedan 2002 och suppleant i finansutskottet sedan 2006; under åren 2002-2006 var han suppleant i bostadsutskottet. Tidigare journalist på Kvällsposten (1969-70), Sydsvenskan (1970-76), Svenska Dagbladet (1977-88), chefredaktör Pressens Tidning (1988-89), NU (1989-2001) och Sundsvalls Tidning (2001-2002).  

Gunnar - politiker, he-man och superstar!

Han innehar alltså förutom sin långa erfarenhet, också flera tunga "förtroendeposter" där han bollar fram och tillbaks med förslag på hur man lämpligen går tillväga med att stjäla och omfördela andra människors resurser. Inte hur man avvecklar stölden, eller beroendet av mut och välfärdsstaten, då han som god journalist håller dessa styggelser som samhällets (och statens) allra högsta ändamål - inte helt olikt flera kända mustachprydda politiker före honom.

Gunnar besitter också fler uppseendeväckande egenskaper som varje god riksdagsman bör förevisa. Han är ju t.ex. rättspositivst och apologet för statliga monopol. I ett av sina senaste blogginlägg visar Gunnar just hur liberal en riksdagsman från "folkpartiet liberalerna" kan vara, när han som en kommentar till TV-licensavgiften skriver:

Tänk om varje person i detta land som ogillar något TV-program och anser att SVT "inte följer demokratiska värderingar" skulle anse sig befriad från att behöva betala TV-licens, hur många licenser skulle Sveriges Radio i Kiruna AB varje år då kunna driva in?

Ja Gunnar, tänk om folk själva fick välja vad de lade sina pengar på. Då skulle vi ha något som inom ekonomi brukar kallas en "frimarknad", men det skulle så klart inte ligga i folkets bästa intresse, detta intresse har istället Gunnar ädelt och självuppoffrande sett till att förvalta i sin roll som riksdagsman och skattesufflör.

Tack Gunnar för dina tjänster! Vad vore väl världen utan rättskaffens män som dig själv...

Mer om internetsäkerhet

Perfect Internet Security; en sida med bra tips om vilka steg man ska ta för att surfa säkert.  Dock ska man ta vissa av dess påståenden med en nypa salt.  En annan bra sida är Piratpartiets kryptera.org. Jag har även lagt till länkarna på mitt inlägg Anonymitet på internet.

Anekdot om venezuela

Hört av en kompis flickvän, som kommer från venezuela (parafraserat):

I venezuela får man bara växla in en viss mängd utländsk valuta per år, och om man visat sig vara emot Chavez (eller har familjemedlemmar som är emot honom) så drar staten in ens växlingskvota. Ska man plugga utomlands så blir det väldigt svårt om man inte har ett utländskt stipendie, så man måste växla pengar på svarta marknaden. Dessutom så kan staten hindra en från att få jobb om man är anti Chavez (eller nån familjemedlem). Tydligen hade de som skrev under en anti-Chavez-kampanj väldigt svårt att få jobb efter. Chavez är en diktator.

Ja, vad ska man säga? Venezuela är ett skitland, vilket iofs inte kom som en överaskning.

3 av 4 svenskar lider av Stockholmssyndromet

DN skriver att ”Tre av fyra svenskar säger nej till svartarbete”. Budskapet i artikeln må vara skit, men kommentarerna ger mig lite hopp om framtiden iaf. 3 av 5 är klart antistatliga.

 "Detta måste vara någon variant på Stockholmssyndromet. Brottsoffret får mer och mer sympati för förövaren. Men det är ju klart; propagandan från stråtrövarna är ju förförande. "normförbättring", "minskat fusk", "sund konkurrens", "alla vill göra rätt för sig". Vem kan motstå dessa lockrop? Du skall icke stäla, såvida du icke har stöd av en majoritet."

 "Märkligt. Jag blir bara mer och mer övertygad om svartarbetets förträfflighet! Ju mindre pengar de får, klåparna, desto bättre."

"Det är verkligen på tiden att vi tar vårat ansvar som medborgare och inte fösöker fuska undan några pengar. Hur skall makteliten annars kunna ha sina förmåner , banketter och fantasiavtal?"

Varje krona som undhålls staten är en väl spenderad krona.

Var ska man lägga krutet, och arbetsdelning bland ankor

En sak jag tänkt på på sistone är att vi ankor allihop gör ungefär samma saker. Det diskuteras på internet och de lite mer ambitiösa bloggar också, men det är ungefär allt. Frågan jag ställer mig är var vi borde lägga krutet för att få så många nya ankor som möjligt, och hur vi ska ordna våra resurser och tid så effektivt som möjligt. Jag börjar med att besvara den andra frågan.

Jag och Calle och många fler lägger ner många timmar per vecka med att argumentera för AK; på Flashback och Facebook tex. Men är det verkligen där vi borde skriva? Tex så har det varit en ganska intensiv mink vs. ank-debatt på Liberala partiets Facebook-grupp de senaste två dagarna, hur många har kommit närmare att bli anka iom den debatten? Enligt Facebook så har bara 92 personer ens sett tråden och av dessa har nog inte ens hälften orkat plöja igenom tråden och ännu färre tagit till sig argumenten. En möjlig positiv sak med argumentera där dock är att de som läser där redan är väldigt frihetliga av sig, och det kanske bara krävs lite lite mer för att de ska förkasta staten helt (förutom övertygade objektivister kanske).

Men detta gäller förmodligen även på Liberalism och anarkokapitalism (L&AK) på Flashback fastän med mycket fler läsare. Så jag är övertygad om att diskussionerna borde ske på Flashback snarare än små mer eller mindre slutna diskussionsgrupper. Detta då fler läser det man skriver helt enkelt. Visst en del troll, idioter och/eller okunniga människor diskuterar där. Men det är ett pris man får ta; fler läser men det är också fler som skriver.

Ska man tex ta fler diskussioner på Politik - inrikes på Flashback? Där är det otroligt många obegåvade, troll, hatiska etatister mm, men också väldigt många läsare. Man blir nog galen om man försöker ha en sansad debatt med källhänvisningar där, men man kan säkert så många antistatliga frön där. Och de som fröna gror i hittar väl snart in på L&AK så småningom.

Ska vi skriva insändare i tidningar? Skriva Newsmill-artiklar? Kommentera nyheter mer osv? Blogga mer eller kanske mindre? Är ju bara ca 60 - 100 läsare per dag här (inte unik IPn) vilket inte är så jättemycket att hänga i granen. Det bra dock är ju att man inte måste skriva om allt hela tiden. Det går att hänvisa till blogginlägg i frågan, och folk som hittar hit har mycket intressant (kanske) att läsa istället för bara ett enda inlägg i en tråd.

Och så frågan om arbetsdelning. Hur många bloggar behövs egentligen? Hade det varit bättre om jag inte bloggade och debatterade och bara gjorde youtubevideor? Eller kanske att de som skriver bra tar endast de mer avancerade debatterna och överlämnar de mer triviala debatterna till andra ankor. Eller att nån inte tar några debatter alls och bara sammanfattar bra blogginlägg, och argument och samlar dom i en Ankeborg-wiki som andra kan hänvisa till i väldigt många frågor, tex "Vad kommer ske med de fattiga?", "Vem ska bygga vägarna?" osv.

Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men jag uppskattar alls input här. Och de som vill börja arbetsdela så välkomnar jag gärna såna förslag med. :)

Installera Https-Everywhere

Installera Https-Everywhere! Jag har tagit det för givet att folk använder det men blev förvånad när kompisar här aldrig hört talas om det. Bra skit. Går på några sekunder att installera för Firefox, men för Chrome måste man ladda ner filen, öppna upp listan med sina extensions och dra filen in i browsern och släppa. Har också lagt till Https-Everywhere in inlägget Anonymitet på internet.

Stormaktstiden var skit

De senaste dagarna har jag toklyssnat på Sabatons senste platta Carolus Rex (som är ett mästerverk). Den är en konceptplatta om den svenska stormaktstiden och behandlar bla Trettioåriga kriget, Slaget vid Poltava och Karl XIIs död. Den är så bra att tom jag, som tycker att den svenska staten idag är avskyvärd, får rysningar och nationalistiska tankar. Men trots att texterna är explicita med att svenskarna slogs för religion, plundrade, våldtog och massakrerade civilbefolkningen och svalt så är det ändå inte det som slår en först. Jag vet inte vad det är, kanske den nationalistiska indoktrineringen alla fått (som jag försöker arbeta bort), men på nåt konstigt sätt så började jag tänka "Hur skulle sverige gjort för att vinna?", "Tänk om ryssland aldrig blivit en europeisk stormakt utan snarare en asiatisk!?" osv.

Men stormaktstiden var ett helvete. Sverige var i krig 67 av åren i tidsperioden 1630 - 1721 (som plattan behandlar), dvs ca 73% av tiden; var tredje man dog i dessa krig; folk avrättades för att vara häxor i de sk häxprocesserna; och dessutom var sverige väldigt fattigt och (som än idag) kallt. Stormaktstiden är inget att längta sig tillbaks till, det är något att avsky och hoppas att något liknande aldrig sker igen.

Och för att se till så att det inte sker igen så måste staten inte tillåtas växa och nationalism och kollektivism bekämpas. "Vi" har inte tagit en enda medalj i OS, några random atleter har gjort det; "vi" krigar inte i afghanistan, några blodtörstiga soldater gör det. Den vanligaste onaturliga dödsorsaken under 1900-talet var att bli mördad av staten. För att förhindra massmord och krig i framtiden så borde staten som idé avskaffas.

"...kriget är statens moder eller kanske tvärtom, staten är krigets moder.".

Cryptocat - krypterad chatt i browsern

Blev tipsad om Cryptocat av en kompis idag. Det är en enkel krypterad webbaserad chatt, designad för att kringå staters övervakning och censur. Läs mer på Wikipedia och en intervju med skaparen på Wired. Var dock uppmärksam på att det är till för att vara ett säkrare alternativ än Facebook-chatten och Skype mm, inte vara det bästa alternativet för säker kommunikation.

EDIT: Den verkar vara lite buggig, men det kan kanske bero på att vi inte använde chrome som dom rekommenderar.

Våldscykeln

En bild värd att dela. Från non-violent parenting på Facebook.

Slå inte barn.