lördag 6 oktober 2012

Läs Grevad Lux och Ordning och anarki istället

Då jag återigen är i något av en svacka gällande politik-intresset så hänvisar jag till Grevad Lux och Ordning och anarki under ett tag framöver. Har många idéer och lästa böcker att recensera. Det gäller bara att få tid och ork att prioritera det.

söndag 16 september 2012

Ett försvar av utilitarism

I kommentarerna till min recension av Sam Harris bok The Moral Landscape skrevs några argument mot utilitarism jag tänkte bemöta här. Men först; utilitarism är ett Orwellianskt ord, eller ett sk anti-koncept. Ordet har två motstridiga betydelser.
u·til·i·tar·i·an·ismnoun /yo͞oˌtiləˈte(ə)rēəˌnizəm/
  1. The doctrine that actions are right if they are useful or for the benefit of a majority 
  1. The doctrine that an action is right insofar as it promotes happiness, and that the greatest happiness of the greatest number should be the guiding principle of conduct 

Jag anser mig vara utilitarist i den andra betydelsen av ordet, men är en motståndare till utlitarism i den första.

Jag har aldrig stött på någon som hävdat att det är moraliskt ekvivalent att sparka en sten och ett barn. Båda är en klump materia, varför ska de inte vara ekvivalenta? För att barnet är en tänkande och kännande varelse, stenen är det inte. Bara att acceptera att medvetna varelser och stenar inte är moraliskt ekvivalenta är att erkänna att mentala tillstånd är av vikt.

Ponera att det endast existerar en varelse i universum, Robinson Crusoe, då är det uppenbart att han borde agera på sånt sätt att hans välmående maximeras, allt annat vore galenskap. Men folks argument mot utlitarism kan appliceras även här.

"...att [] definiera moralitet utifrån effekt, gör det omöjligt i praktiken att bedöma en handling som moralisk eller inte. Effekten av en viss handling kan nämligen inte förutses utan total kunskap om allt och alla i hela universum."

För att maximera sitt välmående så måste Crusoe ha total kunskap om allt i hela universum, vilket är omöjligt. Men bara för att något är praktiskt omöjligt så betyder det inte att det inte finns bättre eller sämre approximationer till det rätta svaret. Tex att slå sig själv i huvudet med en sten är uppenbarligen inte ett optimum. Och inte heller att endast insamla kunskap och skjuta på "agerandet", då hans livslängd är begränsad (och att samla in kunskap är även det att agera). Bara för att det må vara omöjligt att hitta det globala  optimumet (maximalt välmående i hela universum under hela dess livstid) så betyder det inte att det lokala optimumet (maximalt välmående här och relativt kort tidshorisont, säg några århundranden) inte går att apprixmera relativt väl. Det är här jag anser att principer kommer in.

Inom optimeringslära så är det inte alltid optimalt att optimera lösningen av delproblem, utan man använder sig av heuristiker istället, dvs smarta gissningar som ofta ger bra approximationer till optimumet och ger ett svar mycket snabbare än att göra en total optimering. Ickeaggressionsprincipen är en väldigt bra heuristik, men det är lätt att hitta på exempel där den inte leder till bra konsekvenser. Det är mina ögon något oärligt att påstå att man är för en princip (för principens skull) och samtidigt säga att man är beredd att göra avkall på den i vissa fall. Om man däremot är för en princip för att den verkar leda till bra konsekvenser så är det ingen motsägelse att inte vara för principen när det verkar vara bättre att skita i den. Ickeaggressionsprincipen är en heuristik för att maximera det lokala välbefinnandet i mina ögon.

Men följande skrevs också i kommentarerna:
"Moral handlar inte om vad som är bästa effekt, utan vad som är bästa handling."
Bästa handling enligt vilken måttstock? Varför ska man välja att följa icke-aggressionsprincipen istället för tex "tortera och döda alla man stöter på"? Jag ser inte hur man kan argumentera för vissa principer utan hänvisa till att det är bra för de som påverkas av dessa principer. Dvs ickeaggressionsprincipen är bra för att den minskar lidandet i världen. Välmåendet de genererar är måttstocken principer ska jämföras med.

Det finns mycket mer att skriva om ämnet; tex hur bristande kunskap påverkar hur man bör agera osv. Men det får bli ett annat inlägg. Orkar inte skriva mer för stunden. :)

tisdag 4 september 2012

FBIs händer är orätta händer

AntiSec har hackat en av FBIs laptops och kommit över en lista på en miljon iPhone UDID (unika identifierare). Så FBI spionerar på vanligt folk. Inte särskilt överraskande, dock riktigt skrämmande och visar vilket jävla övervakningssamhälle vi lever i (tro inte att det är endast i usa invånarna spioneras på). Hur som helst SvD rapporter om detta, men deras reaktion är inte ilska över att FBI gör detta, utan att infon kan komma i "orätta händer"... wtf, infon VAR i orätta händer. Man häpnar över att rubriken inte är "FBI spionerar på iPhone-användare".

måndag 3 september 2012

Recension av The Moral Landscape av Sam Harris

Sam Harris är någon som jag har börjat gilla allt mer på sistone. För några år sen så kände jag bara till honom som religionskritiker efter att ha läst hans bok A Letter to a Christian Nation. Men efter att hört och läst mer av honom (se tex min recension av hans bok Free Will) så måste jag säga att jag delar väldigt många av hans åsikter (dock inte politiska då han inte verkar vara så påläst om ekonomi och public choice mm, men det skulle vara väldigt intressant och höra vad han skulle ha att säga om tex Bryan Caplans väldigt bra föreläsning Less Than the Minimum: Rethinking the Night Watchman State). 

I The Moral Landscape argumenterar Harris för att vetenskapen kan (eller åtminstone kommer kunna) ha nåt att säga om mänsklig moral. Argumentet är som följer:
  1. Moral kan destilleras till att handla om medvetna varelsers välbefinnande.
  2. Dualism är falskt, dvs välbefinnande är ett eller flera fysiska tillstånd hos en medveten varelse som i princip kan mätas.
  3. Alltså är det, åtminstone i princip, möjligt att objektivt säga att ett moraliskt system är bättre än ett annat genom att mäta de inblandades mentala tillstånd.
Vissa kanske hakar upp sig på punkt 1., men ärligt talat, ingen moralisk filosofi är helt likgiltig inför lidande och välbefinnande av medvetna varelser. En sådan likgiltig filosofi skulle tex argumentera att både stenar och gravida kvinnor består av materia, alltså ska de behandlas lika; att spräcka en sten och ett barnkranie är moraliskt ekvivalent. Men ingen argumenterar så (kanske psykopater iofs), de absolut flesta skulle mena att det är värre att dränka någon än att slänga en sten i ån. Dessutom, allt annat lika så är inte många emot att göra någon lyckligare. Om du fick chansen att dra i en spak som gör att någon i universum blir lyckligare (och alla andras lycka förblir oförändrad), skulle du inte dra i den? I mina ögon är alla moralfilosofier i någon mening utlitaristiska, även deontologiska; varför skall en princip följas om den kan tweakas lite grann så att medvetna varelsers välbefinnande ökar?

För inte så värst länge sen så ansåg jag mig inte vara en utilitarist. Tex så ansåg jag att utilitarismen lider av ett stort fel; även om man kan mäta välbefinnandet, vilken funktion skall maximeras? Men Harris argumenterar för att man inte behöver definiera denna funktion i detalj, det enda man behöver göra är att visa att den existerar. En svältande pojke som våldtas, torteras, och ser sin familj plågas och dödas har det objektivt sämre än en pojke som växer upp i ett fredligt land med älskande välutbildade föräldrar som har det gott ställt. Accepterar vi påståendet ovan så accepterar vi att moraliska system som leder till mycket krig, våldtäkt, tortyr, fattigdom och död, är objektivt sämre än system som leder till fred, frihet och välstånd. Kulturell relativism är således falskt. Sharialagarna är förmodligen objektivt sämre än svenska lagar (som i sin tur förmodligen är sämre än libertarianska lagar).

Frågan om vilken funktion som ska maximeras gäller även över tid. Ska välbefinnandet maximeras i detta ögonblick, eller om 10 år? Eller om 10000 år? Ja, vem vet!? Men bara för att vi inte kan svara på frågan så betyder inte det att det inte existerar ett, eller flera, svar. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet i samhället, tex genom att tvingsgifta sin pre-pubertala dotter med nån skäggig 40-åring som kommer våldta och slå henne och kasta syra i ansiktet på henne om hon vill skiljas (som sker i indien), istället för att låta henne leka och utbilda sig och inom sinom tid dejta och kanske gifta nån hon älskar; så finns det sätt att förbättra det. Finns det sätt att förvärra välbefinnandet på så finns det sätt att förbättra det. Tyvärr så beror välbefinnandet på väldigt många variabler, och ju fler variabler desto större är sannolikheten att ett givet samhälle inte befinner sig på en topp i det moraliska landskapet. Fast å andra sidan så inger det lite hopp; vi befinner oss förmodligen långt från en moralisk topp, och livet är rätt bra i västvärlden för många, men tänk då hur mycket bättre det kan bli.

Tyvärr så har vi ingen matematisk formel för välbefinnande vi kan maximera, men det finns vissa riktlinjer som verkar leda uppåt åtminstone. Tex att inte initiera våld, att inte stjäla, att sprida och skapa kunskap, att hjälpa fattiga, en ren miljö, inte mobbas, osv. Så jag tror att libertarianska lagar är rätt håll att gå åt. Måhända att de inte är perfekta och att vissa inskränkningar är nödvändiga, tex att svältande får stjäla av de mer bemedlade utan staff eller nåt liknande. Dock tvivlar jag på att det skulle finnas svältande människor i ett fritt samhälle pga att människor överlag gärna hjälper sina medmänniskor (och skänker du inte redan pengar, gå till Läkare utan gränser och Röda korset och börja hjälpa till), levnadsstandarden skulle vara högre, folk ha mer pengar att röra sig med och skänka bort samt att privat välgörenhet är mer effektiv än statlig sådan.

Orkar du inte läsa boken så går han igenom många av sina poänger i TED-föreläsningen i klippet nedan.


*

fredag 31 augusti 2012

Gunnar Andrén - Imperiet slår igen

OBS!, Disclamer för allt som följer nedan.


Tidigare publicerade vi på bloggen ett inlägg om den eminente riksdagsledamoten Gunnar Andréns försök att föra matematiska resonemang i plenisalen - till läsarnas stora förnöjelse och bedrövelse.

Såhär ett knappt år senare har Gunnar valt att kommentera inlägget i en kommentar på vår blogg. Den lyder:

Hej
Tiden går och hr Petzäll har fått andra problem än procenträkning, beklagligt nog - ingen vill ju att han inte skall kunna fortsätta räkna procent.
Likväl: De nedsättande kommentarerna om mig - grattis! - visar bara att det är svårt för samtliga som anser sig kunna räkna procent att kunna skilja mellan flöden och statistiska tillstånd. Hur mycket ni än - allihop - häcklar mig, går det inte att komma ifrån, eftersom invandringen är ett flöde, att antalet invandrare ökar även om man minskar flödet med det föreslagna 90 procent.
Prova med en spann. Sätt på för fullt - och minska sedan flödet med 90 procent. Fortsätter det att rinna in i spannen eller försvinner ökningen helt?
När alla ni som kan räkna procent har klarat ut den frågan: Tänk en gång till.
Och skänk också hr Petzäll, Eder räkneidol, en tanke, en gång var han er hjälte, han behöver nu ert stöd mer än någonsin.

Hälsningar

Gunnar Andrén
29 aug 2012
 
Gunnar som lever och verkar inom den politiska världen, där verklighetens lagar inte applicerar, forsätter att insistera på att hans procenträkning är i sin ordning. Allt relevant kring denna sak har dock redan bemötts i det tidigare inlägget och han tillför inget nytt här. Men egentligen är det inte hans aritmetik vi stör oss på, för då hade vi ju varit lite väl petiga i vårt urval. Det är inte heller till missbruksexperten William Petzälls försvar vi uppmärksammar Gunnars fadäser, nej nej...

Snarare är det för Gunnars många "meriter" vi uppmärksammar honom - för att han med all önskvärd tydlighet visar vad de svenska undersåtarna kan förvänta sig av en väl etablerad statsman. Till Gunnars CV hör ju bland annat:
Riksdagsman(fp) sedan 2002, Ledamot i skatteutskottet sedan 2002 och suppleant i finansutskottet sedan 2006; under åren 2002-2006 var han suppleant i bostadsutskottet. Tidigare journalist på Kvällsposten (1969-70), Sydsvenskan (1970-76), Svenska Dagbladet (1977-88), chefredaktör Pressens Tidning (1988-89), NU (1989-2001) och Sundsvalls Tidning (2001-2002).  

Gunnar - politiker, he-man och superstar!


Han innehar alltså förutom sin långa erfarenhet, också flera tunga "förtroendeposter" där han bollar fram och tillbaks med förslag på hur man lämpligen går tillväga med att stjäla och omfördela andra människors resurser. Inte hur man avvecklar stölden, eller beroendet av mut och välfärdsstaten, då han som god journalist håller dessa styggelser som samhällets (och statens) allra högsta ändamål - inte helt olikt flera kända mustachprydda politiker före honom.

Gunnar besitter också fler uppseendeväckande egenskaper som varje god riksdagsman bör förevisa. Han är ju t.ex. rättspositivst och apologet för statliga monopol. I ett av sina senaste blogginlägg visar Gunnar just hur liberal en riksdagsman från "folkpartiet liberalerna" kan vara, när han som en kommentar till TV-licensavgiften skriver:

Tänk om varje person i detta land som ogillar något TV-program och anser att SVT "inte följer demokratiska värderingar" skulle anse sig befriad från att behöva betala TV-licens, hur många licenser skulle Sveriges Radio i Kiruna AB varje år då kunna driva in?

Ja Gunnar, tänk om folk själva fick välja vad de lade sina pengar på. Då skulle vi ha något som inom ekonomi brukar kallas en "frimarknad", men det skulle så klart inte ligga i folkets bästa intresse, detta intresse har istället Gunnar ädelt och självuppoffrande sett till att förvalta i sin roll som riksdagsman och skattesufflör.

Tack Gunnar för dina tjänster! Vad vore väl världen utan rättskaffens män som dig själv...

fredag 24 augusti 2012

Mer om internetsäkerhet


Perfect Internet Security; en sida med bra tips om vilka steg man ska ta för att surfa säkert.  Dock ska man ta vissa av dess påståenden med en nypa salt.  En annan bra sida är Piratpartiets kryptera.org. Jag har även lagt till länkarna på mitt inlägg Anonymitet på internet.

lördag 18 augusti 2012

Anekdot om venezuela

Hört av en kompis flickvän, som kommer från venezuela (parafraserat):
I venezuela får man bara växla in en viss mängd utländsk valuta per år, och om man visat sig vara emot Chavez (eller har familjemedlemmar som är emot honom) så drar staten in ens växlingskvota. Ska man plugga utomlands så blir det väldigt svårt om man inte har ett utländskt stipendie, så man måste växla pengar på svarta marknaden. Dessutom så kan staten hindra en från att få jobb om man är anti Chavez (eller nån familjemedlem). Tydligen hade de som skrev under en anti-Chavez-kampanj väldigt svårt att få jobb efter. Chavez är en diktator.
Ja, vad ska man säga? Venezuela är ett skitland, vilket iofs inte kom som en överaskning.

torsdag 16 augusti 2012

3 av 4 svenskar lider av Stockholmssyndromet

DN skriver att ”Tre av fyra svenskar säger nej till svartarbete”. Budskapet i artikeln må vara skit, men kommentarerna ger mig lite hopp om framtiden iaf. 3 av 5 är klart antistatliga.
 "Detta måste vara någon variant på Stockholmssyndromet. Brottsoffret får mer och mer sympati för förövaren. Men det är ju klart; propagandan från stråtrövarna är ju förförande. "normförbättring", "minskat fusk", "sund konkurrens", "alla vill göra rätt för sig". Vem kan motstå dessa lockrop? Du skall icke stäla, såvida du icke har stöd av en majoritet."

 "Märkligt. Jag blir bara mer och mer övertygad om svartarbetets förträfflighet! Ju mindre pengar de får, klåparna, desto bättre."

"Det är verkligen på tiden att vi tar vårat ansvar som medborgare och inte fösöker fuska undan några pengar. Hur skall makteliten annars kunna ha sina förmåner , banketter och fantasiavtal?"
Varje krona som undhålls staten är en väl spenderad krona.

onsdag 15 augusti 2012

Var ska man lägga krutet, och arbetsdelning bland ankor

En sak jag tänkt på på sistone är att vi ankor allihop gör ungefär samma saker. Det diskuteras på internet och de lite mer ambitiösa bloggar också, men det är ungefär allt. Frågan jag ställer mig är var vi borde lägga krutet för att få så många nya ankor som möjligt, och hur vi ska ordna våra resurser och tid så effektivt som möjligt. Jag börjar med att besvara den andra frågan.

Jag och Calle och många fler lägger ner många timmar per vecka med att argumentera för AK; på Flashback och Facebook tex. Men är det verkligen där vi borde skriva? Tex så har det varit en ganska intensiv mink vs. ank-debatt på Liberala partiets Facebook-grupp de senaste två dagarna, hur många har kommit närmare att bli anka iom den debatten? Enligt Facebook så har bara 92 personer ens sett tråden och av dessa har nog inte ens hälften orkat plöja igenom tråden och ännu färre tagit till sig argumenten. En möjlig positiv sak med argumentera där dock är att de som läser där redan är väldigt frihetliga av sig, och det kanske bara krävs lite lite mer för att de ska förkasta staten helt (förutom övertygade objektivister kanske).

Men detta gäller förmodligen även på Liberalism och anarkokapitalism (L&AK) på Flashback fastän med mycket fler läsare. Så jag är övertygad om att diskussionerna borde ske på Flashback snarare än små mer eller mindre slutna diskussionsgrupper. Detta då fler läser det man skriver helt enkelt. Visst en del troll, idioter och/eller okunniga människor diskuterar där. Men det är ett pris man får ta; fler läser men det är också fler som skriver.

Ska man tex ta fler diskussioner på Politik - inrikes på Flashback? Där är det otroligt många obegåvade, troll, hatiska etatister mm, men också väldigt många läsare. Man blir nog galen om man försöker ha en sansad debatt med källhänvisningar där, men man kan säkert så många antistatliga frön där. Och de som fröna gror i hittar väl snart in på L&AK så småningom.

Ska vi skriva insändare i tidningar? Skriva Newsmill-artiklar? Kommentera nyheter mer osv? Blogga mer eller kanske mindre? Är ju bara ca 60 - 100 läsare per dag här (inte unik IPn) vilket inte är så jättemycket att hänga i granen. Det bra dock är ju att man inte måste skriva om allt hela tiden. Det går att hänvisa till blogginlägg i frågan, och folk som hittar hit har mycket intressant (kanske) att läsa istället för bara ett enda inlägg i en tråd.

Och så frågan om arbetsdelning. Hur många bloggar behövs egentligen? Hade det varit bättre om jag inte bloggade och debatterade och bara gjorde youtubevideor? Eller kanske att de som skriver bra tar endast de mer avancerade debatterna och överlämnar de mer triviala debatterna till andra ankor. Eller att nån inte tar några debatter alls och bara sammanfattar bra blogginlägg, och argument och samlar dom i en Ankeborg-wiki som andra kan hänvisa till i väldigt många frågor, tex "Vad kommer ske med de fattiga?", "Vem ska bygga vägarna?" osv.

Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men jag uppskattar alls input här. Och de som vill börja arbetsdela så välkomnar jag gärna såna förslag med. :)

tisdag 14 augusti 2012

Installera Https-Everywhere


Installera Https-Everywhere! Jag har tagit det för givet att folk använder det men blev förvånad när kompisar här aldrig hört talas om det. Bra skit. Går på några sekunder att installera för Firefox, men för Chrome måste man ladda ner filen, öppna upp listan med sina extensions och dra filen in i browsern och släppa. Har också lagt till Https-Everywhere in inlägget Anonymitet på internet.

måndag 13 augusti 2012

Stormaktstiden var skit


De senaste dagarna har jag toklyssnat på Sabatons senste platta Carolus Rex (som är ett mästerverk). Den är en konceptplatta om den svenska stormaktstiden och behandlar bla Trettioåriga kriget, Slaget vid Poltava och Karl XIIs död. Den är så bra att tom jag, som tycker att den svenska staten idag är avskyvärd, får rysningar och nationalistiska tankar. Men trots att texterna är explicita med att svenskarna slogs för religion, plundrade, våldtog och massakrerade civilbefolkningen och svalt så är det ändå inte det som slår en först. Jag vet inte vad det är, kanske den nationalistiska indoktrineringen alla fått (som jag försöker arbeta bort), men på nåt konstigt sätt så började jag tänka "Hur skulle sverige gjort för att vinna?", "Tänk om ryssland aldrig blivit en europeisk stormakt utan snarare en asiatisk!?" osv.

Men stormaktstiden var ett helvete. Sverige var i krig 67 av åren i tidsperioden 1630 - 1721 (som plattan behandlar), dvs ca 73% av tiden; var tredje man dog i dessa krig; folk avrättades för att vara häxor i de sk häxprocesserna; och dessutom var sverige väldigt fattigt och (som än idag) kallt. Stormaktstiden är inget att längta sig tillbaks till, det är något att avsky och hoppas att något liknande aldrig sker igen.

Och för att se till så att det inte sker igen så måste staten inte tillåtas växa och nationalism och kollektivism bekämpas. "Vi" har inte tagit en enda medalj i OS, några random atleter har gjort det; "vi" krigar inte i afghanistan, några blodtörstiga soldater gör det. Den vanligaste onaturliga dödsorsaken under 1900-talet var att bli mördad av staten. För att förhindra massmord och krig i framtiden så borde staten som idé avskaffas.

"...kriget är statens moder eller kanske tvärtom, staten är krigets moder.".

lördag 4 augusti 2012

Cryptocat - krypterad chatt i browsern

Blev tipsad om Cryptocat av en kompis idag. Det är en enkel krypterad webbaserad chatt, designad för att kringå staters övervakning och censur. Läs mer på Wikipedia och en intervju med skaparen på Wired. Var dock uppmärksam på att det är till för att vara ett säkrare alternativ än Facebook-chatten och Skype mm, inte vara det bästa alternativet för säker kommunikation.


EDIT: Den verkar vara lite buggig, men det kan kanske bero på att vi inte använde chrome som dom rekommenderar.

Våldscykeln

En bild värd att dela. Från non-violent parenting på Facebook.


Slå inte barn.

tisdag 10 juli 2012

En anka från CCCP


Hittade en ny YouTube-användare häromdagen. Han är något så unikt som en anka med ett förflutet i forna Sovjet. I den bifogade videon pratar han om hur det var att växa upp i Leningrad under 80-talet, det blir extra spännande när någon berättar som verkligen förstår att det är staten och etatism som medför problemen, inte kommunism eller någon annan smak av våldsmonopol. Bara att subscriba till honom mao.

P.S. Håller i övrigt på att plöja mig igenom GULAG-arkipelagen just nu, så se fram emot en recension av detta verk på bloggen så småningom.


måndag 9 juli 2012

Lite kort om copyright eller nåt

De senaste åren har jag ändrat åsikt flera gånger, där det största steget utan tevekan var att bli anarkist. Men ett annan åsikt som jag inte omfamnade förrän relativt sent (kanske i samma veva som jag blev anarkist, nån gång 2007-2008) var motståndet mot intellektuell egendom (IP, från engelskans intellectual property). Innan dess var jag väl som de flesta svenskar; laddade ner lite musik mm som var svår att få tag på annars, men hyrde film och köpte skivor. Dock i stort så var jag för patent och copyright mm för kommersiellt bruk osv. Det första som fick mig att ens tänka över min ståndpunkt var all uppståndelse med tillslaget mot The Pirate Bay och skapandet av Piratpartiet 2006. På Piratpartiets hemsida fanns några argument mot copyright listade. Det intressanta var att de var uppdelade i socialistiska argument och liberala mf. De liberala argument de hade var att intellektuellt ägande inskränker den riktiga, fysiska äganderätten och hänvisade till (eller om nån annan i nån diskussion gjorde det, jag minns inte) en kort skrift skriven av patentadvokaten Stephan Kinsella "Against Intellectual Property" som jag verkligen rekommenderar folk att läsa (är bara ca 70 sidor och det är nästan lika mycket fotnoter som text).

Många som förespråkar upphovsrättslagar förstår inte (eller har aldrig hört) argumenten mot IP. Som  användaren TuHack på SweClockers:
"*suck* Here we go again...

Här dröser av piratförsvarande egoister som bara tänker på sig själva. Skriker vill ha, vill ha, vill ha överallt. Helst gratis utan någon som helst motprestation. Bäst av allt är när de använder ord som maffian och giriga bolag! Företagen vill ha pengar, piraterna produkter. Same same alltså fast företagen skadar ingen och genererar en massa skatteintäkter som går tillbaka till samhället. Piraten ger inget eget och skadar upphovsmännen. Så vem är girigast? Vem är maffian?


Det hela handlar om rättigheter. Ska en person ha rätten över sina egna tillgångar eller ej? Att själv få bestämma hur de ska brukas? Jag anser så. Samhället anser så. Sundes älskade TPB gör inte det. De tycker att det är ok att köra över folks rättigheter. Plockade de bort filer som folk ägde och ville ha bort? Nej... så good riddance Peter"
TuHack begår de vanligaste felen här och när man verkligen tänker efter så är verkligheten helt tvärtom. I första stycket påstår han att pirater skadar upphosvmän (ekonomiskt). Så må kanske vara fallet, men upphovsmännen, via staten, skadar piraterna fysiskt! Pirater hotas med fantasisummor i böter och/eller fängelse (egentligen är alla hot staten gör uppbackade med dödligt våld, utfrysning, ostracism, bojkott och andra ickevåldsamma metoder är inget staten beblandar sig med). Som tex Limewire som stämdes av den amerikanska skivindustrin på mer pengar än som finns i hela världen. Vem är girigast? Inte är det piraterna inte. Och oavsett vem som är girigast så är frågan om IP mycket djupare än så. Den egentliga frågan är, ägande av fysiska objekt eller IP, vad är viktigast? Ska vi vara principiella så är det antingen eller. Vad ska trumfa vad, min äganderätt av min hårddisk, eller din IP till sången du skrev?


I andra stycket så är det otroligt att han lyckats skriva de meningarna utan att inse att han argumenterar emot sig själv totalt. "Ska en person ha rätten över sina egna tillgångar eller ej? Att själv få bestämma hur de ska brukas?" Ja, och därför har inte Warner Brothers, staten eller Metallica ett skit att göra med hur jag använder och brukar min hårddisk. Jag är ett fan av den riktiga äganderätten, dvs ägande av fysiska saker, och så länge någon inte stjäl eller skadar andra människor med sin egendom så får de använda den hur de vill. Kopiering är inte stöld. Vid stöld så kan ägaren faktiskt inte använda sin ägodel längre. Om jag toktankar musik. filmer och program rätt ner i papperskorgen, hur kan det vara ett brott? Vem är offret och hur skadade jag henne/honom? Ett brott utan offer är inget brott. 

Och självklart lyckas han tom få med ordet "samhället" i stycket. Samhället överlag är mångt och mycket emot intellektuellt ägande, iaf copyright. Jag tror han gjorde felslutet att likställa samhället och staten. Staten anser att det är helt ok att köra över folks rättigheter, det är det enda staten gör.

tisdag 26 juni 2012

Alltid samma skit

Fan vad jag stör mig på politiker. Lösningen är alltid "Det är för lite regleringar!", "Jag har för lite makt!", "Mer centralisering!" osv. Tex nu när EU-kommissionen vill ha makt att ändra medlemsstaternas budgetar. Visserligen skriver SvD att "Dock kommer Kommissionen inte att kunna diktera villkoren utan den yttersta makten kommer finnas kvar på nationell nivå." Hur länge då? Ändamålsglidning är vi vana vid. Tex får polisen nu ta del av FRA-spaning. FRA som var för att skydda "oss" från ryssen, och skydda svenska soldater i afhanistan (haha) bla. Politiker lägger aldrig ner sina projekt. Euron är ett gigantiskt misslyckande, men "lösningen" är alltid mer av samma skit. "Vi gjorde inte tillräckligt!". Och nu skriver nån sosse på SvD att "Nätföretagens makt bör regleras". Och vad är hans lösning på att vissa företag har mycket info om användarna? Jo, att han och hans politikervänner ska få mer makt och ha tillgång till infon för att se till att företagen inte miussbrukar den... suck. Inom politiken är incitamentstrukturen helt omvänt den i den privata sfären. Om ett företag gör en satsning och det går skit så lägger man ner den. Inte öser på pengar år efter år och utökar verksamheten där. Aargh, politiker är bara maktgalna idioter. Men det är inte dom som är värst. Utan alla stormtroopers (dvs polis och militär) så vore inte maktkåta galningar ett så stort problem som det är nu. Blää....

måndag 25 juni 2012

Recension av How to survive the end of the world as we know it av James Wesley Rawles

Egentligen har jag inte mycket för sk "survivalists" inom frihetsrörelsen. Visst, det är bra att kunna göra upp eld, veta vilket håll norr är, gå i bivack, osv, oavsett vilken politisk ideologi man råkar gilla. Men när det går så långt att man bygger hela sitt liv kring att vara i det närmaste självförsörjande, bo mitt ute i ingenstans, bunkra tamponger och vapen och designa sitt hus för att överleva total zombieapokalyps så har man gått bra långt. Den här boken, How to survive the end of the world as we know it av James Wesley Rawles (som skriver på Survivalblog), är just en sån bok. Och att överyga folk om libertarianismen genom att prata om att världen kommer gå under och att det är dags att bygga sig en skyddsrum i centrala Wyoming och köpa en årsförbrukning mat för 5 pers och ha där, är i mina ögon ingen bra strategi.

Jag recenserar den bara för att den tar upp några få vettiga saker mitt bland allt överdrivet tjafs. Jag köpte den i tron att den skulle vara mer i stil med The SAS Survival Handbook (vilken jag förövrigt rekommenderar) men icke. Följer man råden i boken har man inte råd med någonting annat. Det är verkligen all-in. Det ska köpas gård, vapen, terrängfordon, övervakningskameror, bränsle, generatorer, bindor, bröstmjölkssubstitut, boskap, flera årsförbrukning mat, mm. Man ska lära sig odla, sy, vakumförpacka grejer, svetsa, operera mm. Det tas tom upp hur man förlöser hemma.

Dock ska jag inte förkasta allt i boken som nonsens. Om nu den nuvarande ekonomiska krisen gör över till inbördeskrig och total katastrof så är det säkert såna som Rawles som kommer vara de som bygger upp civilisationen igen när vi andra svält ihjäl eller dödat varandra. Och då känns det iaf bra att han (och andra survivalists) överlag verkar vara väldigt anti-stat och pro-marknaden. Han skriver inget gott om dagens "nanny states" och han har inget till övers för deras fiatvalutor med ständig inflation. Tex skriver han om handel efter en ekonomisk kollaps att
"... precious metals will have their greatest utility as a recognized store of value to facilitate barter in the latter stages of a post-collapse economy, as regular commerce starts to resume. Before that, you can expect only canned foods and common-caliber ammunition to be accepted in barter. The free market will determine their value, as it always has. If the dollar is completely wiped out, the old dollars will probably be declared worthless, and a new currency unit will be established, most likely pegged to gold."
vilket jag kan köpa. Det är just såna delar av boken som jag finner fascinerande, hur man ska börja handla och bygga upp samhället när myndigheterna försvunnit. Dock är det inte fokus på just det i boken tyvärr. Han tar upp att det är en bra idé att redan nu börja med en hobby som kommer vara efterfrågad i ett post-kollaps-samhällen; tex reparera motorer, jobba med läder, hålla på med radior , första hjälpen osv.

Hursomhelst, så är boken endast delvis läsvärd; har man inte pengar till att köpa gård, vapen och jeep mm så får man inte så värst mycket ut av den. De intressanta bitarna finns nog bättre beskrivna någon annanstans.

söndag 24 juni 2012

Recension av Free Will av Sam Harris

Jag har länge varit mer eller mindre övertygad om att fri vilja är en illusion pga rent fysikaliska grunder (och har skrivit lite om det tidigare); vi lever i en värld med orsak och verkan eller, om inte superdeterminismen är sann, en värld med orsak och verkan samt kvantmekanisk slump. Men jag hade aldrig egentligen läst vad filosofi och neurologi har att säga om frågan förrän jag läste Free Will av Sam Harris. Den är, som de flesta böcker jag läst på sistone, väldigt kort; endast drygt 70 sidor lång. Men han hinner få fram sin poäng ändå även jag skulle inte ha något emot om den hade varit 100 sidor längre om han beskrivit de intressanta experiment (förutom de han redan nämner) han nämner i källhänvisningen i närmare detalj.

Han börjar med att beskriva några experiment som kraftigt pekar på att vårt medvetande inte är orsaken till vårt medvetna handlande. Tex i Benjamin Libets kända experiment där forskarna kunde se att hjärnan börjar utföra handlingen, ca 300 millisekunder, innan vi blir medvetna om att vi vill utföra den. I andra experiment med fMRI kunde man förutse försökspersonernas vilja med upp till 10 sekunder. Mer om liknande experiment finnes här. Hur kan vi ha fri vilja om det går att utläsa i hjärnan, vad vi kommer att göra, några sekunder innan vi faktiskt utför det? Harris skriver
"Imagine a perfect neuroimaging device that would allow us to detect and interpret the subtlest changes in brain function. You might spend an hour thinking and acting freely in the lab, only to discover that the scientists scanning your brain had been able to produce a complete record of what you would think and do som moments in advance of each event. For instance, exactly 10 minutes and 10 seconds into the experiment, you decided to pick up a magazine from a nearby table and began reading, but the scanner log shows this mental state arising at 10 minutes and 6 seconds - and the experimenters even knew which magazine you would choose. You read for a while and then got bored and stopped; the experimenters knew you would stop a second before you did and could tell which sentence would be the last you read. ... You would, of course, continue to feel free in every present moment, but the fact that someone else could report what you were about to think and do would expose this feeling for what it is; an illusion."
Han går vidare med att såga kompatibilismen som menar att fri vilja är kompatibelt med ett  deterministiskt universum. Kompatibilister menar att oavsett om vi inte är den ursprungliga orsaken till våra handlingar, viljor, drömmar, mål, osv då dessa beror på orsaker ännu längre bak i kedjan av orsak och verkan; så känner vi att vi vill utföra våra handlingar vi utför så är vi fria i deras bemärkelse. Men Harris menar att det är inte det de flesta menar med fri vilja. Om trådarna till en marionettdocka inte gick direkt till handen, utan istället orskade dockan att vilja röra handen, kan man verkligen säga att dockan har fri vilja?

Författaren Sam Harris.
Inte bara menar Harris att fri vilja inte existerar, utan också att det inte går att föreställa sig ett universum där fri vilja faktiskt existerar. Jag, tex, fördrar öl framför vin i nästan alla sammanhang. Så jag väljer öl. Men varifrån kom dessa preferenser? Jag har ingen aning. Jag har inte valt att föredra öl. Men om jag faktiskt valt det, varför valde jag det? Varifrån skulle preferenserna till ölpreferenserna komma? Om ett mentalt tillstånd får mig att välja öl, så för att jag ska vara ultimat ansvarig, så måste jag valt det mentala tillståndet. Men för att ha valt det tillståndet så måste jag varit i ett annat tillstånd osv in i absurdum. Det leder helt enkelt till en oändlig regress. Galen Strawson har också skrivit om detta och hans argument lyder som så att ens handlingar beror på hur man är. Så för att vara ultimat ansvarig för dessa handlingar så måste man vara ansvarig för hur man är. Men ingen har valt sina gener, när och var att bli född osv. Så även utan determinism menar Strawson (och Harris) att idén om fri vilja är absurd.

Ett fel folk gör när de hör att idén om att fri vilja inte existerar, är att säga att deras val inte saknar har någon mening. Om allt är förutbestämt, varför ens gå ur sängen? Dvs de sjunker ner i fatalism, dvs tankegången är ungefär "mina val och handlingar beror på tidigare orsaker utom min kontroll, därför är mina val meningslösa". Det påståendet att fri vilja inte existerar implicerar dock endast detta "mina val och handlingar beror på tidigare orsaker utom min kontroll, men de har också en verkan - jag påverkar fortfarande min framtid". (Parafraserat härifrån.)

Ett slutsats många drar är att om fri vilja inte existerar så är vi inte moraliskt ansvariga för våra handlingar och därför borde mördare gå fria mm. Enligt Harris ligger det ett korn sanning i detta påstående men inte mycket mer. Det som är mest moraliskt avskyvärt är att avsiktligt skada andra människor. Harris menar att vår syn på brottslingar inte behöver ändras särskilt mycket då våra medvetna handlingar speglar i stort de globala egenskaperna av vår hjärna. Breivik planerade sin massaker i flera år och la ut stora summor på att sätta den i verket. Oavsett om han är ultimat ansvarig för sina handlingar eller inte så har han en massmördares hjärna, och måste inte tillåtas utsätta andra för fara igen. Och om möjligt så borde han rehabiliteras och hjälpas, då han faktiskt inte kan rå för hur han är. På samma som någon som förändrar personlighet till det sämre (och kanske blir våldsam mm) pga en tumör, har haft otur, så har även Breivik haft en väldigt otur med blandningen gener, födelseplats och tid, samt livserfarenheter han "gavs". Breivik borde inte hatas och straffas, han borde endast fruktas, låsas in och om möjligt hjälpas och kompensera sina offer. Fanns det en drog som botade mänsklig ondska (och fick honom att följa ickeaggressionsprincipen) så borde han få den och släppas fri, samt kompensera offrena.

Slutligen så vill jag tillägga en tanke jag haft länge och det är när jag känner att jag vill nåt så spelar det ingen roll om denna vilja uppstått magiskt ex nihilo, eller uppstod genom ett deterministiskt fyrande av neuroner i min hjärna som i sin tur beror på ett orsak- och verkan-samband ända tillbaks till Big Bang. Jag kan inte märka skillnaden. (Om jag inte skulle titta på avläsningen av min egen fMRI medans jag gör nåt... hmm... vad fasen skulle hända då? Om jag ser att hjärnan bestämt sig innan jag blir medveten om att "jag" bestämt mig...) Så fatalism är obefogat. Dessutom så har psykiskt störda, uteliggare, och brottslingar (och deras offer såklart) haft en väldig otur; och snygga, smarta, framgångsrika har haft en väldig tur. Ingen är ansvarig för vilka talanger man har, eller inte har. Slutsatsen Harris drar är att de senare inte borde prisas och de förra borde inte hånas.

Som en sista slutkläm, påståendet att fri vilja existerar är inte falsifierbart. Det går inte att spola tillbaks tiden och visa att en individ, med ett helt identiskt universum, neuron för neuron, skulle kunna valt annorlunda än vad hon valde. Fri vilja är inte endast absurt, det är ovetenskapligt också.

För den som inte orkar läsa boken så tar Harris upp mycket av det han berör i den i den här föreläsningen. Så har du en timma över, se den gärna.

tisdag 19 juni 2012

Läs Ordning och anarki ffs! :)

Bloggen Ordning och anarki, driven av min vän Carl Jakobsson, har nu blivit ännu bättre. Nu har han nämligen sammanfattat allt han skrivit sen 2008 i ett enda överskådligt inlägg! Där finns hur mycket bra som helst. Så medans jag tar mig själv i kragen och ordnar upp mitt liv så finns där 4 års blogginlägg av en av de absolut bästa svenska libertarianska skribenter att läsa.

tisdag 29 maj 2012

Söker info om hur dålig svensk sjukvård är!

Inspirerad av denna video


tänkte jag ta och sammanställa fakta och gärna enskilda personers berättelser om hur den svenska sjukvården fungerar. Tänkte att göra en välproducerad (nåja) video på engelska där en faktisk svensk beskriver hur systemet vissa amerikaner använder som argument för att förstatliga sjukvården där. Har du några bra artiklar, statistik, anekdoter så tar jag mer än gärna emot dem!!

tisdag 22 maj 2012

Ankdammen - Framsteg och rationalitet


Jag och Calle diskuterar vikten av rationalitet och vad det har för inverkan på hur samhället borde ordnas mm. Ämnen vi berör är följande:

Politik sedd från månen


You develop an instant global consciousness, a people orientation, an intense dissatisfaction with the state of the world, and a compulsion to do something about it. From out there on the moon, international politics looks so petty. You want to grab a politician by the scruff of the neck and drag him a quarter of a million miles out and say, "Look at that, you son of a bitch."
Edgar D. Mitchell
Apollo 14 Astronaut 

måndag 21 maj 2012

Människor och schackpjäser

En fd vän jag inte längre har nån kontakt med anklagade mig i en politisk diskussion en gång för att se människor som brickor i ett spel. Jag kommer inte ihåg exakt hur hon resonerade men jag kom att tänka på det när jag läste The Law av Frédéric Bastiat (igen), härom veckan. I den förklarar han den klassiskt liberala åsikten att lagen enbart ska skydda folks person och egendom och inget mer. Och ett "kapitel" handlar just om detta.

Vem är det som egentligen ser människor som brickor i ett spel? Jag kan verkligen inte se hur det är jag som behandlar människor som schackpjäser istället för människor. Det är inte jag som anser att jag vet bättre om hur folk ska leva än de själva vill. Det är inte jag som anser mig stå över människor och bestämma vad andra människor ska få äta, göra, köpa, vart de ska resa osv osv.  Jag tänker osökt på det här klippet.


Jag ser alla människor som jämlikar. Ingen borde bestämma över andra. Att anse att man vet hur andra människor borde leva sina liv (och vara beredd att tvinga dom att göra detta genom att bussa polisen på dom) är att sätta sig själv på en hög häst och se ner på sina medmänniskor som man vill reglera och kontrollera.
"To be governed is to be watched, inspected, directed, indoctrinated, numbered, estimated, regulated, commanded, controlled, law-driven, preached at, spied upon, censored, checked, valued, enrolled, by creatures who have neither the right, nor the wisdom nor the virtue to do so."Pierre-Joseph Proudhon

torsdag 10 maj 2012

Secession och den vetenskapliga metoden

I många tiotusentals år har den mänskliga fysiologin varit mer eller mindre vad den är idag. Hjärnan är tom mindre nu än för 35 000 år sen, då det fortfarande fanns neanderthalare i Europa. Trots detta så var tekniska framsteg i det närmaste obefintliga under tusentals år. Sett under en individs livstid var samhället helt statiskt, hon använde likadana verktyg som sina förfäder, och hennes barn kommer använda likadana verktyg som henne. Upptäckter och uppfinningar var så sällsynta att det inte var något man räknade med; precis som en individ idag som bygger ett hus inte oroar sig för supervulkaner som kan göra hela kontinenter obeboeliga, eftesom dessa har utbrott med hundratusentals eller miljoner års mellanrum. Varför var tekniska framsteg så otroligt sällsynta förr? Varför dröjde det otals generationer innan någon fick idén att sätta handyxan (som de tillverkat på samma plats om och om igen) på änden av rak gren, och därmed konstruera ett spjut?

Våra förfäder levde i statiska samhällen*. De visste inte vilka idéer som var bra och vilka som var dåliga, och hade inget sätt att sålla ut dom dåliga, behålla dom bra och skapa nya bättre idéer. Det enda de kunde göra var att fanatiskt hålla fast vid de idéer som fanns och förkasta (i princip) allt nytt. Iom upplysningen, så har vi ett sätt att komma fram till bra idéer och förkasta dåliga; vetenskap. Som fysikern Richard Feynman sa: "Science is a way of trying not to fool yourself". Detta sätt vetenskapen kommer fram till saker kan vara ganska komplicerat, vilket ses i bilden nedan (klicka för att förstora),


men kan sammanfattas i några få attityder och förhållningssätt.
  1. Acceptera att man kan ha (och förmodligen har) fel: Oavsett hur säker man är på någonting så kan man faktiskt ha fel. Ju längre bort från praktiska, vardagliga saker desto större är sannolikheten. Ingen kommer förmodligen komma på ett bättre sätt att gå på, men våra teorier om unversums början kommer absolut att ändras (då vi inte har någon kvantgravitationsteori än tex). På vissa områden så kanske vi inte är så långt från rätt svar och på andra så är vi helt ute och cyklar. Men första steget på resan mot sanningen är att acceptera att vi inte nått den.
  2. Acceptera avvikande åsikter: Genom att acceptera att man inte besitter den ultimata sanningen så är det troligt att någons idé någonstans faktiskt är närmare sanningen än vad ens ursprungliga åsikt var i frågan. Det måste därmed råda yttrandefrihet oavsett hur dum eller irriterande en åsikt må vara. Ju fler idéer vi har desto större sannolikhet att någon av dom är bra.
  3. Utsätt alla idéer för kritik: Att kritisera idéer är den första utsållningsprocessen. Ingenting är heligt och ska hållas ovan kritik. Viktigt här är att även kritisera sånt vi tar för givet. Upplysningen skedde för bara några få hundra år sen. Vi bär delvis fortfarande på oket från de statiska samhällena från förr. Knappt någon idag är för att man ska få hålla slavar tex, något som sågs som helst naturligt för inte så länge sen. Och idéen om att jorden rör på sig är helt anti-intuitiv, trots att detta är fallet. Saker som vi accepterar eller tar för givet idag kommer förmodligen ändras imorgon. Vad tror du att det kan vara?
  4. Antiauktoritet: En kombination av punkt 1. och 3., auktoriteter har förmodligen också (delvis) fel och deras idéer ska inte accepteras pga deras status i samhället; de ska också kritiseras lika hårt som andra. Vem som kommer med en idé är irrelevant. Tex hade Galileo Galilei rätt om att jorden roterar kring solen och inte tvärtom, trots att i det närmaste ingen höll med honom, speciellt inte myndighetsfigurer.
  5. Låta idéer mötas: Många idéer är inte särskilt bra i sig, utan blir först bra i kombination med andra idéer. Ju lättare det är att sprida idéer desto bättre. Internet är en helt fantastisk sak! Idéer måste få färdas fritt så de kan mötas, och färdas kan de göra på tre olika sätt; genom att skickas (via internet, brev, telefon, etc), genom att personen hållandes en idé reser till en annan, eller att en fysisk instans av idéen (tex färdig förbränningsmotor, mikrochip etc) färdas, e.g. gåvor och handel**. Detta implicerar yttrandefrihet, fri rörlighet i världen, och fri handel.
  6. Experimenterande: Det absolut viktigaste steget. Oavsett hur välmotiverad en idé är, och hur många som tror på den, om den falsifieras via experiment så är den falsk. I naturvetenskapen är det relativt lätt att göra experiment men blir svårare ju längre "upp" från fysiken och kemin man kommer. Dock är det inget som slutar vara viktigt, politiska ideologier måste också testas, och det är här OFUSS - organisationen för frihetligt utträde ur svenska staten, kommer in. Men att experimentera på stora skalor är vansinne då kostnaderna för ett (troligt) misslyckande växer med storleken på experimentet. Dessutom så strider storskaliga politiska experiment mot punkt 2., att man ska acceptera avvikande åsikter, vill någon inte vara med i experimentet ska hen inte behöva det. OFUSS förespråkar secession, dvs utbrytning av små landområden från staten för att låta människor leva som dom vill och därigenom testa olika sätt att ordna samhället på. Fördelen med att låta människor testa sin ideologi är att man får ett exempel på hur det fungerar gentemot andra existerande samhällsstrukturer idag. Detta är något som anhängare av alla ideologier borde vara för. Om anhängare av ideologi X är övertygade om att ideologi Y kommer misslyckas så borde de uppmuntra Y-isterna att bryta sig ur och testa Y. Om de misslyckas så kommer Y-isterna förhoppningsvis sluta tro på Y och därmed sluta förespråka den. Om Y-isterna lyckas däremot så tjänar X-isterna också på det, för då det finns ett nytt sätt att leva på i samhället som är bättre än dagens system. Utrbrytning är inte enbart ett sätt att visa hur den ideologi man själv tror på är bra, utan också ett sätt att visa att andra ideologier är dåliga (genom att låta dess anhängare testa dom).
  7. Indoktrinera inte barnen: Ett statiskt samhälle kräver att barnen lär sig samhällets alla tabun och regler för i sin tur lära ut dessa till sina barn. Helst ska de alla stöpas i exakt samma form. Det helt motsatta är eftersträvansvärt i ett dynamiskt samhälle. Eftersom vi inte besitter den ultimata sanningen, eller kunskap om den perfekta skolformen, så är variation i hur barnen undervisas, vad de lär sig och hur mycket, överlag något gott. Lär de sig att ha ett öppet sinne, kritiskt tänkande och att de alltid kan förbättra det, så kommer de komma långt, oavsett vilken skolform de har.
Skulle samhället anamma dess punkter så tror jag vi skulle se en acceleration av våra kunskaper om fördelar och nackdelar med olika styrelsesätt. När felaktiga teorier inom naturvetenskaperna förkastats efter att experiment falsifierat dem, jobbar fysikerna vidare med att förbättra de teorier som klarat testen. De försöker hitta på bättre teorier och nya sätt att skilja på bra och dåliga teorier åt, med noggrannare eller helt nya sorts experiment. Detsamma skulle ske med ekonomer och samhällsvetenskapliga teoretiker; de skulle inte ödsla tid på idéer som faktiskt inte fungerar, utan fokusera på att förbättra de som gör det. Detta är dock inte den största fördelen men anamma punkterna ovan. Anammas enbart punkt 6. så kommer många fler att kunna leva i samhälle de tror fungerar bäst, och därmed kommer världen bli mycket bättre på lång sikt oavsett om de flesta experimenten lyckas eller inte.


################################################

*

David Deutsch spekulerar i sin bok The Beginning of Infinity att anledningen till den totala avsaknaden av framsteg och förändring var att den mänskliga hjärnan utvecklades för att lättare sprida memer, dvs för att imitera beteende och snappa upp kunskap om hur man tex knäcker nötter osv. Han menar att det krävs kreativitet för att förstå vad meningen är med ett visst beteende, tex leta efter en lagom stor sten för att knäcka nötter med. Kreativitet är viktigt då det finns många, irrelevanta, sätt att imitera någon; tex just nu så gör jag en massa saker som inte har med fysik att göra trots att jag jobbar. Så någon som ska kopiera mina fysikmemer behöver kunna sålla ut vad som är relevant. Tex så sitter jag i turtles-tshirt och shorts vid ett rörigt skrivbord och lyssnar på black metal samtidigt som jag skriver det här inlägget och kollar till hur en simulering konvergerar titt som tätt. Att bara imitera vad jag gör kommer inte göra att någon får kunskapen, memerna, jag besitter. Deutsch menar att hjärnan växte för att vi blev bättre på att sålla ut onödigheter och därmed lära oss memer av andra lättare och snabbare. Om någon individ fattade fel hur en viss aktivitet skulle utföras så var det antagligen till det sämre, precis som de allra flesta mutationerna av genomet är till det sämre. Och precis som DNA som "försöker" kopiera sig utan misstag, så "försöker" memer kopieras mellan individer utan misstag. Ett sätt att undvika att bra idéer försvinner ur mempoolen är att vara väldigt hård med barnuppfostringen, dvs hålla hårt på att alla måste lära sig samma saker och inte tolerera några variationer av memerna. Nyfikenhet är inget man uppmuntrar utan snarare motverkar. Man försöker hålla fast vid den kunskap man har, då den bevisligen fungerar eftersom ens förfäder inte dog ut, och inte släppa in någon ny. Detta är vad Deutsch, och jag, menar med ett statiskt samhälle.


################################################

**

Matt Ridley förklarar i sin bok The Rational Optimist att för omkring drygt 100 000 år sedan så började något väldigt intressant och fantastiskt hända; snäckor som enbart fanns vid den afrikanska kusten började röra sig många mil inåt landet; människor hade börjat handla med varandra. Det viktigaste med handel är inte att det är tidsbesparande (dvs att det är lättare att byta till sig något än att tillverka det själv) utan att en individ inte behöver hålla alla idéer i sitt eget huvud, utan kan utnyttja en idé genom att byta till sig fysisk instans av idén. I Matt Ridleys ord är handel sex mellan idéer. Liknelsen till sex är ganska slående. Om två bra mutationer har uppstått i två olika individer, som förökar sig genom kloning, så konkurrerar dessa mutationer mot varandra. Om mutation A är bättre än mutation B så kommer B eventuellt försvinna, och vice versa. Det är osannolikt att mutation B ska uppstå i de som redan har mutation A, och vice versa, så en av dessa positiva mutationerna kommer försvinna. Det sex gör är att dessa individers genom blandas och deras barn kan ärva båda positiva mutationer, ingen av dom måste nödvändigtvis försvinna. På så sätt gör sex att positiva förändingar är ackumulativa. Samma sak med handel. Om två olika stammar har lite olika sätt att tillverka mete och spjut, där den ena är bättre på mete och den andra bättre på spjut, så är det inte nödvändigt för båda stammarna att komma på båda bra tillverkningssätten om de handlar med varandra. Bra idéer blir ackumulativa via handel.

torsdag 3 maj 2012

Frihet krävs för att komma fram till hur samhället borde se ut


Det har varit alldeles för lite aktivitet här på sistone. Tyvärr kommer det nog fortsätta vara det ett tag framöver. Det är ganska motvilligt jag läser böcker om ekonomi och filosofi. Egentligen är jag ganska ointresserad. Jag läser mest på om penningpolitik, lagstiftning, incitamentstrukturer osv för att kunna ha förslag och argument vid debatter. Egentligen är nästan alla mina åsikter formulerade som negationer. Jag är ateist och anarkist, dvs jag tror inte att man behöver blanda in gudar för att förklara hur naturen fungerar, och att man inte behöver blanda in stater för att få mänskligt samarbete att fungera. Helt tvärtom, genom att göra detta så kommer man längre från de rätta svaren.

Men vad är då mina svar på hur, tex, universum och livet blev till, och hur samhället bäst ska ordnas? På båda frågorna förkastar jag svaren gud och staten. Mitt svar är helt enkelt: jag vet inte. Och det svaret borde folk använda oftare. Men trots att jag inte vet svaret på svåra frågor så har jag ändå en lista på viktiga punkter för att kunna komma fram till de rätta svaren;
  • Åsiktsfrihet: Alla ska ha rätt att hålla en avvikande åsikt oavsett hur urbota dum den kan verka. Ingen ska mobbas eller tvingas till att hålla med den rådande åsikten i en grupp.
  • Ifrågasättande: Allt ska ifrågasättas.  Inga idéer ska vara heliga och hållas ovan kritik.  Genom att ständigt ifrågasätta och komma med nya idéer, så har vi en slags evolution. Gamla dåliga idéer sållas bort och nya varianter av bra idéer hittas på och ifrågasätts. De idéer som faktiskt är bra är de som överlever den ständiga kritiken.
  • Öppna kommunikationer: Väldigt ofta är idé först riktigt bra när den kombineras med en annan idé. Detta kan bara ske om två personer hållandes dessa idéer kan kommunicera med varandra. Dvs idéer och kunskap måste kunna "färdas" fritt. Tex genom internet, att personerna ifråga faktiskt reser till varandra eller genom handel, dvs fysiska instanser av idéerna byts med varandra.
  • Handlingsfrihet: En idé kan vara hur bra som helst, men tillåts inte folk handla efter dessa idéer så är de inte så mycket värda. Man måste tillåtas experimentera. Tex genom utbrytning. Spana gärna in OFUSS och gilla oss på facebook.
  • Ingen jävla indoktrinering: Barn ska inte lära sig "svaren" på frågor utan hur man på ett bra sätt tar sig fram till ett svar. Barn borde lära sig kritiskt tänkande och att tvivla på sina och andras åsikter. Dessutom är ödmjukhet en oerhört viktig sak. Att erkänna att man har fel och anamma rätt svar är det absolut viktigaste. En person som aldrig bytt åsikt har förmodligen fel. Den som bytt ofta och konvergerat in på ett idébygge kan fortfarande ha fel, men det är förmodligen en mer genomtänkt och koherent åsikt.
Detta medför att jag är för individuell frihet så långt som bara möjligt och det kan nästan sammanfattas med ickeaggressionsprincipen. Och utöver dessa punkter är jag också för privat ägande då det, i mina ögon, ökar experimenterandet, lokaliserar det och inför en till utsållningsmekanism av dåliga idéer. Det ökar experimenterandet genom att en individ kan experimentera hur mycket hon vill med sina egna ägodelar utan att behöva fråga andra om lov, vilket skulle krävas i ett kollektivt samhälle. Och det lokaliserar effekterna av experiment eftersom experiment inte behöver göras på stor skala; dvs tvärtemot så som sker idag när nya lagar stiftas i sverige, de testas inte lokalt och sedan gradvis anammas i samhället allteftersom andra ser att de är bra, nej i sverige idag så "testas" de rakt av i hela samhället samtidigt. Detta gör att negativa effekter av en dålig lag blåses upp nåt offantligt. Dessutom ger privat ägande att andra får incitament att apa efter bra idéer då de kan tjäna pengar på det.

Jaja, nästa inlägg kommer nog dröja lite som sagt. Jag har för mycket coola saker om fysik att hålla på med, så politik får vänta lite grann. Dock kommer det en Ankdammen-avsnitt om detta ämne om inte alltför länge.

torsdag 19 april 2012

Olagligt att dansa... suck

Nu har några dansat olagligt i Oskarshamn igen. Det är tur att staten skyddar oss mot detta förskräckliga otyg. Ett samhälle där man får dansa var och när man vill, det är inget samhälle jag vill leva i iaf. Dansanarki skulle det bli! Det är tur att vi lever i ett civiliserat land där polisen inte trakasserar fredliga människor som har kul utan att skada någon, utan är där för att skydda oss mot våldsbrott och stöld mm och lägger ner alla sina resurser på detta och inte slösar bort en krona på annat!

Lyssna gärna på Ankdamm-avsnittet Den statliga polisen. Alla tre delar här.


Och varför inte läsa Carl Jakobssons sammanställning om vad våra poliser hittar på!? Och till slut, vad är lösningen med all skit polisen hittar? Jo, privatisera den!

torsdag 29 mars 2012

Ankdammen - Om EU



I detta av Ankdammen diskuterar vi EU. Framförallt att EU inte är en demokrati i vanlig bemärkelse och problemen detta medför. Länkar till det vi tar upp finns på youtubesidan för videon och i Calles inlägg om avsnittet.

onsdag 28 mars 2012

Marknadslag: Tre grupper och drogförbud

I mitt förra inlägg skrev jag om att vid konflikter mellan två grupper så kommer inte den mindre gruppen totalt köras över av den större då det oftast (om inte den ena är mycket mäktigare än den andra) är ekonomiskt effektivt för endera av grupperna att betala den andra för att få sin vilja igenom och slippa ett för båda kostsamt krig. Men vad händer när dessa två grupper inte är de enda i samhället?

Återigen så har vi två grupper i konflikt; gruppen KnarkÄrBajs (KÄB) som vill upprätthålla ett drogförbud; och gruppen HögSomEttHus (HSEH) som tycker om att ta sig en holk då och då. För enkelhetens skull introducerar jag enbart en till grupp, gruppen LugnOchRo (LOR). LOR använder själva inte droger och påverkas inte av KÄBs drogförbud, dock så tycker de inte om folk som utpressar andra till att ge dem pengar. Var gränsen går mellan att kompensera någon för att få sin lag igenom och regelrätt rån kan i vissa fall vara suddig. Tex i en konflikt mellan två grannar, som flyttade till området samtidigt, om hurvida det är ok att spela stark* musik långt in på natten vissa fredagkvällar eller inte så skulle iaf inte jag se det som oresonlig utpressning från vardera sidan att kräva betalning för att acceptera den andra sidans krav. Att kräva att grannen klär sig snyggare och kräva kompensation vore något som de flesta skulle se som kriminellt beteende, däremot att betala grannen för att klä sig snyggare är helt ok. Dvs när blir en störning allvarlig nog för att kompensation ska vara ett resonligt alternativ!?

Hur som helst, LOR är relativt toleranta och tycker inte att att KÄB krav är resonliga. Dock är frågan inget de bryr sig om särskilt mycket. Låt oss säga att storleken på grupperna och hur mycket individerna inom dessa värderar frågan är följande:
  • KÄB:   part_K = 8%  , 10 000 kr/person
  • HSEH:  part_H = 4%  , 25 000 kr/person
  • LOR:   part_L = 90% ,  1 000 kr/person
Vidare låt oss definiera den individuella kostnaden för eventuellt krig som proportionelig mot ratiot mellan storleken på grupperna som slåss. Tex kostnaden för
  • KÄB:   war_KvH = C*part_H/part_K
  • HSET:  war_HvK = C*part_K/part_H
där C är en godtycklig konstant, jag använde mig av C = 20 000. Detta ger i siffror
  • KÄB:   war_KvH = 10 000 kr/person
  • HSEH:  war_HvK = 40 000 kr/person
Konflikten kan lösas genom att HSEH betalar 21 250 kr/person till KÄB vilket ger dom 10 625 kr/person. Men eftersom LOR ser KÄBs krav som utpressning så lägger dom sig i och säger åt HSEH att inte betala. Med LOR på sin sida ser nu de individuella krigskostnaderna ut som följer:
  • KÄB:   war_KvHL = 230 000 kr/person
  • HSEH:  war_HLvK =   1 739 kr/person
  • LOR:   war_LHvK =   1 739 kr/person
Men detta är om HSEHs och LORs delaktighet i eventuella strider inte vägs i förhållande till hur mycket de värderar frågan. Låt oss säga att att HSEH bidrar med lika mycket som de var tvungna att betala KÄB innan LOR ingrep. Detta ger:
  • KÄB:   war_KvHL = 230 000 kr/person
  • HSEH:  war_HLvK =  21 250 kr/person
  • LOR:   war_LHvK =     852 kr/person
Vi ser alltså att LORs inblandning gjorde att HSEHs och LORs krigskostnader båda ligger under vad de är villiga att lägga ut på att få som de vill. Men KÄBs kostnader är 23 ggr högre. Alternativet att betala LOR för att få kräva pengar av HSEH är ekonomisk idioti då det inte lönar sig. Alltså är enda sättet de kan få igenom sina krav på att betala HSEH att sluta knarka. Priset på detta är 12 500 kr/person i KÄB som ger 25 000 kr/person i HSEH vilket är hur mycket HSEH värderar att röka på per år. Så KÄB får helt enkelt nöja sig med att inte få igenom sina krav eller punga ut med pengarna till HSEH, inget alternativ kvarstår.

I nästa inlägg om marknadslag ska jag motivera varför jag tror marknadslag kommer leda till mer eller mindre libertarianska lagar, även om det inte finns en enda renodlad libertarian i samhället.

* Som musiker så måste jag poängtera att hög och stark inte är samma sak. Kvinnor och barn har höga röster, män har låga. Däremot är en jetmotor stark och en viskning svag.
EDIT: Hmm, LOR lider dock av problemet med free riders. Dvs de som vill ha lugn och ro, kan byta organisation (till nån annan än de tre ovan) och därmed kunna ta del av det jobb LOR gör fast utan att betala för det. Så... äsch.

söndag 25 mars 2012

Marknadslag: Minoriteter


Det finns många problem med demokrati, tex väljarignorans och politikers korta tidshorisont bla. Ett av dom som jag tänkt ta upp idag problemet med att att allas röster är lika mycket värda. Jag kritiserar det inte utifrån det perspektivet att vissa personers röster borde väga mer eller mindre, utan att med en individ - en röst så ignorerar man att olika personer tycker att frågan är olika viktig. Låt mig illustrera de med ett litet räkneexempel.

Låt oss säga att en stad har en omröstning om hurvida lag X ska klubbas igenom. 90% skulle få det  1% bättre, dock skulle de resterande 10%en få det 50% sämre (% i nån slags subjektiv mening). Demokratiskt så skulle lagen gå igenom men samhället i stort skulle försämras med 1 - (0.9*1.01 + 0.1*0.5) = 4.1%. Detta helt och hållet pga att rösterna inte vägdes i förhållande till hur viktig frågan var för de enskilda individerna.

Med marknadslag så skulle det inte handla om lagförslag utan vilken lag som skall gälla vid konflikt mellan skyddsbolag. Låt oss för enkelhets skull säga att alla 90% av samhället är kunder hos skyddsbolag A, och resten hos bolag B. Bolag A vill att lag X skall gälla vid konflikter mellan A och B, B vill det inte. Hur ska man lösa denna konflikt? Vems lag skall gälla?

Det första som krävs är att både A och B kvantifierar hur mycket de värderar att få sin vilja igenom. För enkelhets skull säger vi att varje kund hos A värderar att X följs till 100 kr, och B värderar att slippa X till 5000 kr. Isf skulle det vara ekonomiskt effektivt att B tex betalar 1000 kr/person vilket ger kunderna till A 111 kr/person. Detta ger att X inte kommer följas i en konflikt mellan A och B.

Om B endast värderar att slippa X till tex 500 kr/person så kommer betalningen att ske i motsatt riktning. Då är det effektivt för A att betala tex 60 kr/person vilket ger kunderna till B 540 kr/person, vilket innebär att X kommer gälla vid konflikter.

Även när det är majoriteten som värderar X högre per person än minoriteten så kommer inte minoriteten att köras över helt och hållet. Om vi säger att kunderna till A (dvs 90% av befolkningen i samhället) värder X till 5000 kr/person och B endast till 100 kr/person så är det ekonomiskt effektivt för A att betala tex 15 kr/person till B som då får 135 kr/person; och X kommer att gälla.

Den enda gången minoriteter kommer att köras över helt och hållet utan att deras medgivande köps är när kostnaden för att gå i "krig" för att tvinga den andra gruppen att acceptera X är lägre än den nödvändiga "mutan". Tex om det bara är jag som tycker att X är skit så kommer kostnaden per person för resten av samhället att tvinga med mig vara näst intill noll. Minoriteter har det med andra ord bättre under marknadslag än under demokrati.

Exempel: X = Drogförbud
Vi ser alltså att så länge en minoritet inte är alldeles för liten så kommer de inte att köras över så som sker i en demokrati, utan majoriteten kommer behöva kompensera dem monetärt. Detta har dock både fördelar och nackdelar ur ett libertarianskt perspektiv.

Är majoriteten för ett drogförbud under demokrati så kommer den libertarianska minoriteten att köras över; under marknadslag kommer antingen libertarianerna kompenseras för att behöva acceptera drogförbudet; eller kanske tom få sin vilja igenom genom att betala majoriteten att acceptera att drogbruk och försäljning inte är ett brott. Alltså kommer kommer lagen vara mer frihetlig (om än kanske densamma fast med en kompensation inkluderad) än under demokrati.

Om däremot libertarianerna är i majoritet så gäller samma logik fast omvänt; i en demokrati kommer frihetlig lag råda medans förbudsivrarna kommer behöva betalas av av libertarianerna under marknadslag. Så naivt skulle man kunna komma till slutsatsen att demokrati är att föredra över marknadslag, för godtycklig grupp, om man är i majoritet (om vi också antar idealiserad demokrati). Detta är dock inte riktigt fallet (tror jag).

Lagar som implicerar existensen av offerlösa brott kommer per definition inte ha något offer, och utan offer saknar man individer med starka incitament att driva målet till domstol, att få fast brottslingen och att bli kompenserad. En individ som blivit rånad och misshandlad har helt andra incitament än en någon som sett en annan använda eller köpa droger. Dessutom är ett drogförbud (och andra former av förtryck) ett sk public good (i brist på svensk term så använder jag ordet allmänvara from nu); dvs man tar del av förmånen att leva i ett drogfritt samhälle oavsett om man bidrigit till kostnaden att upprätthålla förbudet eller inte. Så ett drogförbud under marknadslag lider inte enbart av brist på incitament för personer att driva målet, utan även av att förbudsivrarna lider av fångarnas dilemma; det är rationellt för varje individ att sluta betala för förbudet och börja snylta på dom andra som betalar. Detta innebär att kostnaderna för de resterande förbudsivrarna stiger och att förbudet inte går att upprätthålla.

Den här sista utläggningen är dock något jag (eller någon smartare och/eller med mer fritid) borde tänka lite mer på. Har du eventuella kommentarer eller åsikter om marknadslag så tar jag mer än gärna emot dom!

EDIT: Har iofs rekommenderat dessa videor innan men dom är bra. Law without government: 1 2 3.