Via Kabo. Jag gillar verkligen han som gjort filmen. Om jag inte är helt ute och cyklar så är det samma person som gjort denna video om Österrikiska konjunkturcykelteorin. Jag rekommenderar er att subscriba till hans kanal, annars kommer jag nog posta allt han gör här, iofs.
"20 miljarder skattekronor försvinner årligen på grund av svarta pengar i handeln och restauranger ..."
Som Victor skrev i ett tidigare inlägg, så är det en god regel att göra helt tvärt emot vad skatteverket säger. Att staten får in mindre pengar är en bra sak. Att undkomma att bli bestulen är något vi borde uppmuntra. En annan sak man kan göra för att minska skatteintäkterna är att alltid säga att man ska ta med sig maten. Då är det lägre moms. Att sen ändå äta på stället kanske kan göra att företagaren råkar illa ut, men det vet jag inget om. Försök ta med maten så ofta som möjligt, och framförallt be inte om kvitto!
Och bara för att bli länkad från, så kommer länkar till, Aftonbladet och DN.
EDIT: Vad trevligt att skatteverket har hittat hit också. Om ni hittar hit igen så kan jag ju hälsa att ni borde skaffa er riktiga jobb som faktiskt tillför samhället något, istället för att ta från det.
På midsommar hamnade jag, som alldeles för ofta, i en politisk diskussion på fyllan. Den ena var komplett galen och kunde absolut inte förstå att skatten drivs in med hot om våld. Därutöver tyckte han att skatt inte var stöld i någon som helst bemärkelse för att det är staten som trycker pengarna, det är därmed deras egendom. Efter att pressat honom lite så kunde iaf komma på en sak han tyckte staten gjorde som han inte höll med om, och det var att han tyckte att kungahuset borde avskaffas. Utöver det var staten i princip perfekt!
Den andra jag diskuterade med hade väldigt starka åsikter om ämnen han inte ens bemödat sig läsa wikipediaartikeln om. När jag frågade honom om var han "lärt sig" det han "kan" så svarade han skolan. Jag påpekade att han knappast skulle lita på att någon som blivit exklusivt utbildad av Coca-Cola har en balanserad bild av Coca-Cola, och att han därmed borde ha samma syn på någon som enbart fått info om staten från just staten. Han tyckte att en jämförelse med dagens Sverige och dagens Somalia var ok, men att jämföra dagens Somalia med 80-talets Somalia eller dess grannländer idag var fel att göra. Till slut så höll han med om att anarki kan vara bättre än blodtörstig diktatur iaf.
Den andra killen kan kanske övertygas om han på något sätt kan fås och läsa en bok (eller wikipedia), men den första killen är ju hopplöst förlorad. På något sätt så trodde jag att såna människor bara fanns på flashback och därmed "inte på riktigt". Nu vet jag att det är idiotiskt att diskutera på fyllan och utan publik också. Om det hade varit fler som lyssnat så skulle man ju kanske visat på hur idiotiskt rättspositivism är för någon iaf.
Jag blir sugen på att starta en friskola och lära ut kritiskt tänkande, ekonomi, logik, fysik och entrepenörskap i en tidig ålder. Stefbot kanske har rätt, att det är för sent att försöka övertyga de flesta vuxna om ickeaggression och frihet som därmed skulle behöva erkänna att de levt i en lögn hela sina liv. Vi kanske ska fokusera på att diskutera på ungdomsforum istället för på LPs interna tex??
Jag tror jag borde sluta skriva inlägg på fyllan men here goes. Som tillägg till inlägget Om samarbete mellan anarkokapitalister och anarkosocialister skulle jag vilja säga att anarkosocialisterna på nåt sätt måste acceptera privat egendom (jag räknar alltså inte in mutualister i gruppen anarkosocialister även om jag kanske borde).
Problemet är att anarkosocialister anser sig ha rätt till anarkokapitalisters kapital. och genom att hålla det för sig själva så förtrycker kapitalisterna socialisterna Men säg, rent hypotetiskt, att ett anarkosocialistiskt och ett anarkokapitalistiskt samhälle uppstått sida vid sida oberoende av, och ovetandes om, varandra och att de sedan möts. Blir det socialistiska samhället helt plötsligt förtryckt nu? Det måste väl ändå vara den logiska slutsatsen (i socialistisk logik) av att de inte delat med sig av sin teknik? Vad spelar det egentligen för roll om de känt till varandra eller inte? Är det ok med kapitalistiska samhällen så länge socialisterna inte vet om dem!?
Två mer eller mindre separata samhällen måste ju få existera enligt anarkosocialismen, annars kan de ju knappast kalla sig anarkister. För det anarkosocialistiska samhället så sker ju ingen som helst livskvalitetminskning när de upptäcker det andra samhället, alltså så borde de som sämst vara likgiltiga över det nyupptäckta tekniskt överlägsna samhället. Som bäst kan de ju ta del av deras avancerade teknik.
Om de accepterar att det "nya" samhället inte har något krav på sig att dela med sig av sitt kapital så erkänner de någon slags äganderätt. Och detta är ett krav för att anarkokapitalister och anarkosocialister ska komma överrens. För att ta ett overkligt (men väldigt coolt) exempel så är det om vi människor skulle hitta signaler från utomjordingar från andra stjärnor. De är (kanske) oförmögna att dela med sig av sitt kapital och jag skulle anse det väldigt konstigt för socialister att bli upprörda för att de nu, helt plötsligt, blivit sjukt (relativt) fattiga. Detta för att relativ fattigdom inte spelar någon som helst roll, och att det även för dom (iaf på något plan) är rätt märkligt att anse att andra samhällen, vilka de aldrig haft kontakt med innan, på något sätt är skyldiga att dela sitt kapital med dem.
Det jag vill komma till är att de måste acceptera att utanför deras kollektiv (och kanske mellan kollektiv) så appliceras äganderätt. Iaf på något plan. De måste helt enkelt acceptera att andra "kollektiv" väljer att acceptera äganderätten. Dessa anarkokapitaliser/mutualister/whatever kommer därmed acceptera socialisternas önskan om att leva i fred. Frågan är dock; kommer socialisterna lämna kapitaliserna i fred? Om svaret är ja så har jag inte något problem med samarbete. Är svaret nej så anser jag inte att de är anarkister och vill därmed inte ens försöka inleda samarbete med dem.
Jaha, en organisation vars enda syfte är att stjäla delar av förvärvarens inkomst och ta delar av den till sin egen lön - ofta så att det drabbar småentrepenörer hårdast - pratar om schysst konkurrens.
Nä, be istället om att slippa kvitto på alla ställen det är praktiskt genomförbart, så ger du alla producenter av varor och tjänster välbehövlig respit. En god tumregel är att läsa det skatteverket har att säga om affärsetik, och göra precis tvärt om!
Mitt svar till Mr. Scentless kommentar till månanarkiflaggorinlägget om hurvida klassiska anarkister kommer acceptera frimarknadsanarkister och om detta skulle vara bra för den anarkistiska rörelsen, kommer i form av detta inlägg istället för i kommenterarna.
Det korta svaret är; förhoppningsvis accepterar dom oss och att vi kan samarbeta för jag tror det skulle vara bra. Det lite längre svaret är att jag tror det krävs lite jobb på båda sidor att identifiera fienden så att säga. Jag har läst en del om vad Alliance of the Libertarian Left har att säga på sistone och tycker att dom ofta har rätt. Jag läste för någon vecka sen Roderick T. Longs Toward a Libertarian Theory of Class. Den är välskriven och intressant och tar upp vilka de tre libertarianska inriktningarna ser som fienden. De tre inriktningarna i hans mening är socialisterna, kapitalisterna och populisterna, vilka han benämner LibSoc, LibCap respektive LibPop. De första två grupperna behöver nog ingen närmare introduktion, men LibPop är de frihetligt sinnade milisgrupper mm som existerar i USA. Jag tror inte riktigt vi har någon motsvarighet till dessa i Sverige. Rätta mig gärna om jag har fel. Hursomhelst, han beskriver hur de olika grupperna ser på vilka som har makten i samhället idag. Dvs, vilka är plundrarna idag? Är det de som faktiskt utgör själva staten, eller är det de som gynnas av staten? I frågan om vilka fienden är så placerar han dem på denna skala:
Endast storföretagen.
Storföretagen och delvis staten.
50-50 mellan storföretag och stat.
Staten och delvis storföretagen.
Endast staten.
I grupp 1 placerar han tex Noam Chomsky, men menar att det är en minoritet inom den frihetliga vänstern som tycker så. Han placerar majoriteten av LibSoc i grupp 2, majoriteten av LibPop i grupp 3 och majoriteten av LibCap i grupp 5. Han analyserar sedan dessa synsätt och kommer fram till att storföretagen gynnas något enormt av statliga ingripanden, hur lagarna är utformade osv. Att som LibCap hänvisa till Ayn Rand och påstå att företagen enbart är offer håller inte. Men att som LibSoc säga att staten är "accountable" men företag är det inte håller inte heller. I en av Stefan Molynouxs senaste ljudbok, The Handbook of Human Ownership - A Manual for New Tax Farmer, vilken jag verkligen rekommenderar då den kan vara det bästa han gjort, tar han upp ett felslut många, speciellt på vänsterkanten, begår. Och det är att skrika högljutt om indoktrinering, vanskötsel mm om tex Coca-Cola skulle ta över all utbildning mm i landet men inte se samma problem om organisationen som sköter detta kallar sig staten. Om ett företag gör X är det dåligt, gör staten samma sak är det bra. I själva verket är det dåligt i båda fallen. Det Long menar är att LibSoc måste inse att staten är värre än vad de tror, och LibCap måste sluta försvara företag som helt uppenbart sover i samma säng som staten.
Hans slutsats är att det korrekta svaret på frågan om vem fienden är är grupp 4 med en dragning åt 5. Staten är den huvudsakliga fienden, men många storföretag är det också. Jag tror ett gynnsamt samarbete med vänsteranarkister skulle kunna fungera om bara båda grupper kan sluta ta sina "etatistlikar" (dvs statssocialister och statskapitalister) i försvar. LibSoc ser problem i samhället och beskyller företagen. LibCap ser detta som ett påhopp på den fria marknaden och börjar försvara företagen. Men de problem LibSoc ser beror till största del på statlig intervention. Kan vi bara mötas i grupp 4 (ungefär) så tror jag att ett gynnsamt samarbete skulle vara möjligt.
Ett tänkvärt citat från Longs artikel:
"Centralized power - in its effects, regardless of its intentions - is Robin Hood in reverse: it robs from the poor and gives to the rich."
Från serien Saturday Morning Breakfast Cereal. Ungefär det här resonemanget är tyvärr vanligt i politiken. För en person att råna en annan är fel, men gör staten det är det ok. Det är fel för en person att mörda barn, men gör militären det är det typ helt ok.
Det är 20 år sen Linus Torvalds skrev den första Linuxkärnan och jag sitter och lyssnar på ett lågmält samtal mellan Linus och Greg Kroah-Hartman på LinuxCon i Japan. Det är ofta man hör att det inte skulle bli innovationer och uppfinningar mm om det inte vore för existensen av copyright och patent. Men Linus säger några intressanta meningar om att han inte håller med om hur industrin fokuserar på enskilda stora idéer. Är 25 min in i klippet nedan.
"The whole project has not been a project of, like, a great idea that changed the whole project. That's not how it's worked. Quite often it's been small ideas with lots of different people being involved... [] ...and when you look at it a year or two or five years afterwards and you say, wow we really made a huge change. But at no point was there the aha-moment."
Det är såhär jag tror industrin skulle fungera om all immaterialegendom avskaffades. Det skulle ske små förbättringar hela tiden som ackumuleras till stora förändingar. Självklart skulle stora innovationer fortfarande ske. Men man skulle genast ha incitament att fortsätta utveckla produkten/tjänsten/idén. Dvs man måste fortsätta springa för att ligga först och inte, som idag, hindra konkurrenterna från att springa om en.
Från SvD angående SSUs utspel om att införa skolplikt från tre års ålder. Det jag reagerar på är alternativen i pollen. Varför finns inte ett alternativ med högre ålder med? Eller att avskaffa skolplikten? Det påminner mig om nån poll Aftonblader hade för några år sen som löd något liknande: "Om du var politker och fick pengar över i budgeten, vad skulle du göra med dessa?" De hade en massa galna alternativ. Men de saknade det viktigaste - att helt enkelt ge tillbaks pengarna till de de tagits ifrån. Är det så galet att vilja avskaffa skolplikten (eller ge tillbaks skattepengarna) att det inte spelar någon roll att ha med alternativet för ingen ändå kommer kryssa i det? Eller är det så att dessa alternativ inte ens existerar i journalistens tankevärld? Vilket det än är så är det ganska skrämmande.
"Named must your fear be before banish it you can." --Yoda
Jag tänker osökt på Orwellianskt nyspråk (även om det kanske är att göra en höna av en fjäder) där ord och tankar som staten inte godkänner helt enkelt plockas bort ur ordlistan. Och på så vis kontrollera vad undersåtarna tänker. Om man aldrig stöter på ett visst koncept och utöver detta inte har vokabulären att uttrycka det så är det väldigt svårt att tänka på detta koncept. Från Wikipedia:
"The "B" group of words is deliberately constructed to convey more complicated ideas. The words in this group are compound words with political implications, and aim to impose the mental attitude of the Party upon the speaker. For example, the Newspeak word "goodthink" roughly means "orthodoxy"."
Känns inte detta igen? De flesta har inte på allvar stött på konceptet frihet. Dessutom betyder inte ordet frihet frihet, och inte heller anarki anarki (eller liberalism liberalism, kapitalism kapitalism osv). De flesta saknar helt enkelt verktyg för att verkligen tänka på konceptet frihet. Dessutom så har det gått inflation i ordet demokrati så det skriker om det. Man kan tex höra att internet är demokratiskt, vilket det verkligen inte är. Internet är i det närmaste ren anarki. Men anarki betyder inte anarki för vanligt folk. Internet är bra, dvs "goodthink", och i dagens svenska nyspråk så blir det demokrati, dvs "orthodoxy".
Allt som är bra med X är "demokratiskt", även om just det som är bra med X är det som INTE är demokratiskt. Frihet är slaveri och krig är fred. Vi behöver kanske inte vänta till 2050 för att oldspeak ska ha försvunnit. Vi har redan tagit ganska många steg på vägen dit.
Sitter och lyssnar på Maggie Thauersköld Crusells föreläsning på FreedomFest i Stockholm 14e maj. Jag har tidigare kritiserat att hon ens blev inbjuden till tillställningen då jag inte tycker att den frihetliga rörelsen ska beblanda sig med klimatskeptiker. Hon startade iaf bloggen The Climate Scam som numera har tagits över av Stockholmsinitiativet, men hon är fortfarande gästförfattare där. Stockholmsinitiativet blev 2010 utsedda till årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) och är, i min mening, ingen grupp FreedomFest borde associera sig med.
Jag förstår varför liberala lekmän förkastar klimatforskares och politikers lösningar på klimatproblemen, men varför så många liberaler inte accepterar klimatforskningens slutsatser öht är något av en gåta. Artikeln The Science of Why We Don't Believe Science är värd att läsa. I den tas det upp forskning som visar på att människor tar till sig vetenskap (i områden de är lekmän) olika beroende på vilka åsikter om världen de redan har. Och jag kan själv komma på mig själv att ifrågasätta artiklar jag läser om jag redan har en uppfattning i frågan. Praktexemplet jag kommer att tänka på är kristna som anser att jorden endast är 6000 år gammal. För att tro på detta så förnekar dom radiometrisk datering och geologi (och allmän relativitetsteori som används för att bestämma universums ålder). Radiometrisk datering bygger på exakt samma principer om hur naturen fungerar som används i kärnkraftverk och atombomber. Men jag tror inte att de tänker på det. På något sätt tror de att "jorden är 4.5 miljarder år gammal"-teorin är separat från resten av vetenskapen. Dvs att det går att ifrågasätta jordens ålder och ändå kunna acceptera andra resultat. Men detta är naturligtvis ren galenskap! Liknande fel gör klimatskeptiker.
(a) Att av människan genererade utsläpp av koldioxid (och andra växthusgaser) tenderar att bidra till global uppvärmning på ett sätt som på sikt kan väntas få konsekvenser.
(b) Att dessa koldioxidutsläpp redan hunnit sätta sitt avtryck i jordens klimat genom att ha orsakat en stor del av den uppvärmning vi sett från mitten av 1900-talet och fram till idag.
Där han benämner (a) som en vetenskaplig teori, och (b) som hypotes. Han skriver vidare att fysiken och kemin bakom (a) är mycket välförstådd. Delteorierna i (a) "...är så väletablerade att det skulle krävas en vetenskaplig revolution av sensationella proportioner för att kullkasta någon av dem. Därmed kan slutsatsen (a) om att antropogena koldioxidutsläpp driver på global uppvärmning bortom rimlig tvivel slås fast.". Om hypotesen (b) däremot skriver han "...en allt starkare enighet om att så är fallet har kommit att formeras de senaste 10-15 åren. Att enigheten är förhållandevis ny ger måhända viss anledning att anta att den ännu inte är helt robust, och därmed att den lämnar ett rimligt utrymme för tvivel.". Med andra ord att mänskligheten kan påverka klimatet är fastställt, att vi redan gjort det är inte lika säkert. Dock tillägger han forskarna är väldigt överens även gällande (b). Hursomhelst så attackerar Stockholmsinitiativet (och en del liberaler) (a). Det är här kreationistvibbarna kommer in, och konspirationsteorierna. Visst att politiker är maktkåta och forskare vill ha anslag, men kan det inte vara så att det publiceras noll klimatskeptiska peer-reviewade artiklar därför att de helt enkelt har fel? Bemötande av väldigt mycket klimatskeptiska argument finns här och här.
Men nu har jag kommit lite långt bort från det jag egentligen ville skriva om. Det jag ville komma fram till är att fiendens fiende inte är vår vän. Jag hoppas innerligt att Maggie Thauersköld Crusell, eller någon annan från Stockholmsinitiativet, inte bjuds in i egenskap av klimatskeptiker till något frihetskonvent någonsin igen. Det är en sak att kritisera klimatpolitk, men att kritisera vedertagen vetenskap (och själv vara lekman på området) är bara löjligt.
"Given the power of our prior beliefs to skew how we respond to new information, one thing is becoming clear: If you want someone to accept new evidence, make sure to present it to them in a context that doesn't trigger a defensive, emotional reaction."
Vi måste lägga fram våra argument för frihet på sådant sätt att folk inte autamatiskt distanserar sig till oss. Men vi måste nog också erkänna att reaktionen många liberaler får till frågan om AGW är starkt emotionell och inte särskilt rationell. Skilj på klimatpolitik och klimatvetenskap. Politiken ska med rätta kritiseras och det är där krutet ska läggas. Men att som lekmän förkasta vedertagen vetenskap är som att be om att göras till åtlöje.
Bra föreläsning av Burton Folsom om subventioner i USA under 1800-talet. Han tar upp transatlantisk ångmaskinbåttrafik och interkontinental järnvägstrafik. I båda fallen gav subventioner dåliga och dyra resultat, och i båda fallen lyckades andra aktörer på marknaden tillhandahålla tjänsterna och samtidigt gå plus, helt utan subventioner.
Det är något som stör mig ganska ofta, och nu senast i DNs skriverier här, här och här, och det är den falska dikotomin demokrati-diktatur. Att vara emot demokrati behöver inte betyda att man är för diktatur! Jag är emot att demokratiskt bestämma vad alla ska äta. Betyder det då att jag är för att en person ska bestämma detta istället? Nej, självklart inte! Det finns ett tredje alternativ, och det alternativet är frihet, dvs anarki. Låt folk leva sina liv som de önskar. Varken en majoritet eller minoritet har rätt att trycka ner sina åsikter och värderingar i halsen på individer, med våld.
Att ungdomar är ointresserade av demokrati är en bra sak. Att några är för diktatur är däremot dåligt. Att vara beredd att rösta på den politiker som erbjuder pengar eller gåva är väl det varenda en gör i Sverige och i alla andra stater för den delen?
"The State is the great fiction through which everyone endeavours to live at the expense of everyone else." -- Frédéric Bastiat
I likhet med min "kollega" på utenstat.no som uppmanade sina läsare att inte hissa den norska flaggan syttende mai uppmanar jag alla att inte hissa den svenska flaggan på måndag, 6e juni. Hissa istället en anarkistisk flagga. Om jag får välja blir det denna,
För att lära dig mer om anarkokapitalism och hur vi kan åstadkomma ett fritt samhälle spana in anarkokapitalism.se. Där finns oerhört många bra länkar samlade, allt från korta videor till föreläsningar och böcker.
Vad är domstolar bra till? Jo, domstolar är till för att lösa tvister som tex är så svåra eller så infekterade att de tvistande parterna inte kan lösa det på egen hand. Det behövs helt enkelt en kunnig, rättvis och opartisk tredje part. Idag agerar staten domare även i mål de är en tvistande part i. Enbart denna simpla observation förklarar varför poliser och andra myndighetspersoner kommer undan med nästan vad som helst. Hursomhelst, för de som sett South Park-avsnittet HUMANCENTiPAD vet att man ska läsa kontrakt man trycker "I Agree" på på internet. I många sådana avtal, som man aldrig läser, är det vanligt att det finns en klausul som säger att kontraktet är föremål för bindande skiljeförfarande (eng. binding arbitration). Dvs att en eventuell dispyt löses i en skiljenämnd/skiljedomstol, dvs en privat domstol. Tex Private Courts och American Arbitration Association. Dessa gör samma sak som statliga domstolar gör, bara att de är snabbare och billigare (när man inkluderar advokatkostnader och inkomstbortfall). Bindande skiljeförfarande är tex väldigt vanligt inom bilindustrin i USA, läs här. Internationella tvister sköts ofta i skiljenämnder, tex Stockholms Handelskammares Skiljedominstitut vilka har i sin brochyr denna modellklausul:
MODELLKLAUSUL Tvister som uppstår i anledning av detta avtal ska slutligt avgöras genom skiljedom enligt Skiljedomsregler för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.
Rekommenderade tillägg: Skiljenämnden ska bestå av tre skiljemän/en skiljeman. Skiljeförfarandets säte ska vara [...]. Språket för förfarandet ska vara [...]. [...] lag ska tillämpas på tvisten.
Observera att man väljer vilka lagar som ska gälla om kontrakten bryts.
Att upphäva lagen genom kontrakt
Varför är inte bindande skiljeförfarande större än vad det är? För att den förlorande parten kan välja att skita i domslutet och gå till den statliga domstolen iaf. Domaren kanske säger: "Om vi tillät folk att signera dessa bindande skiljeförfarande-kontrakten och upprätthöll dem, så skulle det nästan vara detsamma som att tillåta folk upphäva lagen helt på egen hand!". Tex skulle jag kunna ha en klausul när jag anställer dig att alla dispyter mellan oss skall skötas av min brors domstolsfirma. Med andra ord skulle ett sådant kontrakt innebära att du inte kan stämma mig eftersom min bror (antar jag) skulle döma till min förmån. Alltså skulle ett sådant kontrakt effektivt upphäva din lagliga rätt att stämma vem du vill, om (och det är ett viktigt om) bindande skiljeförfarande verkligen var bindande. Antag att du värderar rätten att stämma mig till 10 000 kr/år netto, och jag som arbetsköpare värderar att inte bli stämd till 50 000 kr/år. Alltså är det ekonomiskt effektivt för oss båda att ingå detta kontrakt om det ger dig 20 000 kr/år netto extra i lön.
Nu skulle säkert väldigt många glatt kontraktera bort sin rätt att stämma sin arbetsköpare, men annan lagstiftning som nog snabbare skulle upphävas genom kontrakt om det bara vore möjligt skulle tex vara sådant gällande köp av saker som idag är olagliga. Tex skulle drog- och vapenförsäljning kunna ske och dispyter mellan försäljare och kunder skulle skötas i domstolar som inte skulle bry sig om att det var dessa varor som såldes utan bara se till eventuellt kontraktsbrott.
Detta är dock inte möjligt idag. Svensk lag förbjuder vissa mål från att ens tas upp i skiljenämnd och domen där är ändå inte slutgiltig då den förlorande parten alltid kan gå till de statliga domstolarna. Men om man vill öka användningen av privata domstolar så skulle det uppenbara tillvägagångssättet vara att faktiskt upprätthålla bindande skiljeförfarande-kontrakt, dvs göra dem bindande på riktigt. Skulle någon gå till den statliga domstolen efter att först hörts av den privata skulle de säga att bindande betyder bindande, att de kan lagligen inte pröva dennes mål. I princip övernatt skulle alla kontraktsdispyter skötas privat om detta skedde.
Frånvarande part och våldsbrott
Men vad händer när ena parten, part B, inte accepterar att gå till domstol överhuvudtaget? Antagligen ses detta som väldigt suspekt. Om man anser sig ha rätt så borde man ju rimligtvis försöka övertyga domstolen om det. Skulle då part A, som faktiskt går dit, lyckas övertyga domstolen om sin sak och part B döms till skadestånd i sin frånvaro så kommer antagligen As försäkringsbolag kontakta Bs försäkringsbolag för att göra upp (eller så är de med redan i rätten kanske). Bs premie går antaligen upp då h*n anses opålitlig och kanske tom svartlistas, samt att h*n kommer tvingas att betala med hot om allvarligare åtgärder om så krävs.
Egentligen så är ju inte själva domstolsförfarandet särskilt annorlunda om brottet är ett kontraktsbrott eller inte. Säg att A blivit misshandlad av B. Har B inget försäkringsbolag får h*n antagligen en lista med ~10+ olika domstolar och får välja bort några h*n inte gillar. Fallet tas då upp i en av båda parter acceptabel domstol. Har B försäkringsbolag har antaglien A och Bs respektive bolag redan gjort upp vilka domstolar de anser vara acceptabla, annars görs samma procedur här, dvs de kommer överens om en domstol. Kan de inte göra detta så betyder det att de kommer förlora kunder, för vem vill vara kund i ett bolag som inte klarar av att driva mål!? Dessa fall skulle iofs kunna vara sådana som de statliga domstolarna tar upp, då både partiell till total privatisering av domstolar undersöks. I vilket fall så står de inför en domstol. Döms B till skadestånd så är det ingen skillnad mot en dom gällande kontraktsbrott. Och blir domen fängelse så har jag tagit upp detta i inlägget Privatisera fängelserna.
Sammanfattning
Första steget till att privatisera domstolarna är att kontrakt blir bindande på riktigt. Därmed skulle kontraktsbrott snabbt flyttas från statliga domstolar till privata. Iom att man genom kontrakt skulle kunna upphäva statlig lag så är i praktiken även lagstiftningen nu privat. Detta ger ekonomiskt effektiva lagar. Vid våldsbrott mm så sköts målen av försäkringsbolagen, ungefär som bilförsäkring sköts idag. Statlig domstol skulle enbart vara nån slags sista utväg. När någon vänder sig dit utan initialt skiljeförfarande, tas målet inte upp utan hänvisas till privata domstolar, i.e. skiljenämnder.
