onsdag 27 april 2011

Recension av No Treason

Jag har nyligen läst färdigt Lysander Spooners essä "No Treason, The Constitution of No Authority". Det är ett alster på ca. 45 sidor som skrevs till försvar av var individs rätt att secessera republiken USA. Spooner gav ut essän i samband med att de konfedererade staterna besegrats av nordstaterna och stod inför krigsrätt ankalagde för myteri - därav titeln. Spooner är förövrigt samme man som konkurrerade med amerikanska statens postverksamhet till ett billigare pris, men som tvingades lägga ned under hot.



No Treason inleds med ett fullständigt ogiltigförklarande av av den amerikanska konstitutionen, det dokument som nordstaterna menade band sydstaterna till unionen. Spooner visar hur absurt det är att hävda rätt med ett kontrakt som ingen av de åtlydande lämnat sitt explicita medgivande till, och hur det inte heller vinner större legitimitet genom att delar av befolkning tillåts rösta i val. Det är med detta i åtanke han myntar den kända frasen "A man is none the less a slave because he is allowed to choose a new master once in a term of years". Kontentan av Spooners argumentation kan sammanfatas som följer: Ett kontrakt kan i juridisk mening och enligt sunt furnuft, inte anses giltigt med mindre än att det upprättas med samtliga åtlydande individers explicita samtycke på en informerad och frivillig basis. Ett kontrakt mellan fiktiva entiteter så som "folket" och "regeringen" äger ingen möjlighet till laga kraft.
  Om att staten påstår sig ha upprättats med människors samtycke skriver Spooner så här:

The only idea they have ever manifested as to what is a government of consent, is this - that it is one to which everybody must consent or be shot.

Kopplingen mellan Spooners kritik av konstitutionen och moderna samhällskontrakt i västerländska demokratier är slående, för att inte säga helt analog. Inte på en enda punkt av de som Spooner belyser har någonting fundamentalt förbättrats. Enda skillnaden är att en större andel av befolkning fått rösträtt, men rösträtt har som sagt ingenting med statens frivillighet att göra. Det faktum att secession är olagligt, tydliggör bortom alla tvivel att staten inte är av frivillig natur.

  
Spooner försvarade den konfedereade befolkningens rätt att träda ur unionen och republiken, men ställde sig på intet sätt bakom de slavägande parternas ändamål med kriget - att upprätthålla det ekonomiska system som innefattade slaveri. Han förklarar också bestämt att, till skillnad från den gängse uppfattningen, så var inte nordstaternas främsta ändamål med kriget att upphäva slaveriet. Det var i första hand materiella och inte moraliska motiv som föranledde ett fullskaligt krig mellan nord och syd. Handeln i sydstaterna var en betydande skatteresurs för nordstaterna och att förlora denna del vore som för bonden att förlora stora delar av sitt boskap. Spooner genomskådade krigspropagandan och skriver bl.a. så här:

And why did these men abolish slavery? Not from any love of liberty in general - not as an act of justice to the black man himself, but only "as a war measure," and because they wanted his assistance, and that of his friends, in carrying on the war they had undertaken for maintaining and intensifying that political, commercial, and industrial slavery, to which they have subjected the great body of the people, both white and black.
Och så här...

There was no difference of principle - but only of degree - between the slavery they boast they have abolished, and the slavery they were fighting to preserve...     

Spooner beskriver också i sin essä, relationen mellan stat och kapital. Till största del utmålar han på ett väldigt träffande sätt dynamiken av tjänster och gentjänster som kännetecknar denna symbios. Dock menar han att staten vid denna tid, endast var nickedockor till stora långivare som t.ex. Rotschilds och att dessa i själva verket var i kontroll över statlig policy. Utan dessa menar han, skulle staten aldrig ha råd att hålla befolkningen i schack. Det är nog sant att statsskulder är nödvändiga för att uppräthålla en stor stat och att storkapitalets ord väger tungt, men har man till sitt förfogande en väloljad sedelpress och kasernen full av vapen, så blir det en överflödig fråga att ställa, vem det är som bestämmer. Om Spooner föraktade dåtida medel för att fordra resurser till statskassan hade han tappat andan om han fått se hur dagens effektiviserade system fungerar.

För de många Libertarianer som försvarar och drömmer sig tillbaka till den amerikanska konstitutionen torde No Treason vara en väckarklocka. Det dröjde blott 80 år innan dess att konstitutionen, som skrevs i enda syfte att säkerställa invånarnas frihet från förtryck, visade sig vara endast det dasspapper på vilket den stod skriven. Amerikanska konstitutionen är inget annat än ett samhällskontrakt som ingen någonsin givit sitt explicita medgivade till, och kanske ännu viktigare, som ingen någonsin tillåtits avsäga sig. Hur liten och frihetelig staten än börjar, växer den sig den oundvikligen över alla gränser tills dess att den står inför sin egen kollaps.     

Efter att ha läst No Treason slås jag av hur väl Spooner verkar ha förstått sig på statens moraliska natur, redan då den var en bråkdel i storlek av vad den är idag och såpass liberal som den amerikanska staten ändå var vid denna tidpunkt. Han tycks också för sin tid ha haft ett ovanligt liberalt förhållningsätt i sociala frågor och förmedlar en känsla av medmänsklig insikt. Han är en av de få 1800-tals författare - i samtliga kategorier - som jag tycker håller måttet etiskt, även i ett modernt sammanhang. Tråkigt bara att Lysander Spooner år 1869, förmedlade idéer som kunde ha inneburit ett fritt samhälle långt innan 1900-talet.

Här följer lite passade stämningsmusik till en historisk redogörelse som denna:

2 kommentarer:

  1. Min fästmö och jag har bestämt oss för att om vi någonsin skaffar en son så skall han heta Lysander. Även om jag inte är säker på att jag kan hänga på alla hans resonemang om till exempel immaterialrätt så är Lysander Spooner definitivt en av mina favoritfilosofer.

    David Friedman i all ära, men det är svårt att slå jultomten.

    SvaraRadera
  2. Bra namnval! :) Ska nog komma ihåg det som förslag när det väl är dags att föröka sig.

    SvaraRadera