Ny relation upptäckt!

Jag har snubblat över en ekvivalens inom människors konceptualisering av frihet och tvång (observera, om Nobelpriskommitén behöver nå mig, skicka då ett PM...) 

Så här lyder det:

Imagining freedom where there is none <=> Imagining coercion where there is none

Alltså, att föreställa sig frihet i sektorer där ingen finns, innebär att kunna föreställa sig tvång där inget finns,  och tvärt om. Förståelsen av den ena leder nödvändigtvis till förståelsen av den andra, då de bygger på samma princip.

Detta kan vara värt att poängtera eftersom det är så vanligt att människors resonemang brister på denna punkt. Kan man bara få dem att tänka över ett av ovanstående led, kan man kanske lösa deras kognitiva dissonans och få dem att inse att de till stor del lever och förutsätter samma princip som de i politisk diskurs blint ratar.

Ex: 

Ingen männsika underhåller ens tanken om hur matproduktion och distribution helt skulle kunna skötas av staten. Samtidigt är det ingen som ställer sig frågan varför något sådant ter sig så främmande, det är ju trots allt en livsviktig industri. 

På samma sätt skulle så gott som ingen komma på tanken att privatisera polis och rättsväsende, trots att båda är mindre angelägna behov för stunden än föda, samt anses fungera ganska dåligt. I alla andra sammanhang skulle man dessutom poängtera hur fel det vore att domaren var part i målet, t.ex om Coca Cola ägde monopol över domstolarna.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det som existerar kräver inget berättigande - det som inte existerar förtjänar inget övervägande.

Nånting är skumt när ingen benar ut principerna varför man tycker som man gör kring vissa samhällsfunktioner men inte kring andra. Ett ad hoc resonemang med religiösa förtecken. 

"En filur" som har bekanta i de forna öststaterna kan intyga hur extremt löjlig sådan här dissonans kan te sig, när dessa nationer stoltserar med museer över socialsimens förfärliga samhällsform, samtidigt som de alla är rörande överens om hur offentlig sjukvård, skola, och valutamonopol är totalt nödvändiga och inte behöver ifrågasättas.