I likhet med min "kollega" på utenstat.no som uppmanade sina läsare att inte hissa den norska flaggan syttende mai uppmanar jag alla att inte hissa den svenska flaggan på måndag, 6e juni. Hissa istället en anarkistisk flagga. Om jag får välja blir det denna,
frihetens flagga! Den står för anarkokapitalism där gul/guld symboliserar handel och svart anarki. Är inte frihet bättre att flagga för än en stat som stjäl hälften av din inkomst, kidnappar dig om du röker fel växt, krigar utomlands och som fortfarande är ett av få länder i världen fortfarande är monarkistiskt!? Är det inte bättre att hissa en symbol för fred, handel och tolerans, istället för kristendom, etatism och nationalism?
För att lära dig mer om anarkokapitalism och hur vi kan åstadkomma ett fritt samhälle spana in anarkokapitalism.se. Där finns oerhört många bra länkar samlade, allt från korta videor till föreläsningar och böcker.
Håller med! Tyvärr är det lite för sent påkommet för 6/6 om man ska tillverka en egen flagga (eller flera) eftersom det inte lär vara många tygaffärer öppna innan dess.
SvaraRaderaSen har jag visserligen ingen flaggstång, men väl en balkong man kan hänga en flagga på! Kanske skulle sy ihop en att hänga upp på flaggdagar.. =)
Sen finns det ju andra ställen där man kan hänga så trevliga flaggor.
Varför skulle det vara värre att Sverige fortfarande är en monarki? Det är väl skit samma? Det finns ju inget egenvärde i att statschefen är vald om man ändå är mot demokrati.
SvaraRaderaIofs sant. Är ju en småsak i sammanhanget egentligen. Men jag skulle ändå se det som en förbättring om kungahuset avskaffades.
SvaraRaderaÄh, jag tycker det är en skön icke-egalitär institution. Har du läst Hoppes teorier om demokrati kontra monarki?
SvaraRaderaHoppe verkar ha fel i sin analys av demokratier och monarkier, i det att han ser monarki som ett system där kungen verkligen äger landet och att detta system skall ha funnits i Europa från ca 1200-1800 (minns inte exakt från boken). Problemet med det är att de monarkier som fanns under den tiden inte stämmer överens med hans modell av monarkier. Kungar var nämligen inte ägare av landets varor på den tiden, utan de var tvungna att tillfredställa en elits önskemål för att få behåla sin makt. De var alltså långt ifrån vad man skulle kunna se som en ensam aktieägare över landet, eftersom deras position endast kunde fås genom att köpa eliternas stöd. Detta gör att kungarna fick helt andra incitament än att maximera skatteuttaget på lång sikt. För en bättre modell så rekommenderar jag den som bl.a. de Mesquita utvecklat i "The Logic of Political Survival". En kortfattad genomgång av den:
SvaraRaderahttp://www.econtalk.org/archives/2006/08/the_political_e.html
Jag tror inte Hoppe ser kungen som en "ensam aktieägare", alltså i det att han faktiskt ser det som att kungen äger alla varor och människor. Det tycker jag också framgår i all tydlighet i boken. Jag tror inte heller att han förnekar att kungarna måste tillfredsställa eliterna (och folket för den delen, kungarna allierade sig ibland med bönderna mot adeln), precis som politikerna idag måste det. Men det är ju Hoppes analys, inte min så jag vet inte vad hans svar skulle vara. Personligen tycker jag att de övriga kapitlen i boken är mer intressanta än just de om monarki kontra demokrati, f.ö. Tack, jag ska kolla in den länken.
SvaraRaderaJag tycker inte att vi som anarkokapitalister ska förespråka någon slags republik, då det närmast är att legitimera demokratin.
Att de övriga kapitlen är mer intressanta påpekar jag mest för att de som läser dessa kommentarer inte ska få för sig att Hoppes bok som vi pratar om ("Democracy: the god that failed") inte bara handlar om just denna fråga, utan även har en hel del intressant att säga om t.ex. tidspreferens.
SvaraRaderaJag uttryckte mig inte helt exakt; Hoppe ser kungen som den ensamme ägaren av de framtida skatteintäkterna. Men han missar helt och hållet någon analys av att tillfredställa andra grupper, eftersom Hoppe menar att kungen kommer att maximera vinsten från dessa framtida skatteintäkter, vilket kungen endast kan göra om han inte behöver tillfredsställa en elits önskemål. Detta ser man när han jämför en kung mot en politikers incitament, och utifrån det säger att monarkier är att föredra framför demokratier.
SvaraRaderaVarför kan han inte göra det om han måste tillfredsställa vissa elitgrupper? Det måste ju demokratiskt valda politiker också göra (intressegrupper och storföretag) så varför är den faktorn relevant? Den existerar ju under alla styrelseskick?
SvaraRaderaHoppes slutsats är ju också att monarken kommer vara mer långsiktig i sitt agerande för att behålla värdet på landet för hela sin regeringstid (livet ut) samt för framtida arvtagare i dynastin. Han kommer därför inte i samma utsträckning att plundra landet, vilket verkar stämma om man historiskt jämför demokratier med enväldiga monarkier. På vilket sätt förändras detta för att han också måste tillfredsställa vissa grupper?
Observera att jag inte nödvändigtvis håller med Hoppe fullt ut, men jag ser inte just denna kritik som relevant.
Varför kan han inte göra det om han måste tillfredsställa vissa elitgrupper? Det måste ju demokratiskt valda politiker också göra (intressegrupper och storföretag) så varför är den faktorn relevant? Den existerar ju under alla styrelseskick?
SvaraRaderaDet finns en teoretisk möjlighet att han kan göra det, om eliternas intressen är densamma som kungens, och att han helt enkelt bara måste betala en viss summa pengar till dessa grupper för deras stöd. Men rent sannoliketsmässigt verkar det orimligt att anta att alla i hans maktbas har det intresset och historiskt har kungar inte haft det verkar det som. De flesta kungar har ju varit tvungna att stifta lagar för och ge pengar till diverse religiösa samfund, vilka har intresset att sprida en viss tro och vissa normer, vilka inte kommer från något vinstmaximerande perspektiv för landet. Jag har iaf svårt att se att svenska kyrkans stöd av exempelvis dödsstraff för hor (sex utanför äktenskapet), vilket Erik XIV och Karl IX la till i lagböckerna, kom utifrån en sådan uppmaning. Detta påverkar även kungens tidspreferens, eftersom det inte är hans tidspreferens som spelar roll utan hans och elitens tidspreferens som gör det.
Annars, ja, det måste även demokratier göra, men det gör inte att faktorn blir irrelevant när man faktiskt skall ta reda på vad ett system leder till. Det är måhända intressant när man gör en jämförande studie mellan de två systemen, men det är inte vad jag försöker göra här. Jag poängterar enbart att Hoppes modell av kungarna förr brister, eller är inte fullständig.
Annars skulle jag säga att enbart det privata makt- och vinstsökandet bland monarker (iaf bland de svenska som jag studerat) varit så skadliga att det är svårt att tänka sig att demokratiska ledares beslut är så mycket sämre. Hoppe tar upp att under monarki finns det en möjlighet att en relativt snäll person kan komma till makten (vilket är uteslutet under demokrati) men detta har i svensk historia varit ett extremt undantag, om det någonsin har skett.
Jo, det är mycket möjligt att den brister. Det skulle vara intressant att höra vad han själv har att säga om liknande kritik. Kanske Hoppes avsky för demokrati påverkat honom i hans analys.
SvaraRadera