Stormaktstiden var skit

De senaste dagarna har jag toklyssnat på Sabatons senste platta Carolus Rex (som är ett mästerverk). Den är en konceptplatta om den svenska stormaktstiden och behandlar bla Trettioåriga kriget, Slaget vid Poltava och Karl XIIs död. Den är så bra att tom jag, som tycker att den svenska staten idag är avskyvärd, får rysningar och nationalistiska tankar. Men trots att texterna är explicita med att svenskarna slogs för religion, plundrade, våldtog och massakrerade civilbefolkningen och svalt så är det ändå inte det som slår en först. Jag vet inte vad det är, kanske den nationalistiska indoktrineringen alla fått (som jag försöker arbeta bort), men på nåt konstigt sätt så började jag tänka "Hur skulle sverige gjort för att vinna?", "Tänk om ryssland aldrig blivit en europeisk stormakt utan snarare en asiatisk!?" osv.

Men stormaktstiden var ett helvete. Sverige var i krig 67 av åren i tidsperioden 1630 - 1721 (som plattan behandlar), dvs ca 73% av tiden; var tredje man dog i dessa krig; folk avrättades för att vara häxor i de sk häxprocesserna; och dessutom var sverige väldigt fattigt och (som än idag) kallt. Stormaktstiden är inget att längta sig tillbaks till, det är något att avsky och hoppas att något liknande aldrig sker igen.

Och för att se till så att det inte sker igen så måste staten inte tillåtas växa och nationalism och kollektivism bekämpas. "Vi" har inte tagit en enda medalj i OS, några random atleter har gjort det; "vi" krigar inte i afghanistan, några blodtörstiga soldater gör det. Den vanligaste onaturliga dödsorsaken under 1900-talet var att bli mördad av staten. För att förhindra massmord och krig i framtiden så borde staten som idé avskaffas.

"...kriget är statens moder eller kanske tvärtom, staten är krigets moder.".