Nationsgränser

En bild på gränsen mellan USA och Mexiko i Tijuana.

Ingen människa, vid sinna sinnens fulla bruk, kan säga att det inte är något allvarligt fel på den här bilden. Och just det, det är USA på vänstra sidan.

Reglera inte internet ffs!

Ännu en gång visar Per Strömbäck sitt fula tryne. I ett förvirrat inlägg på SvD skriver han och Kristina Ahlinder att "Regeringen måste slå vakt om innehållet på internet". Eftersom han är en totalitär idiot så menar i själva verket: "Regeringen måste reglera innehållet på internet genom att hota folk med stryk." Fler exempel på verklighetsfrånvända åsikter han hyser är det är de som är emot upphovsrätt som är ansvariga för att det börjar bli ett storebrorssamhälle. Läs här.

Han skrev ungefär samma dynga förra året och mitt svar då står jag fast vid.

Kapitalisme skaper fred

Indra de Soysa, professor i statsvetenskap vid NTNU som leder forsknings-programmet för globalisering fastslår; kapitalisme skaper fred.

"En lukket økonomi, for eksempel med statlige monopoler, tvinger entreprenørvirksomheten inn i skyggene. Vi får smugling, organisert kriminalitet - eller væpnet opprør."

"...there will come a day when it's time to arrest the cops."

Hittat i Facebookgruppen European Agorists som jag tycker du borde gå med i. Finns en del nyttigt där och kan leda till samarbeten i framtiden kanske. Iaf, det är en intervju med Brad Spangler om hans resa till att bli agorist. Rätt intressant, även om dom borde crossfadat ljudet i klippen, och hur kan man inte rysa och få ett leende på läpparna när han säger:

"Eventually there will come a day when it's time to arrest the cops."

är bortom min förståelse. Är du otålig kan du dra fram till 07:50 och njuta redan nu. Mm mm mm! =)

Google står upp mot internetcensur

Google om amerikanska planer på att blockera Pirate Bay mm.

"If there is a law that requires DNSs to do X and it's passed by both houses of congress and signed by the president of the United States and we disagree with it then we would still fight it," he added. "If it's a request the answer is we wouldn't do it, if it's a discussion we wouldn't do it."

Rättigheter och djur

Min vän Jörgen Kratz postade häromdagen ett väldigt bra inlägg om naturliga och djurs rättigheter. Jag postar det i sin helhet här med endast några få ändringar han ville göra. Hans inlägg finns att läsa i sitt sammanhang här.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Universella mänskliga rättigheter?

En rättighet är inget intrinsiskt i naturen. Det är ingenting som är av Gud eller naturen givet och endast behöver upptäckas av människan. En rättighet är uteslutande en social skapelse. Om rättigheter vore av naturen givna så hade vi inte haft något sätt att identifiera dem på, lika lite som vi skulle kunna beskriva och definiera en osynlig och oobserverbar Gud som faktiskt finns. Naturliga rättigheter kräver också att dessa rättigheter är universella, de är lika för alla. Det skapar genast ett problem. Om de naturliga rättigheterna är samma för alla, om olika individer inte kan ha olika rättigheter, var drar man gränsen för vem som har rättigheter och vem som inte har rättigheter? Är det alla rödhåriga som har rättigheter? Alla av en viss ras, en viss art, eller en viss nationalitet? Eller är det alla däggdjur som har rättigheter? Oavsett var man drar gränsen så innebär det att vissa erhåller alla rättigheter, eftersom rättigheter är universella och inte lokala, medan andra inte erhåller några rättigheter alls. Att allt liv skulle ha alla rättigheter är uteslutet rent praktiskt, eftersom djur måste döda annat liv - djur, växter eller svampar - för att få näring och överleva. Rätten till liv sägs av förespråkarna av naturliga universella rättigheter vara den mest grundläggande rättigheten, ur vilken alla andra rättigheter växer. Det betyder att man om man inte har rätten till liv, rätten att inte dödas, så kan man inte heller ha några andra rättigheter. Eftersom vi ”måste” äta djur för att själva överleva – och därmed förneka dem rätten till liv - så kan djur då omöjligen ha några rättigheter alls.

En fråga vi kan ställa oss är då varför detta måste gälla alla djurarter. Vi äter inte alla djurarter, och vi är själva djur rent biologiskt. Vi har mer gemensamt, rent genetiskt, med en chimpans än en chimpans har med en gorilla. Och vi äter inte heller chimpanser. Chimpanser och människor är båda homininer, till skillnad från gorillor och orangutanger. Alla dessa är dock hominider. Om vi ska dra gränsen för vem som har och inte har rättigheter på biologiska grunder så finns det ingen självklar anledning att göra det utifrån vilken art man tillhör. Man skulle lika gärna hävda att samtliga homininer, eller varför inte hominider, bör anses ha dessa univerella rättigheter. Gränsdragningen är fullständigt godtycklig, och det finns ej heller någon icke godtycklig motivation man kan ange varför rättigheter ska erhållas utifrån biologisk grupptillhörighet.

Kollektivistiska rättighetskriterier

Detta försöker naturrätts-förespråkarna ofta lösa genom att sätta upp kriterier för att erhålla rättigheter, kriterier som människor passar in på, men som exkluderar övriga arter. Kriterierna har ofta med människans kognitiva förmåga, som är relativt välutvecklad jämfört med andra arter, att göra. Man brukar föra fram argumentet att djur saknar förmågan att identifiera och definiera sina egna rättigheter. De är oförmögna att förstå abstrakta begrepp såsom rättigheter och kontrakt, och om de saknar förmågan att förstå sina rättigheter, hur kan de ha rättigheter överhuvudtaget?

Problemet med detta resonemang är att det utgår ifrån individuella kriterier för att tilldela eller undanhålla grupper rättigheter. En art är inget annat än en samling individer som delar ett särskilt genetiskt ursprung. En art som sådan kan därför aldrig identifiera eller formulera rättigheter, en art kan inte handla eller tänka överhuvudtaget. Individer tänker och handlar. Kravet på tillräckliga kognitiva förmågor för att kunna identifiera, formulera och förstå sina rättigheter (eller vilket annat godtyckligt krav som helst) är därför per definition ett individuellt kriterium, som endast kan appliceras på individer. Konsekvensen av detta är att vissa individer inom gruppen (arten människa) man använder kriterierna för att tilldela rättigheter inte passar in på alla kriterier. Jag har ännu inte hittat något kriterium som inkluderar alla människor och exkluderar alla icke-människor. Jag tror inte att det finns något sådant kriterium, och ens om det funnes så finns det inget som säger att kriteriet för den saken skull vore rimligt.

Om vi tar exemplet med förmågan att förstå sina rättigheter, att kunna formulera dem, eller förmågan att förstå och ingå i kontrakt så exkluderas genast många människor, såsom förståndshandikappade, små barn, komapatienter, döva och blinda människor, o.s.v. Om dessa kriterier verkligen ska appliceras och om rättigheter är universella så innebär det att man inte kränker någons rättigheter när man våldtar barn, torterar downisar för skojs skull eller äter komapatienter. För att egendomsfrågan inte ska blandas in så antar vi att det är personernas föräldrar som utför dessa handlingar (annars skulle man kunna argumentera att barn är föräldrarnas egendom, och att våldtäktsmannen då kränker föräldrarnas äganderätt när han våldtar deras barn).

När man påpekar detta så inflikar ofta naturrättsförespråkarna att ”arten människa” har förmågan att förstå rättigheter, skriva kontrakt eller vad det nu är för kriterier de sätter upp och därför ska alla människor tilldelas rättigheter. ”Den dagen en chimpans når den intelligensnivå som krävs för att uppfylla rättighetskriterierna så tilldelas alla chimpanser rättigheter” skulle de kunna argumentera. Vad som är helt uppenbart är dock att detta är en fullständigt godtycklig form av kollektivism. Varför ska individer tilldelas rättigheter utifrån grupptillhörighet? Varför ska Görans kognitiva förmågor avgöra vilka rättigheter Sven har? Och varför väljer dessa rättighetskollektivister nödvändigtvis arten som den relevanta grupp som ska prövas enligt särskilda kriterier. Varför inte hushåll? Raser? Eller däggdjur? För om det räcker att vissa människor har förmågan att förstå vad en rättighet är för att påståendet ”människor har förmågan att förstå rättigheter” ska vara sant och kunna användas som ett argument för att alla människor ska tilldelas rättigheter så är ju även påståendet att ”kolbaserade livsformer har förmågan att klara minröjaren på expertsvårighetsgrad på mindre än 100 sekunder” också sant. Samma argument för att tilldela mänskliga individer som inte uppfyller grupprättighetskriterierna personligen rättigheter kan användas för att tilldela alla icke-mänskliga individer rättigheter också. Det är alltså inget argument som presenteras, utan endast en godtycklig och kollektivistisk gränsdragning som bygger på subjektiva värderingar och ingenting annat.

Lokala rättigheter som social konstruktion

Att försöka motivera alla människors lika rättigheter och alla djurs brist på rättigheter med hänvisning till något annat än att man vill att det ska vara så går alltså inte. Men är då inte rättigheter ett helt meningslöst begrepp? På sätt och vis, men det beror på hur man definierar en rättighet, hur man ser på rättighetens väsen.

Tänk dig en man, Göran, som är uppvuxen på en öde ö. Han har aldrig träffat en annan människa och måste därför överleva helt på egen hand. Han har inte tid, möjlighet eller behov av att fundera på saker som rättigheter. Han är ensam mot naturen, och naturen är allting som inte är han själv. Allting som rör på sig och inte är giftigt äter han, vilket han måste för att överleva. Moral och rättigheter är helt överflödiga begrepp. Om en annan människa skulle dyka upp och Göran skulle döda och äta honom så kan man inte anklaga Göran för att ha handlat omoraliskt. Han är ett djur och har bara gjort det som krävts av honom för att överleva i det sammanhang han befinner sig i. Allting, alla djur, alla stenar, vatten, himlen, växter och andra människor, är bara naturens beståndsdelar för Göran. De är medel han kan använda sig av (och skydda sig mot) för att främja sin egen överlevnad. Ingenting Göran gör kan betraktas som omoraliskt, bara primitivt och barbariskt. Man kan döma Göran för ett kannibalmord lika lite som man kan döma en varg för att den äter en hjort, eller ett spädbarn för att det dreglar sönder din fjärrkontroll. 

Låt oss nu säga att Sven kommer in i bilden, och i stället för att döda varandra så inser båda att de har mer nytta av varandra om de samarbetar. Det har nu uppstått ett socialt sammanhang, ett samhälle, och det är först i och med detta som rättigheter uppstår. Båda kommer överens om att inte skada varandra i syfte att kunna dra nytta av de fördelar som arbetsdelning och handel medför. De har härmed erhållit rätten att inte dödas av varandra. Värt att noteras är att de inte har erhållit rätten att inte dödas av björnar, havet eller andra människor. Givetvis kan de hävda att de vill ha dylika rättigheter, men i praktiken finns det uppenbarligen inga rättigheter av det slaget. Detta är av stor betydelse för rättigheternas väsen. De allra flesta ser rättigheter som någonting som den som utsätts för någon otrevlighet ska hävda, eller kräva att andra ska respektera. Eller någonting som en grupp hävdar å utsatta individers vägnar. Men i verkligheten är en dylik hävd fullständigt tandlös. En slav som ställer sig upp och säger sig ha rätt att inte bli piskad blir med största sannolikhet piskad ännu hårdare. Och en grupp slavar som gemensamt reser sig upp och slår ihjäl slavägaren eller jagar ut honom i öknen har inte etablerat någon rättighet. Slavägaren har inte erkänt någon slavs rätt att inte piskas. Han skulle fortfarande hålla i piskan och tvinga dem att bygga pyramider om han bara kunde. Det enda som har hänt är att slavarna framgångsrikt har skyddat sig själva mot aggressionsvåld. De blir inte längre piskade, men även innan så piskade de ju inte varandra. De hade tilldelat varandra rätten att inte piskas av andra slavar, men de blev likförbannat piskade av slavägaren för att han inte hade tilldelat slavarna rätten att inte piskas av honom. Detta förhållande är fortfarande detsamma, det enda som har ändrats är våldsutövningen i praktiken.

Vad jag vill säga med detta är att rättigheter är någonting subjektet tilldelar objektet, inte någonting objektet hävdar eller kräver av subjektet. Du kan tilldela Evert rätten att inte bli slagen av dig, men du kan inte tilldela honom rätten att inte bli slagen av Roger. Du kan skydda honom från Rogers våld, men detta är inget mer än ett slags skydd eller försäkring mot en av världens alla faror. Att skydda Evert från Roger är att tilldela honom rätten att inte skadas av Roger precis lika lite som en flytväst ger dig rätten att inte drunkna.

Samhällsbygget och rättigheternas kostnad

På ön tilldelar alltså Göran Sven rätten att inte skadas av Göran, och Sven tilldelar Göran rätten att inte skadas av Sven. Någon ”rätt att inte skadas” eller dödas finns alltså inte. Varken på Svens och Görans ö eller i något modernt industriland. Det är fullt möjligt för Sven att tilldela Göran rätten att inte bli slagen av Sven utan att Göran tilldelar Sven rätten att inte bli slagen av Göran. Det är möjligt, men jag tror att icke-aggressionsprincipens ursprung har kommit av praktiska snarare än etiska skäl, och därför är det sannolikt att den ursprungligen för det mesta har uppstått som en ömsesidig överenskommelse. Både Sven och Göran tjänar på att inte rikta aggressionsvåld mot varandra eftersom de därmed kan ta del av arbetsdelningens frukter. Det finns inga sådana praktiska fördelar för Göran i att tilldela en kokosnöt eller en fisk rätten att inte skadas, och att göra detta innebär en kostnad för honom. Han måste avstå från att äta kokosnöten eller fisken. Det innebär en kostnad att tilldela Sven rätten att inte dödas av Göran, eftersom Göran därmed ger upp vissa valmöjligheter, som att t.ex. döda och äta Sven. Men Göran gör avvägningen att fördelarna väger tyngre än kostnaderna.

Icke-aggressionsprincipen har en tendens att sprida sig av flera skäl, men huvudsakligen och ursprungligen för att mer handel och arbetsdelning leder till större materiellt välstånd och högre levnadsstandard. Jag behöver förmodligen inte förklara varför i det här forumet. Denna utbredning av icke-aggressionsprincipen är vad jag skulle vilja kalla civiliseringsprocessen, eller samhällsbygget. Att inkluderas i en social sfär av icke-aggression är att förvandlas (ur samhällsmedborgarna i frågas synvinkel) från en av naturens beståndsdelar till en individ med vissa rättigheter. Detta förekommer även bland kriminella gäng som inte verkar ha någon större respekt för fredliga individers ”rättigheter”. De har en överenskommelse om att de inte dödar varandra, trots att de inte har några problem med att döda medlemmar i rivaliserande gäng. Denna överenskommelse uppstår också för att kunna ta del av fördelarna med arbetsdelning. Precis som kannibalstammen så betraktar det kriminella gänget alla som inte är med i dess icke-aggressionssfär som delar i naturen, som medel man brukar för att gynna sitt eget och sin grupps välstånd. De har ett samhälle, de lever i ett socialt kontext sinsemellan, men det kriminella gänget och dess offer, eller kannibalstammen och dess mat, lever inte i ett samhälle. De lever inte i ett socialt sammanhang – de icke-kriminella är bara medel att bruka för det kriminella gänget precis som fisken bara är ett medel att användas för att mätta Görans mage. Att fördöma kannibalen, Hells Angels-medlemmen eller polisen och kalla honom omoralisk är ganska fruktlöst. Det är bara att konstatera att de är ditt samhälles, ditt sociala nätverks fiender, och i förlängningen fiender till civilisationen i och med oviljan att inte bidra till spridningen av icke-aggressionsprincipen.

Göran tilldelade Sven rätten att inte dödas av Göran på grund av fördelarna med arbetsdelningen. I stället för att arbeta 18 timmar om dygnet för att skaffa mat för dagen räcker det nu med 9 timmars arbete om dagen, vilket ger mer tid åt Göran för att sitta och filosofera om rättigheter eller fiska mer fisk än han behöver. Om det i stället för Sven hade dykt upp ett litet hjälplöst svältande barn så hade Göran inte haft möjligheten att tilldela honom rätten att inte dödas av Göran. Göran hade varit tvungen att äta upp barnet för att själv överleva. Men om Göran redan innan hade träffat Sven så hade han haft ett val. Han hade kunnat avstå nio timmars ledighet och arbeta 18 timmar om dagen som han gjorde innan han träffade Sven och därmed fånga tillräckligt med fisk för att hålla det svältande barnet vid liv också, och inkludera barnet i deras sociala icke-aggressionssfär. Social samverkan möjliggör alltså arbetsdelning och arbetsdelningen i sig minskar alltså alternativkostnaden för att tilldela fler och svagare individer fler och fler rättigheter. Ett våldsamt samhälle är ett fattigt samhälle och fattiga individer har inte råd att ta hand om svaga individer, vare sig det handlar om gamlingar, förståndshandikappade, barn eller djur.

Med vissa undantag, såsom hundar och delfiner, finns det inte särskilt många praktiska skäl till att tilldela djur rättigheter. Vad man däremot kan säga är att ju rikare ett samhälle är desto billigare är det att av etiska skäl tilldela svaga grupper rättigheter. Det innebär en mindre uppoffring – alternativkostnaden är lägre – att inte äta barn eller plåga djur i onödan desto rikare vi är, och desto bättre redskap vi har för att handskas med djuren. Eftersom rättigheter inte är något objektivt och universellt som är av naturen givet så finns det inte heller något krav att alla individer och grupper ska ha samma rättigheter. Göran kan tilldela Sven rätten att inte dödas av Göran, samtidigt som han tilldelar en ko rätten att inte plågas för skojs skull av Göran, även om han fortfarande inte förbinder sig att inte döda och äta kon. Denna syn på rättigheter löser också problemet med huruvida små barn och handikappade ska ha rättigheter. De får precis de rättigheter som folk är villiga att tilldela dem, och det behöver inte alls vara samma rättigheter som mentalt friska vuxna har.

Civilisation, barbari och framtiden

Jag säger inte att det är omoraliskt att leva i en kannibalstam. Jag säger bara att det är mer civiliserat att inte göra det. Ju större spridningen av icke-aggressionsprincipen är i ett samhälle, desto mer civiliserat skulle jag vilja kalla det. Detta innebär även att ett samhälle som tilldelar djur rätten att inte plågas för skojs skull är mer civiliserat än ett samhälle som inte har någon form av djurplågerilagstiftning, och att vegetarianer är mer civiliserade än köttätare.

Jag äter själv kött, men jag erkänner att det vore mer civiliserat att inte göra det. Det skulle minska aggressionsvåldet, vilket är bra. Men samtidigt är jag, i det sammanhang jag i dag lever i, inte villig att offra köttätandet för högre etiska ideal. Jag har stannat på den grad av barbari som jag är till freds med. Jag vill inte påtvinga någon djurrättslagstiftning, eftersom jag inte vill påtvinga någon någon lag överhuvudtaget. Jag vill se ett fritt statslöst samhälle där folk av fri vilja förbinder sig att följa vissa lagar, och där fler och fler förbinder sig att inte t.ex. plåga djur på grund av de sociala fördelar det innebär att vara medlem i en skyddsförening eller köpa skydd av ett försäkringsbolag som straffar djurplågeri jämfört med en eller ett som tillåter det. Både lag och samhälle är någonting som bör växa fram nerifrån och upp för att nå just rätt grad av barbari och civilisation som är lämplig för olika individer och grupper. En grupp som har nått längre i civiliseringsprocessen får helt enkelt betrakta de mindre civiliserade grupperna som ännu inte har förlängt icke-aggressionsprincipen till dem som fiender och ett naturligt hot att skydda sig mot – precis som en tiger, åska eller en skogsbrand. Det finns ingenting som hindrar att man själv förlänger icke-aggressionsprincipen till av naturen våldsamma och farliga människor och djur. 

Det går inte att påtvinga grupper ett för dem främmande rättighetstänk, varför det är en omöjlig uppgift att bygga ett allomfattande samhälle uppifrån och ner, utifrån universellt objektivt rättighetstänk, såsom nattväktarna har för avsikt att göra. Staten kan per definition inte vara en del av ett samhälle eftersom den bygger på våldsam och därmed icke-social samverkan med människorna den styr över. Den är alltid en fiende till samhället den styr över, och bör betraktas precis som en kannibalstam betraktar medlemmar i den rivaliserande stammen som dess fiender. Det finns helt enkelt inget ”svenskt samhälle” i dag, utan endast många små samhällen som skulle kunna växa sig större i ett friare samhälle. Det viktigaste steget är att vi blir mer civiliserade genom att sprida icke-aggressionsprincipen till fler och fler människor i vår närhet och på så vis bygga starkare och starkare samhällen som en dag kan skydda sig från verkliga hot, såsom politiker och poliser. Men när vi väl har nått den punkten så hoppas jag inte att civiliseringsprocessen slutar, utan att den fortsätter i den mån vi har råd och tilldelar djur och handikappade och andra grupper fler och fler rättigheter.

Svar på min kritik av mutualismen

Tänkte bara uppmärksamma den intresserade att Emil svarat på mitt inlägg Mutualism, anarkokapitalism och landägande. Hans inlägg finns att läsa på hans blogg, vilken jag förövrigt lagt till i blogglistan till höger då den är mycket läsvärd, även om jag inte håller med om allt han har att säga.

Privatisera fängelserna

Varför skulle endast staten klara av att låsa in människor? Vad är det som är så svårt med detta? Jadu, det är inget svårt med det och det existerar privata fängelser i Storbritannien och USA idag. Läs mer här. Ett problem som privata fängelser verkar ha, och som alla myndighetsgrenar som läggs ut på entrepenad kan ha, är att företagen som sköter dem endast drar ner på kvaliteten för att öka vinsten och inte effektiviserar. Dvs det enda som händer är att kvaliteten sjunker och mellanskillnaden blir vinst till företagen. Något som jag tror de flesta förknippar med privatiseringar. Detta är dock inte ett problem med marknaden i sig, utan snarare vilka företagens egentliga kunder är. Ett privat fängelses kunder är varken skattebetalare eller fångarna, utan politikerna. Politiker spenderar dock inte sina egna pengar. De bryr sig bara om kvaliteten på fängelserna i den mån den påverkar deras omval. Det är därför inte förvånande att privata fängelser ofta har fler rymningar. Detta verkar dock inte vara ett genomgående tema, i Bruce L. Bensons To Serve and Protect så nämner han att många privata fängelser helt enkelt är effektivare än statliga, dvs billigare i drift samtidigt som de inte har nämnvärt fler rymningar eller våldsamheter.

Som jag skrev i inlägget Privatisera polisen så skulle det krävas att rättssystemet fokuserade på kompensation av offret snarare än straff av brottslingen för att man skulle kunna privatisera polisen, iaf den brottsutredande delen. Detsamma skulle nog också behövas för att privatisera fängelserna. När jag säger privatisera så menar jag att finansiering och drift är helt och hållet skild från staten. Innan frågan om finansiering besvaras så borde man först fråga sig vem som borde egentligen betala för kriminaliteten i samhället. Självklart är det brottslingarna själva som borde betala. Att inte sätta fångar i arbete är ekonomiskt vansinne. Idag straffas offret dubbelt, först vid själva brottet och sedan tvingas denne, genom skatten, betala för förövarens fängelsevistelse.

Göra fångarna produktiva
Vid ett brott skulle nog offret först kompenseras av dennes försäkringsbolag. Sedan skulle försäkringsbolaget kräva in skadeståndet domstolen beslutat om från förövaren. I den mån det inte går att lösa utan konstant övervakning, skulle förövaren dömas till fängelse för att jobba av sin skuld och/eller för att skydda allmänheten om h*n anses vara farlig. Har fängelserna policyn att fången får behålla x% av det h*n producerar och/eller att straffet förkortas i proportion till hur produktiv h*n är så ligger det i alla parters intresse att fången är så produktiv som möjligt. Fängelset tjänar mer, försäkringsbolaget får snabbare igen sina pengar och fången får kortare straff och/eller mer pengar i egen ficka vid frigivning.

Men hur välja fängelse? Precis som båda tvistande parter måste komma överens om dömande tredje part vid en skiljedom (vilket jag kommer skriva om i ett framtida inlägg Privatisera domstolarna [EDIT: Inlägget är skrivet och kan läsas här.]), så tycker jag att man borde tillämpa samma förfarande vid val av fängelse för en brottsling. Både försäkringsbolaget och brottslingen får en lista på fängelser och får stryka några de inte anser vara acceptabla. Brottslingen skulle stryka de som behandlar fångarna dåligt, och försäkringsbolaget skulle stryka de som är osäkra. Detta skulle medföra att de oseriösa fängelserna sållas bort. Med andra ord skulle fångarna behandlas mycket bättre i ett sånt system än idag. De skulle nog behandlas ungefär som anställda snarare än som boskap. Vidare skulle båda parter har incitament att det fängelse som gör fången mest produktiv väljs. Dvs fängelserna skulle konkurrera om fångens arbetskraft. Om tex en fånge har en viss utbildning är det lönsamt för fängelset att låta henne/honom arbeta med det i så stor utsträckning som går. Det skulle alltså enbart vara monotont kroppsarbete för de allra lägst utbildade. Hur man skulle göra med en fånge som är olönsam vet jag faktiskt inte. Men kan man inte, eller vägrar att jobba, så är man i behov av välgörenhet för att överleva. Kanske folk inte vill att våldsamma brottslingar som vägrar att arbeta ska dö, utan de får minsta nödvändiga näring för att överleva och hålls inspärrade så billigt som möjligt, tex med kätting, tills det att försäkringsbolaget släpper deras krav och/eller att maxtiden de döms till har avtjänats. Det beror självklart på hur lagarna och rättsväsendet är utformat. Men precis som överallt annars, vägrar man eller inte kan arbeta, och ingen vill ge en välgörenhet, så går man helt enkelt under. Detsamma gäller naturligtvis på privata fängelser med.

Sammanfattning
Rättsväsendet skall ändras till att verka för kompensation av offret snarare än att straffa förövaren. I den mån det inte går att lösa utan konstant övervakning, skulle förövaren dömas till fängelse för att jobba av sin skuld till offret (eller snarare offrets försäkringsbolag) och/eller för att skydda allmänheten om h*n anses vara farlig. Offret och förövaren (eller antagligen deras respektive försäkringsbolag) bestämmer tillsammans vilka fängelser som är godtagbara. Fängelserna konkurrerar om fångens arbetskraft och h*n kommer därmed vara så produktiv som möjligt, och behandlas bra.

Privatisera polisen

När ordet privatiseringar nämns i media görs det sällan med positiva associationer. Men jag kommer här argumentera för att polisen borde privatiseras. Utgångspunkten är NV-staten och vet du inte vad som menas med den termen så rekommenderar jag att du läser inlägget Klassisk liberalism och NV-staten. Jag kommer till en början i stort följa Bryan Caplans föreläsning Less than the minimum: Rethinking the Night watchman state.

Att krympa NV-staten

Som Gustave de Molinari skrev redan 1849 i sin mycket läsvärda Produktionen av säkerhet så är det mycket märkligt att argumentera för marknadslösning av alla samhälleliga problem utom ett. Är verkligen säkerhet ett undantag från att konkurrens på en fri marknad är överlägset ett monopol*? Mitt svar är nej, ett monopol är aldrig bra. Detta märks när man börjar skala bort delar av NV-staten. Caplan argumenterar för att det visst går att minimera NV-staten. Tex varför måste polisen vara statlig? Alla planekonomier lider av kalkyleringsproblemet och detta inkluderar även polisiär verksamhet.  Vilka brott ska prioriteras? Ska det vara en polis per kvarter eller en personlig livvakt till var och en? Poängen är att staten inte kan allokera resurserna effektivt då det inte existerar någon prismekanism. Det skulle slösas med resurserna då myndigheter är kostnadsmaximerande; det existerar inget incitament att spara, det leder inte till högre lön, snarare tvärtom, myndigheten får lägre budget nästa år om de inte spenderade hela förra.

Innan vi börjar diskutera om polisen kan privatiseras helt och hållet är det värt att fråga sig om det är nödvändigt med ett statligt monopol eller om marknaden kan sköta åtminstone vissa delar av dem. Dvs vi undersöker frågan om partiell privatisering.

Privat polis idag

Vilka delar av polisen kan enkelt privatiseras? Innan vi frågar oss vad som är möjligt är det vettigt att kolla vad som redan existerar idag. Existerar det idag är det definitivt möjligt! Vilka polisiära, eller polisliknande, funktioner sköts av marknaden delvis redan idag? Polisens uppgift är att skydda befolkningen. Skulle de verkligen lyckas med detta uppdrag skulle inte säkerhetsvakter och privatdetektiver existera. Säkerhetsvakter är privata poliser. De bevakar och skyddar byggnader, köpcenter, affärer och bostadsområden mm. Redan idag är det fler säkerhetsvakter i USA än statliga poliser. Med andra ord är mer än hälften av polisen privat redan idag, vi tänker bara inte oftast på det på det sättet. Varför skulle det inte kunna vara större andel? 70%? 80%?

Som sagt, säkerhetsvakter existerar därför att det finns människor som efterfrågar mer säkerhet än vad staten tilldelar dem genom polisen. Hur ska man öka andelen privat säkerhet i samhället? Genom att helt enkelt låta staten göra mindre än vad den redan gör, tex inte patrullera i nybyggda områden. Vad skulle hända då? Securitas mf skulle ta över skyddet där såklart! Dessutom är det tänkbart att polisen inte skulle sköta vissa fall. Tex att statlig polis enbart sköter farliga fall eller liknande. Säkerhetsföretag sköter stöldfall, misshandelsfall mm. Detta skulle bara vara en utökning av vad vi redan har idag.

Privatdetektiver

Säkerhetsvakters jobb är till absolut största del att avskräcka och förhindra brott från att begås. Men när väl ett brott begåtts så måste det skötas av statlig polis? Icke! Även här är efterfrågan större än ransonen staten delar ut. När staten inte lägger ned tillräckliga resurser på en utredning, enligt kunden (offret), kan denne anlita privatdetektiver. Ett talande citat från Bruce L. Bensons bok To Serve and Protect s. 149 är följande, varför The American Banking Association anlitade privatdetektiver för att utredda brott begågna mot deras medlemmar:

"[I]t was necessary to employ private investigators because the public police and investigative forces were too busy to devote the amount of effort required by [banks]."

Benson skriver vidare att privatdetektiver ofta anlitas av företag för att utföra tjänster den statliga polisen inte utför. Även här skulle det inte vara otänkbart att polisen kan göra mindre än vad den redan gör, och därmed öppna upp för ännu fler privata undersökningar av privatdetektiver. Ett brott begås, förövaren spåras av privatdetektiver och grips av privat polis. Därefter skulle h*n dömmas i en privat domstol och kanske skickas till ett privat fängelse. Privatisering av domstolar och fängelser är vad kommande inlägg skall handla om och berörs inte mer här. [EDIT: dessa inlägg är nu skrivna; Privatisera domstolarna och Privatisera fängelserna.] För sakens skull så är domstolarna fortfarande helt statliga i detta scenario.

Vad kommer hända med de fattiga?

När man pratar om privatiseringar så är det nästan oundvikligt att frågan om hur de fattiga ska få tillgång till tjänst X man vill privatisera. Ofta blir man tvungen att säga saker som "välgörenhet". "priserna kommer gå ner pga konkurrens", "utan skatt får de fattiga mer pengar att röra sig med", "i ett fritt samhälle (dvs utan regleringar) är det en barnlek att skaffa ett jobb". Alla dessa argument är självklart applicerbara även i detta fall. Men det finns en ändring i hur vi tänker om hur en brottsling ska behandlas och tvingas göra efter en fällande dom, som skulle göra att även brott där offret är bland de allra fattigaste i samhället skulle klaras upp. Detta är att helt enkelt skifta fokus bort från straff av brottslingen till kompensation av offret. Utöver detta så är det i mina ögon en bra idé att göra som på medeltida Island och göra denna återbetalning till en äganderätt som offret kan sälja. David Friedman skriver:

"One obvious objection to a system of private enforcement is that the poor (or weak) would be defenseless. The Icelandic system dealt with this problem by giving the victim a property right -- the right to be reimbursed by the criminal -- and making that right transferable. The victim could turn over his case to someone else, either gratis or in return for a consideration. A man who did not have sufficient resources to prosecute a case or enforce a verdict could sell it to another who did and who expected to make a profit in both money and reputation by winning the case and collecting the fine. This meant that an attack on even the poorest victim could lead to eventual punishment."

Sammanfattning
Redan idag sköts en betydande del av det vi normalt anser vara polisiära tjänster av privata aktörer på marknaden. Säkerhetsvakter skyddar byggnader och patrullerar bostadsområden och privatdetektiver utreder fall den statliga polisen inte prioriterar. För att öka andelen privat polis räcker det med att den statliga polisen gör mindre än vad den redan gör. Tex inte rycka ut på, och inte heller utreda vissa sorts brott. Det senare kräver dock att rättsväsendet ändras från att primärt straffa brottslingen till att kompensera offret. Detta tillsammans med en överförbar äganderätt till denna kompensation skulle inte bara innebära att polisen skulle bli mer effektiv i samhället (pga konkurrens) utan även att de allra fattigaste skulle få bra rättsligt skydd, vilket de knappast kan sägas få idag.

* = Jag är medveten om att det finns minkar som inte är emot att man ska få konkurrera med staten, men som jag uppfattat det är de i minoritet. Se tex Carl Jakobssons inlägg om frågan.

####################### EDIT #######################

• Svenska polisers vanligaste brott utanför tjänst är våld mot kvinnor. I dagens samhälle sparkas de inte och vi, kunderna, kan inte välja en annan leverantör av polisiära tjänster. Världen är galen! DN | AB 
• DN skriver om att den svenska polisen kostar mer och mer och ändå inte rycker ut på larm om skottlossning. Man sköts ihjäl - polisen dröjde i över en timme. Offren larmar - men ingen kommer.
• En majoritet av alla anmälningar mot poliser avskrivs utan utredning enligt DN. Tror ni ett privat företag så lättvindigt skulle ignorera alla klagomål de får? Självklart inte. Ett företag tjänar pengar på återkommande kunder och har därmed incitament att förbättra sig. 
• DN följde polisen en dag och kollade ett år senare hur många av brotten som lösts. Svaret är knappt 5%. Uruselt. 

Carl Jakobsson har fortsatt utöka denna lista så jag hänvisar till honom för fler exempel på hur inkompetent den svenska polisen är.

Mainstream Media Commercial

Tänkvärt om utilitarism

En kommentar till Henrik Sundholms kritik av Caspian Rehbinders utilitaristiska kommentar var väldigt rolig och slående. "Skatt är stöld": om du är för upphovsrätt så kan du stämma mig och ta det som smicker, här kommer ditt inlägg i sin helhet iaf.

Utilitarismen är en uppenbart felaktig moralllära. Det finns så många invändingar, på så många plan, att man inte vet var man ska börja. Några angripspunkter:

1) Läran tar inte hänsyn till vem som utför en handling eller vem som drabbas av den. Det går emot hela vårt rättsystem där vi har en gärningsman och ett offer. Självklart kan det vara fel på rättsystemet, men man bör nog ta sig en extra funderare om man verkligen har hittat rätt då läran så kraftigt avviker från befintlig rättsnorm. Gruppvåldtäkt kan helt plötsligt bli ganska okej och den sura tanten är det nog lika bra att vi mördar. Hon gör ingen glad…

2) Tillämpandet. Förutom att det är knepigt att beräkna lyckan – ska vi montera in lyckomätare i folk? – så är det ju också svårt att exakt definiera vad lycka är. Det finns ju mer än ett sätt att vara lycklig på.

3) Tidsaspekten. Ska man beräkna lyckan nu eller ska man lägga ihop framtida lycka. Säg att hela jordens befolkning skulle maximera lyckan genom att ta en kraftig dos heroin. Är det vad vi isf. ska göra? Vad skulle hända imorgon? Och om vi fastställer en tidshorisont, hur lång ska den vara? Och hur ska vi kunna beräkna framtida lycka? Bilr det inte ett extremt godtyckligt system eftersom olika personer har olika idéer om hur vi skapar ett bra samhälle? Se hela den politiska debatten där vissa tror att bra sjukvård fås med planekonomi medan andra förordar marknadsekonomiska lösningar.

4) Funktionsvalet. Varför maximera summan? Vad gör det funktionsvalet bättre än andra alla? Jag menar, man kan ju tänka sig en funktion som är mer viktad mot att ge en grundlycka. Exempel, man skulle kunna maximera summan av kvadtrotslyckan. Då blir det viktigare att hjälpa en väldigt olycklig än göra en redan lycklig person lyckligare. Och vad menar man med lyckomaximering, snittlyckan i världen eller den totala summan? Det är två väsenskilda system. I det ena kanske vi ska mörda hela befolkningen utom en person medan vi i det andra ska satsa på att befolka planeten med så många som är möjligt.

Speciellt punkt 4) är något jag faktiskt inte reflekterat över tidigare. Hur man bestämmer hur denna funktion ser ut är helt godtyckligt. Måste den vara monoton?

Orkar inte skriva en rubrik...

Håller på med för långa inlägg för att få klart några. Istället blir det ännu en video, denna gång om toleranta kristna.

Broken Window Fallacy

Snott från uten stat!

Väldigt grundläggande. Mises.se har skrivit bra om det här och här. Och är du intresserad, läs Bastiat! Både lättläst och tänkvärt.

Skratta åt Monica Green

Victor skrev härom dagen om att skämta om staten. Det är svårt att slå en så otroligt korkad människa som Monica Green. Inte bara är hon helt okunnig om hur datorer och nätverk fungerar, hon vill även lagstifta om en massa onödig idiotisk skit gällande just datorer och nätverk. För att få ett gott skratt och sedan en klump i halsen iom att det är såna här svagbegåvade människor som styr landet, läs mer här!

Är detta bara kul eller otroligt talande om vilka jävla idioter politiker är!? Och iom med detta inlägg tar jag upp kampen med Grevad Lux om att göra fula bilder av politiker. :)

Skämta om staten!

Om det är nåt "staten" inte tål så är det folk som inte tar dem på allvar. Politiker reagerar ungefär som karaktären Halvdan i Hem till Midgård om någon antyder att de är oönskade och inte förtjänar ens beundran. 

Politisk satir var en betydande kanal för att uttrycka sitt missnöje och skapa opposition mot staten i forna Sovjet, och det är en metod som fungerar lika bra idag. Likt videon nedan uppmanar jag därför var och en att formulera ett litet skämt som rör någonting som staten gör dåligt eller ljuger om, och sätta det i rullning. 

Mitt bidrag:

Vad gör staten när köerna blir för långa? Inför ett kösystem...:)

Här är lite mer på samma tema

Öppet brev till Ayn Rand av Roy A. Childs, Jr

Ett väldigt läsvärt öppet brev till Ayan Rand skrivet av Roy A. Childs, Jr.. Det borde få vilken minarkist som helst att tänka till.

Deklarationen

Ni rika borgare som tjänade tillräckligt för att vara tvungna att deklarera, var ni fulla i fan och skickade med något i brevet om ni inte gjorde det digitalt? Typ en förklaring till varför skatt är rån och att ni bara betalar för att ni hotas med kidnappning, våld och tom döden om ni försöker försvara er. Eller varför inte nästan vad som helst!? :)

Anta rollen som "Guds advokat"

Igår var två kompisar på en debatt mellan humanister och kristna. Jag själv var inte där, men av vad jag fick höra efteråt var den rätt kass. Hursomhelst så kom jag att tänka på ett sätt att få kristna att använda humanistisk retorik vore att attackera dem med argument från fundamentala kristna. Tex, hade någon rabiat munk varit på debatten och pekat på att Jesus minsann sagt att det skrivet i gamla testamentet fortfarande gäller och att man därför ska stena de som jobbar på sabbaten mm, så skulle de moderata kristna vara tvungna att själva förklara varför bibeln bara är en bok, att moral inte har något med gud att göra mm. Den stora skillnaden för de moderata kristna vore att de inte kan använda "argumentet" att det står i bibeln och är därmed sant. De måste förklara för fundamentalisten varför det som står i bibeln inte är sant! Kanske, kanske kan de då inse att deras position är något absurd!?

Kanske är det en bra idé att på samma sätt få etatister att motsätta sig staten? De har säkert hört argument för eller emot marknadslösningar mm, men har de någonsin själva behövt formulera argument? Kan man inta en så absurd/extrem position att de måste säga saker som "Det är ju ondskefullt att tvinga folk göra det!", "Vore det inte bättre att alla får gör som de själva vill?", "Staten vet inte bättre än folk själva!" mm??

När jag tänker efter är jag inte helt hundra på att det går. Tron på staten är nog alltför stor. Inte ens om jag förespråkade lagar om vilka maträtter man får laga och kameror i alla hem för att kunna upprätthålla dessa lagar, allt med argument såsom "Om man inte får knarka, varför skulle man få äta vad man vill? Vi betalar gemensamt för sjukvården och borde gemensamt hålla oss friska!", "Endast de med något att dölja är emot kameror i hemmet!", skulle få någon på tankar att staten är något genuint dåligt. De skulle kanske nämna personliga integriteten men acceptera kameror på stan. Jag tror inte de skulle komma med några vettiga argument mot att staten bestämmer vilka maträtter som är ok. När folk pekas ut att ha motstridiga åsikter, tex anser att det är bra att "droger" är förbjudna men super ändå själv till helgen och feströker mm, så brukar de, enligt min erfarenhet, snarare gå över till att även alkohol och tobak ska förbjudas, än att allt ska vara tillåtet. Tycker de att tobak ska förbjudas för att det belastar det kollektiva sjukvårdssystemet men äter skitonyttig mat själv och man påpekar detta så skulle de nog säga att onyttig mat borde föbjudas också, snarare än att komma till slutsatsen att det är den kollektiva sjukvården som är problemet. 

Så länge man har ett kollektivt sjukvårdssystem så kan man argumentera för förbud av i princip vad som helst för att det "belastar sjukvården". Kollektivismen öppnar upp för förtryck! Likt de moderata kristna som förkastar ateism och fundamentalism tror säkert många i dagens samhälle att det existerar någon slags gyllene medelväg mellan anarki och en totalitär stat. De tror säkert att det existerar ett optimum mellan de båda extremerna. Detta är dock i min mening vansinnigt att tro. Det finns många exempel där ena extremen är optimumet! Tex finns det ingen gyllene medelväg mellan att inte bli slagen alls och att bli brutalt misshandlad och torterad.

En bild säger mer än tusen ord. Den röda kurvan är folks felaktiga uppfattning om storlek på staten och lyckan i samhället. Den gröna är den verkliga... enligt mig, en glad amatör på nätet utan källhänvisningar :).

Det jag vill få sagt är att om det är dödfött att argumentera med vissa människor om att vi borde gå åt vänster i grafen, så kanske vi iaf kan övertyga dem om att vi absolut inte borde gå åt höger!

Anarkokapitalism på youtube

Det gar varit dåligt med uppdateringar på sistone. Mest för att vi båda är i slutfasen av våra exjobb och helt enkelt tänker på annat. Men också att Valborg dödade drygt hälften av mina hjärnceller. Hursomhelst så sitter jag i mina kalsonger och dricker avslagen Sprite och tittar på youtube-klipp om politik. Det är en kanal som har gått mig helt förbi tills nu. Fringeelements heter den och drivs av Ryan Faulk tydligen och han finns på youtube, facebook och twitter, dessutom ligger han numera i blogglistan till höger här på sidan.

En annan youtube-snubbe/kanal som är, i mina ögon, den bästa kanalen om anarkokapitalism är Jacob Spinney. Till skillnad från Stefan Molyneux så hetsar han inte upp sig, stirrar argt in i kameran och kallar meningsmotståndare för utvecklingsstörda. Tyvärr är han inte lika produktiv som Molyneux. Dock har han gjort videon nedan som är en väldigt, väldigt bra introduktion till anarkokapitalism. Åsidosätt 50 minuter och se den!

Vill du ha mer info om anarkokapitalism? Besök anarkokapitalism.se!

Vinn 1000 spänn

Vår gode vän Carl Jakobsson har en utmaning; att försöka visa på att anarkokapitalism inte är det bästa systemet utilitaristiskt sett. Priset är 1000 kr. Läs hans inlägg här! 1000 kr => 70 liter hembränt om du gör den själv! För att börja bränna hemma läs Victors eminenta guide

Skynda dig, priset justeras inte efter inflationen!

Hur man minskar minarkisternas "minimala" stat

Sry att jag är tjatig, men detta föredrag är helt klart värt att lyssna på. :)