Jag träffade ett gammalt ex häromdagen och av någon anledning så nämnde hon att hon numera är för kvotering; "
Det blir 50-50 och sen släpps det fritt igen!" (obs, parafrasering). Jag antar att hon tog upp det eftersom jag måhända tjatat hål i huvudet på henne, för några år sen, om vad jag tyckte och tänkte. Hur som helst, så tycker jag det är ett bra ämne för ett blogginlägg då jag själv var i liknande tankar under gymnasiet. Eftersom vi pratade väldigt kort så vet jag faktiskt inte varför hon ändrat åsikt, men jag hittar på lite anledningar så får hon gnälla på mig nästa gång vi ses.
Först och främst så ska jag nämna att jag är övertygad om att det finns en skillnad mellan hur folk uppfattar män och kvinnor. Jag gick en kort jämställdhetsutbildning på Chalmers, 2007, där det togs upp en del intressant forskning. Tex nämndes ett försök där olika grupper fått läsa en identisk artikel, så när på att de ändrat en bokstav, och sen frågats om hur trovärdig forskaren var, kompetens mm. Bokstaven som skiljde sig åt var i namnet. I ena versionen stod det Inge och i andra Inga. Inge bedömdes överlag vara mer kompetent än Inga fastän artiklarna var identiska. Ett annat intressant experiment var att de låtit olika grupper läsa ett manuskript av en konversation mellan en man och en kvinna, och sedan frågat försökspersonerna om mannen och kvinnans karaktärsdrag. Detta gjordes sedan om, med den skillnaden att de bytt mannen och kvinnans repliker. Det mannen sa i version 1, säger kvinnan i version 2, och vice versa. Och vad hände nu? Ingenting. Kvinnan bedömdes fortfarande vara undergiven och mannen handligskraftig oavsett vem som sa vad. Man skulle ju naivt föreställa sig att karaktärsdragen skulle korrelera med replikerna, men nej, de korrelerade med könet på karaktärerna. Det hade varit intressant om de gjort samma experiment med könslösa karaktärsnamn (typ X och Y) och där de haft samma kön. Det nämndes inget om detta vad jag kan minnas, men det var ju iofs ett bra tag sen.
Det enda argument för kvotering jag någorlunda kan köpa är följande;
En man har chefsposition och bestämmer vem som ska anställas. Valet står mellan en lika kompentent man och kvinna. I egenskap av man skulle då mannen anställas istället för kvinnan, fastän hon var lika kompetent. Detta skulle i sig inte vara fel om männens chefspositioner framkommit på den fria marknaden. Men på grund av kvinnoförtryck förr i tiden har männen intagit chefspositioner och cementerat dem. Män anställer män som anställer män. För att bryta denna cirkel krävs kvotering.
Observera att detta argument inte kräver 50-50 fördelning mellan män och kvinnor. Varför skulle det vara exakt lika? Självklart ska kompetens gå före, men i denna form av argumentet skulle enbart positiv särbehandling av kvinnor ske när de har den efterfrågade kompetensen. Men hursomhelst så har jag lite åsikter gällande detta argument.
För det första så kräver detta argument att män anställer män. Med tanke på undersökningarna ovan så kanske jag kan hålla med om detta. Står valet mellan Inge och Inga, anställs Inge. Iofs så vill väl inte många män att arbetsplatsen ska vara en korvfest, men men, vi säger att så är fallet. Det är detta som Carolina Neurath menar i sin
kolumn i SvD:
"För det andra kommer männen inte heller in enbart på kompetens. Utan för att de har rätt kompetens och erfarenhet - och dessutom kanske råkade tillhöra samma jaktlag som bolagsägaren, suttit i samma bastu på midsommar eller pluggat tillsammans på Handels. ... Ingen blir värvad till en styrelse enbart på grund av sitt kön. Tanken är absurd. Men att ta in någon på grundval av en enda faktor som kompetens är också sällsynt. Det finns ingen CV-bank där kompetens mäts i poäng. Däremot består finansvärlden av en enda stor bekantskapskrets. Och där är män fortfarande överrepresenterade."
Män anställer sina kompisar, mer eller minde. Detta stämmer säkert.
För det andra så implicerar argumentet att det på något sätt är lika andel kompetenta män och kvinnor till en given tjänst. Detta är uppenbart inte fallet då kvinnor länge inte utbildat sig i samma höga grad som män gjort. Det ska iofs tilläggas att kvinnor i allt större grad utbildar sig nu än förr, dock läser de mycket flummiga humanistiska skitutbildningar, ingenjörsutbildingar är fortfarande otroligt snedfördelade. Kanske detta kan iofs kanske förklaras med denna
SMBC-strip.
Men ok, i framtiden är kvinnor antagligen lika välutbildade som män. Vi går vidare.
Det tredje delen av argumentet som är att denna maktstruktur inte är skapad av den fria marknaden, utan är en kvarleva från gångna tider. Vad skulle annars vara meningen med att släppa det fritt efter denna initiala "nollställning" av könsskillnader i arbetslivet? Det man åstadkommer med kvotering är alltså att bryta "grabbgänget på toppen" och få dit ett tjejgäng också, eller ett blandat, eller flera, vad vet jag. Om sen kvinnorna/männen försvinner så är det genom krass konkurrens och är därmed rättvis.
Om denna manliga dominans på toppen, det sk glastaket, endast beror på att män anställer män, och de "ursprungliga" männen erhållit dessa positioner genom att med statens makt trycka ner kvinnor, så håller jag med om att det vore bra att brytas. Walter Block å andra sidan menar att glastaket till stor del kan förklaras med att variansen av männens IQ är större. De dummaste människorna är oftast män, men samtidigt är de flesta smarta också män. Se hans förläsning nedan, där han inte bara tar upp glastaket utan även varför det är ekonomiskt vansinne att påstå att kvinnor skulle få lägre lön för lika arbete. Om detta vore fallet skulle de arbetsköpare som anställde fler kvinnor gå med större vinst och därmed kunna expandera och erhålla en större marknadsandel.
Ska nu mansdominansen brytas så finns det två vägar att gå; den frivilliga och den våldsamma. Den våldsamma skulle vara att tex tvinga företagare under hot om dödligt våld (likt alla andra lagar) sköta sina anställningar anonymt eller på något sätt försöka reglera vilka som anställs, sätta visa procentuella gränser för hur få kvinnor som får sitta i en styrelse (detta skulle iofs inte på något sätta garantera att de är kompetenta). Detta är den våldsamma eller, synonymt, politiska vägen att gå. Dock ska påpekas att på jämställdhetsutbildningen på Chalmers så visade de data från undersökningar i USA där minoritetsgrupper presterat sämre efter att de börjat särbehandlas. Detta menade de var pga att de då fick en offerstämpel och antogs vara sämre, och därmed inte ansträngde sig lika hårt. Därför har Chalmers inga kvinnogrupper mm, all verksamhet på skolan måste vara öppen för alla (med undantag för mans- och kvinnokören antar jag).
Den andra vägen som sagt är den frivilliga. Denna innebär att oavsett orättvisor som skett förr, så kan vi inte straffa de som faktiskt inte "begått brotten". Nånstans får man faktiskt bara acceptera att världen ser ut som den gör och försöka ändra den till det bättre, genom att övertyga folk om att ens åsikt är den riktiga. Större delen av rikedomsfördelningen i dagens samhälle skulle jag anse var felaktig. Dvs folk har blivit rika pga statliga privilegier (immateriella rättigheter), krig (se Blackwater) eller rentav stöld (tex stöld av indianernas mark i USA). Trots detta tycker jag inte att deras tillgångar ska konfiskeras och omfördelas. Vi kan inte avgöra vem som borde vara den rättmätige ägaren, det är för sent för det nu. Det enda vi kan göra är att ta bort deras existerande privilegier. Överlever de denna transition så innebär det att de faktiskt var värda den rikedom de hade, åtminstone delvis. Att försöka nollställa samhället skulle endast ske genom blodutgjutelse.
Det enda sätt jag kan se för att bryta eventuell felaktig cementerad könsfördelning vore att släppa marknaden fri. Utan skatt och byråkrati skulle tiotusentals småföretag ploppa upp. Och utan fiatvaluta och lagliga begrepp såsom "juridisk person" skulle inte de på finanstoppen kunna sitta kvar i sin skyddade verkstad.
