Igår var två kompisar på en debatt mellan humanister och kristna. Jag själv var inte där, men av vad jag fick höra efteråt var den rätt kass. Hursomhelst så kom jag att tänka på ett sätt att få kristna att använda humanistisk retorik vore att attackera dem med argument från fundamentala kristna. Tex, hade någon rabiat munk varit på debatten och pekat på att Jesus minsann sagt att det skrivet i gamla testamentet fortfarande gäller och att man därför ska stena de som jobbar på sabbaten mm, så skulle de moderata kristna vara tvungna att själva förklara varför bibeln bara är en bok, att moral inte har något med gud att göra mm. Den stora skillnaden för de moderata kristna vore att de inte kan använda "argumentet" att det står i bibeln och är därmed sant. De måste förklara för fundamentalisten varför det som står i bibeln inte är sant! Kanske, kanske kan de då inse att deras position är något absurd!?
Kanske är det en bra idé att på samma sätt få etatister att motsätta sig staten? De har säkert hört argument för eller emot marknadslösningar mm, men har de någonsin själva behövt formulera argument? Kan man inta en så absurd/extrem position att de måste säga saker som "Det är ju ondskefullt att tvinga folk göra det!", "Vore det inte bättre att alla får gör som de själva vill?", "Staten vet inte bättre än folk själva!" mm??
När jag tänker efter är jag inte helt hundra på att det går. Tron på staten är nog alltför stor. Inte ens om jag förespråkade lagar om vilka maträtter man får laga och kameror i alla hem för att kunna upprätthålla dessa lagar, allt med argument såsom "Om man inte får knarka, varför skulle man få äta vad man vill? Vi betalar gemensamt för sjukvården och borde gemensamt hålla oss friska!", "Endast de med något att dölja är emot kameror i hemmet!", skulle få någon på tankar att staten är något genuint dåligt. De skulle kanske nämna personliga integriteten men acceptera kameror på stan. Jag tror inte de skulle komma med några vettiga argument mot att staten bestämmer vilka maträtter som är ok. När folk pekas ut att ha motstridiga åsikter, tex anser att det är bra att "droger" är förbjudna men super ändå själv till helgen och feströker mm, så brukar de, enligt min erfarenhet, snarare gå över till att även alkohol och tobak ska förbjudas, än att allt ska vara tillåtet. Tycker de att tobak ska förbjudas för att det belastar det kollektiva sjukvårdssystemet men äter skitonyttig mat själv och man påpekar detta så skulle de nog säga att onyttig mat borde föbjudas också, snarare än att komma till slutsatsen att det är den kollektiva sjukvården som är problemet.
Så länge man har ett kollektivt sjukvårdssystem så kan man argumentera för förbud av i princip vad som helst för att det "belastar sjukvården". Kollektivismen öppnar upp för förtryck! Likt de moderata kristna som förkastar ateism och fundamentalism tror säkert många i dagens samhälle att det existerar någon slags gyllene medelväg mellan anarki och en totalitär stat. De tror säkert att det existerar ett optimum mellan de båda extremerna. Detta är dock i min mening vansinnigt att tro. Det finns många exempel där ena extremen är optimumet! Tex finns det ingen gyllene medelväg mellan att inte bli slagen alls och att bli brutalt misshandlad och torterad.
En bild säger mer än tusen ord. Den röda kurvan är folks felaktiga uppfattning om storlek på staten och lyckan i samhället. Den gröna är den verkliga... enligt mig, en glad amatör på nätet utan källhänvisningar :).
Det jag vill få sagt är att om det är dödfött att argumentera med vissa människor om att vi borde gå åt vänster i grafen, så kanske vi iaf kan övertyga dem om att vi absolut inte borde gå åt höger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar