Wisdom, justice and love

Cannabisnoja

I pappersupplagan skriver GP idag om cannabis under rubriken "Liberal inställning till cannabis oroar". Bara rubriken i sig får varningsklockor att ringa och mycket riktigt är artikeln full av förvridningar och felaktigheter på gammalt känt manér. 

Jag kan dock börja med att säga att jag inte alls skriver om detta för att promota cannabis - jag såg helst att de substanser som betecknas som droger inte var begärliga för någon, av parktiska och ekonomiska skäl. Det vore dock naivt att tro att begär är nåt onaturligt som går att bli av med, speciellt genom att bara förbjuda det med lagstiftning = hot om våld. Det är en del av den mänskliga tillvaron att påverka sitt belöningssystem, varesig det är med mat, prestation, socialt umgänge, sex eller nåt annat. Jag uppmärksammar denna artikel främst för att jag blir förbannad när jag läser propaganda, speciellt när det är en patetisk reaktion mot att verkligheten slutligen hunnit ikapp lögnerna.

Åter till artikeln. Bland annat citerar dom en person som säger:

"Jag tror det är ganska vanligt att både alkohol och cannabis öppnar dörrarna till andra droger som är mycket farligare". 

Dessutom att:

"En majoritet av de cannabisrökande ungdomarna har haft någon slags bekymmer med polisen". 

Dessa två citat är exempel på den vanliga missuppfattningen att korrelation är kausalitet. Det är det samma som att påstå att svart hudfärg leder till brottslighet, bara för att svarta är överrepresenterade i brottstatistiken i t.ex. USA. Man måste bevisa kausaliteten i ett sådant påstående. 

Hela artikeln driver dessutom vanföreställningen att drogmissbruk bara är något man plötsligt hamnar i, man "trillar dit". Dom skiljer inte heller på bruk och missbruk:

"Vi möter ungdomar som missbrukat cannabis och som fått allvarliga problem. Effekterna kommer smygande i form av beroende..." 

Ett missbruk är redan ett allvarligt problem som implicerar ett beronde, det är som att säga att: "vi möter traumapatienter som fått allvarliga problem, effekterna kommer smygande i form av frakturer och inre blödningar". Det är en tautologi.    

   Den enda relevanta frågan i sammanhanget ställs heller aldrig, nämligen, varför de flesta klarar av att bruka, medan andra missbrukar. Detta gäller alla områden från tv-spel till heroin. Möjligheten att drogproblem och brott kan vara en manifestation av andra psykologiska problem med rot i familj och stat utreds eller vädras ens aldrig. När den mest uppenbara och relevanta frågan saknas i artikel efter artikel, är det ett säkert tecken på att det rör sig om propaganda och inte information. Nu när cannabis har blivit lite mer vanligt har den populära myten börjat luckras upp. Den om att alla som brukar cannabis: inte klarar av vardagen, blir retarderade, hamnar i kriminella kretsar, börjar begå stölder och våldsbrott, så småningom faller in i en permanent psykos och spärras in på psyket, tar livet av sig, osv.

   Det är just denna realisation och upplysning som propagandaivrarna är oroliga för och reaktionen har inte låtit vänta på sig. Nyligen lanserades en satsning på 50 miljoner för att bemöta den ökande användningen, och som alla som gått i grundskolan vet, satsas det redan en massa pengar på detta. Låt oss hoppas att det inte blir en kopia av USA:s "war on drugs" för då kommer problemen att förvärras, precis som vanligt när staten skall lösa problem den själv varit med och skapat.

Tyskarnas kollektiva skuld

Jag pluggade i tyskland för två år sen och pluggar i england nu. Av nån anledning så omgås jag med väldigt mycket tyskar. Det är väldigt intressant hur tyskarna reagerar på nazi- och fascismskämt. Visst att de är osmakliga, men skillnaden mellan italienares reaktion på fascismskämt och tyskarnas är typ varandras motsatser.

Skillnaden känns som en mellan individualism och kollektivism. Som individualist så försöker jag aldrig säga att "vi" svenskar slogs i ryssland tex. Jag var aldrig där, Karl XII var aldrig min kung. När svenska landslaget vinner i någon sport så försöker jag inte bry mig; jag har inte spelat eller tränat laget, jag har inget med det att göra. Att säga att "vi" vann är nationalistiskt och kollektivistiskt. Doug Stanhope säger det bra:

När dagens tyska ungdom känner skuld och anser att nazism är inget att skämta om så får jag känslan att de fortfarande har det nationalistiska kollektivism-tänket; dvs de tänker att "de" (tyskarna) utförde dessa hemska dåd och liksom de känner stolthet när tyska fotbollslandslaget vinner en match så känner de skuld att tyska soldater mördade miljoner. Denna skuld verkar andra europeiska axelmakter sakta, åtminstone till den grad att de kan skämta om det.

Att inte kunna skämta om något är för mig ett tecken på att man tar detta något på alltför stort allvar. Att inte kunna acceptera ett naziskämt alls är i mina ögon att faktiskt ta nazismen på allvar. Nazismen är så urbota dum att den förtjänar all förlöjling den kan få. Det ironiska är att ju mer skuld tyska ungdomar känner desto mer är den berättigad; inte för vad deras förfäder gjorde utan för att de fortfarande tänker i termer av "vi" tyskar, som var den viktigaste faktorn till att nazisterna kunde ta över.

"Demokrati" är inte demokrati

 I en flashbacktråd angående begreppet demokrati så skrev Carl Jakobsson något som jag tänkt tidigare men inte definierat:

"Om jag får vara språkpolis skulle jag hellre se att man försöker skilja mellan de olika typer av demokratier som finns, så att språket samtidigt blir finare. Alltså:

• Statsdemokrat: en som förespråkar att 50%+1 av befolkningen skall få styra i alla frågor.
• Republikansk demokrat: en som förespråkar att 50%+1 av befolkningen skall få styra i alla frågor, förutom i några frågor där vissa rättigheter skall vara orubbliga (som tryckfrihet)
• Individualistisk demokrat: en som förespråkar att varje individ skall få bestämma över sig själv, så att folket endast (eller "alltid") får bestämma i vad de gör frivilligt"

Jag har använt ordet demokratisk såsom i bemärkelsen statsdemokrati, och har stört mig på folk som säger att tex internet är demokratiskt. Det intressanta är dock att George Orwell skrev om politik och det engelska språket, och ordet demokrati i synnerhet, redan 1946. Han skriver

"In the case of a word like democracy, not only is there no agreed definition, but the attempt to make one is resisted from all sides. It is almost universally felt that when we call a country democratic we are praising it: consequently the defenders of every kind of regime claim that it is a democracy, and fear that they might have to stop using that word if it were tied down to any one meaning. Words of this kind are often used in a consciously dishonest way. That is, the person who uses them has his own private definition, but allows his hearer to think he means something quite different."

Det är detta som är problemet. Internet är inte demokratiskt i samma bemärkelse som sverige är demokratiskt. Internet är "indivudaldemokratiskt" medan sverige är statsdemokratiskt (även yttrandefrihet inskränktas på så jag skulle inte kalla det republikdemokratiskt). Jag tycker att man måste vara mycket noggrannare i vilken defintion man använder, allt annat är ohederligt.

Läs gärna hans artikel! Den är kort och väldigt bra. Och tänk på att alltid definiera vad ni menar med politiska ord, och be alla ni diskuterar med att definiera orden, frihet, demokrati, anarkism, kapitalism, fascism och socialism mf.

En NV-stat kan inte respektera negativa rättigheter

Det pågår just nu (20111017) en diskussion på flashback om hurvida en NV-stat kan förbjuda konkurrerande rättsväsen (dvs privata domar och straff av brottslingar) och samtidigt sägas respektera de negativa rättigheterna (NR). Jag anser att en NV-stat kan inte samtidigt ha ett monopol och respektera NR då upprätthållandet av monopolet nödvändigtvis innebär att även fredliga konkurrenter som, respekterar NR, måste slås ned.

Jag har ställt frågan;

Ska en NV-stat slå ner konkurrenter som respekterar NR? Ja eller nej.

Ännu har inget svar kommit, och jag antar att det inte kommer komma något svar då Roy Childs ställde samma fråga till Ayn Rand utan att bli bemött. Det är nog inte svårare än att de lider av kognitiv dissonans, dvs håller två motstridiga idéer som sanna samtidigt. Och att visa att NV-staten och NR är motstridiga är enkelt:

1. NV-staten har monopol på rättsväsende och lagstiftning (iom att de är en stat).
2. NV-staten respekterar NR.
3. En privat "klon" av NV-staten (PNV) existerar som gör allt likadant som den fast har inget anspråk på att vara ett monopol.
4. Om NV-staten angriper PNV för att upprätta hålla sitt monopol medför detta att 2. är falsk. De kan inte hävda att PNV kränker några rättigheter (för att rättfärdiga våldet) då de är en klon av NV-staten och om PNV kränker NR så måste NV-staten också göra det.
5. Om NV-staten inte angriper PNV så har de inte längre monopol på rättsväsende och lagstiftning utan det finns då två eller fler konkurrerande organisationer inom samma geografiska område. Detta medför att 1. är falsk.

Om någon hakar upp sig på att PNV är en klon så kan man ändra till att de dömer alla straff lika fast en timme kortare i fängelse och/eller 1 krona mindre i böter. Vilket som, är man en hederlig minarkist så får man bita i det sura äpplet och acceptera att man inte kan argumentera för NV-staten med NR-argument utan man måste hänvisa till något annat, tex rättssäkerhet eller dylikt. Icke-aggressionsprincipen leder en obönhörligt till Ankeborg.

Läs gärna Carl Jakobssons inlägg om samma sak typ.

EDIT: Vi har nu gjort ett Ankdammen-avsnitt om denna fråga; Minkeby, Ankeborg och rättigheter.

Åkerier förespråkar protektionism

Peter Jeppsson, vd för Transportgruppen i Svenskt Näringsliv, Lars Lindgren, ordförande i Svenska Transportarbetareförbundet och Johan Lindström, vd för Sveriges Åkeriföretag skriver i SvD, Osund konkurrens slår ut åkerier, om att transportföretag i sverige håller på att utkonkurreras av utländska företag och förare. De skriver:

"Förarna kommer från låglöneländer där de har en anställning eller så erbjuder de sina tjänster som egenföretagare – dock utan någon som helst självständighet i sin yrkesutövning. På så sätt slipper åkerierna avtalsenliga löner samt skatter och arbetsgivaravgifter i Sverige. Oftast sänker man därigenom sina lönekostnader med omkring 70 procent."

Med andra ord är detta väldigt bra för samhället, transportnäringen effektiviseras, staten stjäl inte lika mycket pengar och fattiga utlänningar får jobb. Vad är haken? Jadu, det finns ingen hake. Det är de svenska åkerierna som vill att staten, med sin våldsmakt, ska hindra utlänningar från att erbjuda sina billigare tjänster till oss svenskar. Det de vill ha är med andra ord gammal hederlig (och vedervärdig) protektionism. Att skydda de svenska åkerierna är bra för åkerierna men dåligt för oss alla andra. Frédéric Bastiat visade detta klart och tydligt 150 år sen i sin essä The Candlemakers' petition där en ljusmakare argumenterar för att man ska blockera solen då ljusmakarna inte kan konkurrera med gratis ljus halva året. Han visar att om man ska tillåta något som är gratis (solen) så borde man rimligtvis tillåta något som är  70% gratis (utländska åkerier).

"To take another example: When a product — coal, iron, wheat, or textiles — comes to us from abroad, and when we can acquire it for less labour than if we produced it ourselves, the difference is a gratuitous gift that is conferred up on us. The size of this gift is proportionate to the extent of this difference. It is a quarter, a half, or three-quarters of the value of the product if the foreigner asks of us only three-quarters, one-half, or one-quarter as high a price. It is as complete as it can be when the donor, like the sun in providing us with light, asks nothing from us. The question, and we pose it formally, is whether what you desire for France is the benefit of consumption free of charge or the alleged advantages of onerous production. Make your choice, but be logical; for as long as you ban, as you do, foreign coal, iron, wheat, and textiles, in proportion as their price approaches zero, how inconsistent it would be to admit the light of the sun, whose price is zero all day long!"

EDIT: En användare vid namn Per kommenterade artikeln väldigt bra som jag bara saxat in här:

Rätt roande som utbildad yrkeschaufför med de flesta behörigheterna och dessutom framgångsrik företagare att läsa rappakaljan i medieutspelet.

Jösses va illa ni dolt egenintresset, att skydda inflödet av medlemspengar till era respektive organisationer. Det är ju rätt uppenbart nämligen att det är konkurrens ni är emot. Inte vad som vållar svenska åkeriers minskade konkurrenskraft.

Till att börja med, en medlem i Svenska Transportarbetareförbundet är liktydigt med att vara indirekt bidragsgivare till Socialdemokraterna. En politisk organisation som knappast främjar starka företag utan mer verkar inne på att stärka de egna bidragen till partitoppen. Varför är det så?

En medlem i Sveriges Åkeriföretag är samtidigt en supporter till en organisation som aktivt bidragit till det ökade regelverk som i första hand drabbar svenska åkerier.

I Sverige är nämligen skatter och pålagor på den egna åkerinäringen höga. Jag tänker då inte enbart på bränsleskatter utan även på den omfattande byråkrati som drabbat näringen. Förutom bränsleskatterna, fördyrar högskattelandet, reparationer, inköp av reservdelar. Svenska fordon får dessutom betala höga fordons- och trängselskatter vilka utländska fordon undantas. Skatter som dessutom av Transportarbetarförbundets vänner Socialdemokraterna föreslås bli ännu högre.

Nu skall dessutom en chaufför med 40 års erfarenhet sättas på skolbänken och läras upp med kostcirkeln och annat totalt ovidkommande kunskap. Detta för att få s.k. YKB (Yrkeskompetensbevis). Sverige har här också gått i bräschen för utbildningen som krävs lokalt skall vara så omfattande som möjligt. Detta enbart för svenska företagare givetvis. Vi skall ha dessutom digitala färdskrivarkort, ofta krävs också utbildningen arbete på väg, säkerhet på väg, miljökursen, farligt gods, truckbehörigehet för att få köra av godset, kranbehörighet när det skall lyftas av. Givetvis enbart utbildningar och byråkrati som drabbar svenska chaufförer.

Det sista Sverige behöver är protektionism och organisationerna ovan. Det vi behöver för att konkurrera är det som möjliggör konkurrenskraft. Dvs. lägre skatter, mindre byråkrati och lokala byråkratiska organisationer som alla skall försörjas.

Lag utan stat - del 3

Graham Wright har gjort tredje delen i sin serie Law without Government. Jag tar och länkar alla tre bara för att.

EDIT: Del 1-3 ligger även i inlägget Privatisera domstolarna.

Inhemska ockupanter

Videon nedan är en Ron Paul-video som tar upp att amerikaner inte skulle acceptera att Kina har närvaro i USA. Att dessa trupper skulle verka utanför amerikansk lag och när de dödar kvinnor och barn så straffas de inte. Budskapet är att om inte amerikaner skulle acceptera det, varför skulle irak mf!?

Det som slår mig är att det som beskrivs i videon redan existerar. Enda skillnaden är att de "utländska ockupanterna" inte är utländska. Människor dödas av dessa av dessa ockupanter (som kommer undan med det). Ta tex Jose Guerena som sköts ihjäl av swat med 60 kulor i sitt hem när de gjorde en "no knock raid". Först ljög de och hävdade att han sköt först, dock visade det sig att han inte avlossat en enda kula.

Alla landområden (typ) är ockuperade av fientlig militär. Oftast pratar de samma språk som de de förtrycker. Varför accepterar de flesta dessa inhemska ockupanter men inte utländska? Vad spelar det för roll om man blir förtryckt av en amerikan eller kines? Om ett utländskt land invaderade sverige för att införa en nattväktarstat skulle jag (om jag inte helt enkelt flyttade härifrån) slåss mot svenska staten.

Hur staten löser problem den själv skapat

Rolig observation (om det stämmer). Staten orsakar problem med ena handen och "rättar till" det med högra. Att bara sluta jävlas finns inte på kartan.

Statens fiende - inte samhällets

Dan Josenfsson har skrivit en kass artikel som jag ska skriva mer om när jag får mer batteri.

EDIT: Orkar inte skriva ett inlägg om detta. Rubriken talar för sig själv.