En kommentar till Henrik Sundholms kritik av Caspian Rehbinders utilitaristiska kommentar var väldigt rolig och slående. "Skatt är stöld": om du är för upphovsrätt så kan du stämma mig och ta det som smicker, här kommer ditt inlägg i sin helhet iaf.
Utilitarismen är en uppenbart felaktig moralllära. Det finns så många invändingar, på så många plan, att man inte vet var man ska börja. Några angripspunkter:
1) Läran tar inte hänsyn till vem som utför en handling eller vem som drabbas av den. Det går emot hela vårt rättsystem där vi har en gärningsman och ett offer. Självklart kan det vara fel på rättsystemet, men man bör nog ta sig en extra funderare om man verkligen har hittat rätt då läran så kraftigt avviker från befintlig rättsnorm. Gruppvåldtäkt kan helt plötsligt bli ganska okej och den sura tanten är det nog lika bra att vi mördar. Hon gör ingen glad…
2) Tillämpandet. Förutom att det är knepigt att beräkna lyckan – ska vi montera in lyckomätare i folk? – så är det ju också svårt att exakt definiera vad lycka är. Det finns ju mer än ett sätt att vara lycklig på.
3) Tidsaspekten. Ska man beräkna lyckan nu eller ska man lägga ihop framtida lycka. Säg att hela jordens befolkning skulle maximera lyckan genom att ta en kraftig dos heroin. Är det vad vi isf. ska göra? Vad skulle hända imorgon? Och om vi fastställer en tidshorisont, hur lång ska den vara? Och hur ska vi kunna beräkna framtida lycka? Bilr det inte ett extremt godtyckligt system eftersom olika personer har olika idéer om hur vi skapar ett bra samhälle? Se hela den politiska debatten där vissa tror att bra sjukvård fås med planekonomi medan andra förordar marknadsekonomiska lösningar.
4) Funktionsvalet. Varför maximera summan? Vad gör det funktionsvalet bättre än andra alla? Jag menar, man kan ju tänka sig en funktion som är mer viktad mot att ge en grundlycka. Exempel, man skulle kunna maximera summan av kvadtrotslyckan. Då blir det viktigare att hjälpa en väldigt olycklig än göra en redan lycklig person lyckligare. Och vad menar man med lyckomaximering, snittlyckan i världen eller den totala summan? Det är två väsenskilda system. I det ena kanske vi ska mörda hela befolkningen utom en person medan vi i det andra ska satsa på att befolka planeten med så många som är möjligt.
Speciellt punkt 4) är något jag faktiskt inte reflekterat över tidigare. Hur man bestämmer hur denna funktion ser ut är helt godtyckligt. Måste den vara monoton?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar