söndag 19 juni 2011

Lite mer om samarbete mellan anarkokapitalister och anarkosocialister

Jag tror jag borde sluta skriva inlägg på fyllan men here goes. Som tillägg till inlägget Om samarbete mellan anarkokapitalister och anarkosocialister skulle jag vilja säga att anarkosocialisterna på nåt sätt måste acceptera privat egendom (jag räknar alltså inte in mutualister i gruppen anarkosocialister även om jag kanske borde).
 
Problemet är att anarkosocialister anser sig ha rätt till anarkokapitalisters kapital. och genom att hålla det för sig själva så förtrycker kapitalisterna socialisterna Men säg, rent hypotetiskt, att ett anarkosocialistiskt och ett anarkokapitalistiskt samhälle uppstått sida vid sida oberoende av, och ovetandes om, varandra och att de sedan möts. Blir det socialistiska samhället helt plötsligt förtryckt nu? Det måste väl ändå vara den logiska slutsatsen (i socialistisk logik) av att de inte delat med sig av sin teknik? Vad spelar det egentligen för roll om de känt till varandra eller inte? Är det ok med kapitalistiska samhällen så länge socialisterna inte vet om dem!? 

Två mer eller mindre separata samhällen måste ju få existera enligt anarkosocialismen, annars kan de ju knappast kalla sig anarkister. För det anarkosocialistiska samhället så sker ju ingen som helst livskvalitetminskning när de upptäcker det andra samhället, alltså så borde de som sämst vara likgiltiga över det nyupptäckta tekniskt överlägsna samhället. Som bäst kan de ju ta del av deras avancerade teknik.

Om de accepterar att det "nya" samhället inte har något krav på sig att dela med sig av sitt kapital så erkänner de någon slags äganderätt. Och detta är ett krav för att anarkokapitalister och anarkosocialister ska komma överrens. För att ta ett overkligt (men väldigt coolt) exempel så är det om vi människor skulle hitta signaler från utomjordingar från andra stjärnor. De är (kanske) oförmögna att dela med sig av sitt kapital och jag skulle anse det väldigt konstigt för socialister att bli upprörda för att de nu, helt plötsligt, blivit sjukt (relativt) fattiga. Detta för att relativ fattigdom inte spelar någon som helst roll, och att det även för dom (iaf på något plan) är rätt märkligt att anse att andra samhällen, vilka de aldrig haft kontakt med innan, på något sätt är skyldiga att dela sitt kapital med dem.

Det jag vill komma till är att de måste acceptera att utanför deras kollektiv (och kanske mellan kollektiv) så appliceras äganderätt. Iaf på något plan. De måste helt enkelt acceptera att andra "kollektiv" väljer att acceptera äganderätten. Dessa anarkokapitaliser/mutualister/whatever kommer därmed acceptera socialisternas önskan om att leva i fred. Frågan är dock; kommer socialisterna lämna kapitaliserna i fred? Om svaret är ja så har jag inte något problem med samarbete. Är svaret nej så anser jag inte att de är anarkister och vill därmed inte ens försöka inleda samarbete med dem.

EDIT: La till några meningar i början.

7 kommentarer:

  1. Du slog här huvudet på spiken. Vi kan inte samarbeta med människor som inte respekterar det mest grundläggande vi "tror på" (gillar inte det uttrycket i dessa sammanhang), privat äganderätt. Jag tror ärligt talat inte att det är särskilt realistiskt att samarbeta med anarkosocialister. Möjligtvis med mutualister, men de verkar anse att det i många fall är rätt att de anställda på ett företag tar över det o.s.v. (vad vi skulle anse vara stöld) och eventuellt måste vi distansera oss även från dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätten till sin egendom är förlängningen av rätten till din kropp. Mina kläder, mina ben, min mun, min telefon, mitt hus. Etc.
      Accepterar man inte detta kan man inte acceptera kroppslig autonomi.

      En socialist kan inte vara anarkist, i min mening.

      Radera
  2. Mr.Scentless19 juni 2011 18:43

    Jag håller med. Detta är något vissa (som jag har sett) anarkister (av alla sorter) glömmer. Om grupp A vill använda kapitalism/kommunism/mutualism/kollektivism som system för sitt samhälle får de gärna göra det, så länge de inte tvingar andra att inte använda eller använda något annat system.

    Har sett kommentarer som "kapitalismen ska utrotas bla bla" av anarkister. Vilket jag tycker är riktigt hierarkiskt sagt. För det antyder på att ingen får använda kapitalism i sitt samhälle. Vilket är emot anarkismens grundprinciper.

    Anarkokapitalismen vs socialanarkismen är ju inte de enda stora klyftorna i anarkismen. Det finns ju stora skillnader mellan andra grenar: Primitivism-anarkism och Krypto-anarkism, Kristna anarkister och ateist anarkister osv.


    I still don't see what the fuzz is about.

    SvaraRadera
  3. Sen allt jävla trams dessa vänstermänniskor spyr ur sig om motstånd mot hierarkier, det tål jag inte. Det är på grund av den stora staten som de sociala hierarkierna i familjen, kyrkan o.s.v. brytits ned. Med sociala hierarkier menar jag då sådana som man ingår frivilligt, utan att bli hotad med våld. Straffet för att bryta mot dessa hierarkier är istället diskriminering och uteslutning ur samhället, vilket inte kränker några rättigheter. Ett statslöst samhälle skulle vara mer hierarkisk och en rad institutioner som vänsterpack ogillar skulle vara mycket mäktigare. Det "heteronormativa" familjehushållet skulle, som det varit i hela mänsklighetens historia, vara samhällets mest grundläggande byggsten. Libertarianismen är inte någon vänsterideologi, hur mycket än vissa skulle vilja att den var det. /Slut på raljering

    SvaraRadera
  4. Mr.Scentless20 juni 2011 21:19

    Intressant..
    Men en sak som är viktigt att veta är att alla hierarkier är inte onda. De som inte är onda är vad jag skulle kalla naturliga hierarkier (det du menar med sociala hierarkier kanske?), till exempel relationen mellan ett barn och dennes förälder. Dessa är nödvändiga för människan.

    Jag skulle vilja påstå att Anarkismen är varken höger eller vänster (Den har alla fall blivit det). Denna neutralitet reflekterar dennes politiska färg: Svart, som är den mest färgfylligaste färgen; den består av alla grundfärger vilket reflektera att den är röd (socialism), blå(kapitalism), grön osv.

    SvaraRadera
  5. Det finns en hel del människor som kallar sig för anarkister i Sverige; jag blir något förvånad över hur många det är som går i anarkist-tåget på första maj här i Göteborg, de är ju lätt över tusen personer. Men hur många av dessa är "äkta" anarkister (och inte vill använda staten för sina mål) och hur många av dessa skulle vara intresserade av ett samarbete med oss libertarianer?

    Jag ställer mig positiv till samarbete, men jag har inte stött på så många socialistiska och andra anarkister som inte är ankor.

    SvaraRadera
  6. Det jag menar med sociala hierarkier är de som inte upprätthålls med våld, alltså de som är frikopplade från staten. Dessa inkluderar ju de inom familjen, där ett brott mot ordningen kan bestraffas med uteslutning och därmed en förlust av den trygghet familjehushållet i ett fritt samhälle innebär (jag menar att familjehushållet är det som skulle ersätta välfärdsstaten till största delen). Men det kan även innebära hierarkierna inom en kyrka, inom olika frivilliga organisationer eller samhället som helhet. Till exempel kan vissa människor ses som ledare inom ett fritt samhälle, utan att detta ledarskap upprätthålls genom våld. Många adelsfamiljer inom många samhällen har varit frivilligt erkända som adel, till exempel hos irländarna och saxarna där kungarna oftast fungerade som krigsledare och inte hade något monopol på rättsskipning. Människan organiserar sig naturligt i hierarkier, menar jag.

    Det stämmer nog som Carl skriver, att många som kallar sig anarkister inte har någon större aning om vad det innebär. De verkar snarare vara socialister i allmänhet som föredrar direktaktion framför ung vänster.

    SvaraRadera